Carina Romland

Å vilken glädje som fyllde mitt inre denna morgon när jag klev ur sängen. Till skillnad från i går när jag slog upp dom gröna så visste jag vad klockan var. Igår när jag tittade på klockan var den 07.00 men kunde inte komma på om den egentligen va 06.00 eller 08.00. Har ju fortfarande inte kommit på om eller när man ställer respektive framåt eller bakåt! Nåväl, i morse såg jag att klockan var 7 och jag hörde smattrandet på förnsterbrädet. Det spöregnade och var 3 grader varmt...yiiiippiii!! Varmare blev det sen fram på dagen plus 7! Äntligen är våren här!

När jag öppnade altandörren hörde jag glatt fågelkvitter. Flaggan har fastnat i rosentaggarna och den röda fina plastblomman är lika vacker som den varit hela vintern. Men framför allt, barbacken har börjat visa sig och med den ett par övervintrande bajskorvar. Fågelborden är tomma på mat men det ligger några halvätna äpplen i blomlådorna bland de vissna växterna. Äntligen är det vår igen!

Börjar fundera på att slänga ut mattorna och dra fram "snabeldraken" nu när vårkänslan infunnit sig. Det ligger några sågade, avgnagda skelettdelar på golvet som minner om de samvetskval jag haft för att Kola inte fått tillräckligt med stimulans. Jag känner att jag sakta men säkert håller på att vakna ut min vinterdvala. Nu ska jag börja mitt nya liv! Springa 4 km. varje morgon, sluta röka, bara dricka vin vid festliga tillfällen, Vara snäll mot alla i min omgivning och aldrig skälla på någon. Nu är det vår!

Fast vid närmare eftertanke så kan ovanstående vänta lite. Fortfarande är det mycket snö kvar. Skelettdelarna ligger inte i vägen, man kan ju kliva över dom. "Snabeldraken" står ju snällt kvar i skrubben och Kola ligger på rygg i sängen. Jag tar det lugn i dag med. Köper en pizza slänger in en DVD, häller upp ett glas vin och lägger mig i soffan. Det är nog vår i morgon också!

Snön har vräkt ner under natten. Minst en dm. har det kommit. Letar febrilt efter min positiva träningskänsla men den tycks hålla sig undan. Det är sommartid på söndag, det kan man inte tro. Bestämde mej ändå för att åka upp till klubben och träna. Tinade 10 köttbullar delat i 6 bitar det blir 60 godisbitar. Har bestämt att det är max så mycke vi får träna för att hålla kroppshyddan i skick. Enda fördelen med snöandet är att appellplanen inte var istäckt, snön gav i stället lite fäste. Tur det för på söndag har vi lydnadstävlingar, hoppas den håller fram tills dess. Jag tragglar på med krypet, klicker, köttbullar och tålamod, fast det sistnämda sitter långt inne.

Sanna och MalmöNina kom också upp till klubben för att träna. Vi körde framåtsändande, inkallning, stegen och KRYP! Men idag blev jag lite glad när Sanna tyckte att Kolas kryp såg bättre ut och hördes mindre än senast. Kanske är det på väg att lossna. Sanna tog sedan ut Paxxa och visade hur hon gjorde!
Fast egentligen ville jag inte se det. Skyller på att Kola är kort och kompakt, som en sockerlåda liksom, medans Paxxa är lång som ett tåg. Det är därför hon kan sträcka ut så där. Jag är inte ett dugg imponerad av vare sig Paxxa eller MalmöNinas Kajsa*s kryp! (lite ljug). Vänta ni bara...snart kommer vi med stormsteg om bara våren ville infinna sig!


 
Paxxa med "passa jag biter dej" blicken.   Paxxa med släp. (Sanna tror det är kryp)


En ny bekantskap, Kajsa. En liten nätt tik i min smak. Jag tycker det är en Cert-hund.
För utställning alltså. Men hon är nog för bra mentalt! Ägare MalmöNina.

 
Här har vi en äkta "Bruksunge". På vagnen samlas alla träningatteraljer. Det ropas, 
klickar, skäller och hojtas. Ludde sover lugnt vidare. Men vad är det för säl som ligger där då?
Nää..det är inte Anja Person som gör ett magglid efer vinst. Det är "bruksungens" "bruksmamma"
som har drakkamp med en "bruksschäfer"

Det kom ett brev i inkastet. Ett sånt där tjockt som brevbäraren måste ha kämpat med innan han blev av med det. Handskriven adress var det också guuu, så nyfiken jag blev! Men det tar ju en stund att lassa av sig hund, matkassar, ryggsäck, ta av sig skor och massor av kläder. Sen kunde jag lyfta upp det. Klämde lite på det, kändes hårt! En bomb kanske? Alla kan ju inte älska alla här i världen! Lade paketet på köksbordet för att packa upp varorna först. Vilken härlig känsla av att vara så nyfiken och sen kunna bestämma själv när den skulle stillas! Nu för tiden får man ju aldrig snigelpost, bara en massa skräpmail, så att få ett sånt här tjockt brev kräver planering.

Matkassarna upplockade, rent på diskbänken, skona i ordning, hunden mat, av med bh,n. Upphällning av ett glas vitt vin. Nu var jag redo! Sätter mej vid köksbordet och klämmer lite till på det, näää...är nog ingen bomb. Känns mer som en bok men det är något annat som ligger där också. Sprättar försiktigt upp kuvertet och tittar in i det, jo det är en bok. Drar sakta fram boken för att få se det jag allra minst vill se. TVÅ BC på omslaget!!! Något annat följde med boken upp som ramlade ner på golvet. Den grejen kände jag igen. EN KLICKER!! På följebrevet stog det: Läs , begrunda och träna, Hälsar Lotta.
Tack Lotta! Jag ska följa ditt råd:-)
Vad det var för bok? Klickerträning för din hund!
Klicker och BC i samma kuvert! Tror knappt det är sant!

Okej då! Lägger väl ut en helbild på BC då da! Men endast för att matte Katja hotade om att Kola inte skulle få drägla på Råttan igen om jag inte gjorde det!
(Kan ju berätta att jag hade skrivit en jättelång text men lyckades radera det, kanske för att det handlade om BC)



Råttan med matte Katja


Kola och Råttan. Anders i bakgrunden.

Visst är det härligt! Jovisst, om det hade varit december. Nu är det ju förfasen MARS och jag vill ha knoppande blommor och gröna gräsmattor! Flera mornar har den jävla termometern visat -17 grader! I GÖTEBORG i månaden MARS! Nä fy fasen vad trött jag är på detta. Jag som har anmält mig till spår den 26 mars har inte gått ett spår sen i höstas. Vem fasen orkar pölsa omkring i denna vita skit. "Albinokvalstren" fortsätter ju dessutom att ramla ner från himlen. Jag säger som min gamla mormor "ur led är tiden". Lydnad är det man kan träna, det har vi gjort idag igen! Fråga mej inte om krypet...jag meddelar om det blir någon förändring.

Min syster i Uppsala är lika less som mej på denna snö. Henne hade jag inte tänkt erkänna för omvärlden men jag är väl tvungen att göra det, hon terrar ju mej dagligen på telefon. Hon tillhör liksom mina morgonrutiner och jag blir galen om hon inte är hemma och glömt meddela mej att hon har andra ärenden!. Problemet med henne är att hon har  BC! Ja just det, Border Collie! Jag bara avskyr det, man är ju en inbiten schäfermänniska! Jag gillar inte att få stryk av BC på tävling, har alltid tittat med ett snett leende på rasen. När dom klår mej på tävling tycker jag att dom ska tävla i en egen klass och inte besudla oss vanliga dödliga. Förra sommaren skulle jag lite käckt visa hur man går spår, efter en lång lektion om sele, lina och pinnar kändes det ju bara som bortkastad tid. Den hunden gick spår som den värsta elithund....med pinnar å allt.....första gången den gjorde det! Det retar mej! Men jag ska ändå inte ha någon BC.  I vanliga fall så går Betty (den heter så) och drar bena efter sig på gården, visserligen håller hon rent på harar , rävar och rådjur. Men ibland så stannar dom till vid Uppsala BK och går in i lekhagen!! Det är alltså en inhängnad med agilityhinder. Hon dra järnet över hinder och genom tunnlar, över spångar och A-hinder. Syster då! Njaa...hon står still där i mitten och pekar!

Eftersom det är lite emot mina prinsiper att lägga ut en bild på en BC så har jag bestämt för husfridens skull och bevarande av morgonrutiner att lägga ut en halv och den bakre delen av en BC. Sen får det vara nog! OBS! Denna hund införskaffades utan min vetskap, fast hon är faktiskt ganska söt. (Allt för husfriden:-)


Bettys bakre sida

Urda fyller i dag 13 år och bär sin ålder med heder och stolthet. Vi firade med tårta i klubbstugan och inga andra fyrbenta än Urda fick deltaga. Urda vill nämligen behålla allt godis och alla klappar för sig själv. Matte och husse Svanstedt bjöd på tårtan och naturligtvis fick Urda smaka! Urda var räddningshund i unga år och är trots sin ålder helt frisk och så pigg att hon timman innan bilden togs dängde upp en yngre rottistik. Jag tycker det är underbart att få uppleva så friska gamla schäfrar!

     
Urda trånar efter tårta!

 
Matte och Husse, Benny och Inga-Lill Svanstedt

Har ni tänkt på hur ofta man använder sina fingertoppar! Som nu t.e.x, när man ska skriva i bloggen. Eller när man diskar, kliar sig i skallen eller bara stöter i nånstans utan att tänka på det. Just nu tänker jag ofta på fingertoppar eller åtminstonde en, den på vänster hand som heter långfingret. Jag har blivit knivskuren där! Det var gurkans fel, det var den som knuffade kniven mot min fingertopp. Att ett litet snitt i den toppen kan framkalla så mycket blod är helt fantastiskt. Undrar om man kan tömma kroppen på blod genom fingertoppen? Först ett bandage med hushållspapper så att man liksom kan fortsätta med gurkan. Efter en halv minut fattar man ju att det inte funkar. Plåster är ju sådant som inte alltid står högst upp på min inköpslistan. Kollar i skåpet där det borde finnas sånt, letar bland vitaminer, (ett oöppnat paket) alvedon, resårband, en glödlampa, avmaskningsmedel, ExPot, nässpray! Jösses, nån dag måste jag verligen städa det skåpet. Fast inte idag, har ju ont i fingertoppen.

Längst in och underst hittar jag plåster. Bamseplåster, ni vet ett sånt där med bilder på Bamse och hans vänner som skuttar och hoppar. Har inte en aning om hur det har hamnat men det är ju bättre än hushållspapper. Snor in fingertoppen i Bamse och efter ett tag kommer jag på mej med att jag hela tiden går liksom och spretar med fingret för att inte stöta i någonstans. Ni vet, så där som är fult eller om man vill förolämpa någon genom att peka finger. Men jag behöver nog inte oroa mig för att någon tar illa upp. För vem kan göra det när Bamse sitter på toppen!