Carina Romland

Där vill inte jag vara. Där har dom nån svinsjuka och igår var det jordbävning. Jag pratar om Mexiko! Å vem är där om inte BMW/Anders! Den mannen vågar verkligen livet och det har han väl bevisat genom att fortsätta umgänget med mej! Nu den 14 maj är det ett år sen vi träffades första gången. För att "fira" detta har han bjudit mig på en resa till Grekland i juni. Mitt livs första solresa som turist! Det kan man ju tycka är kul men.....nu har kampen mot bilringarna startat! Hur fasen ska jag kunna visa mig i bikini med denna halvfeta, blekfeta, skrynkliga kropp? Hur ska jag hitta en bikini att komma i? Finns det i min storlek? Han trodde han gav mig en present fast han egentligen har gett mig ett oövervinnerligt problem. Dessutom fyller jag år på måndag, samma dag som han kommer hem...om dom inte stoppar in han i nån karantän vill säga! Denna resa är även en kombinerad födelsedagspresent.  Fast jag hade nog hellre tagit emot pengar till ett hundläger. Fast nu e det som det e. Biljetterna är köpta.

Blir illamående när jag tänker på att jag ska flyga, jag som har problem med att åka över Tjörnbron! Är fruktansvärt höjdrädd. Det är nog det enda som kan skrämma mej. Jag kollar på mittlinjen tills jag är över bron. Vågar inte kolla ut över havet för då tror jag att jag måste köra genom räcket.  Man får väl hälla i sig en vinare och ett par Valium innan man lyfter. Kola och Elza har redan bokat plats hos "Passmatte" så dem kommer det inte gå någon nöd på. Fattar inte att jag har gått med på detta men med tanke på att BMW överlevt alla resor han varit på under det gångna året (han jobbar runt hela världen) så ska väl även jag klara av en flygning. Fast det är endast en vecka, längre än så vill jag inte lämna "flickorna".

Tjörnbron med flera jäkla broar har jag varit tvungen att tackla vid flera tillfällen. BMW/Anders har ju en stuga på Orust där jag nu har fria händer att förändra som jag vill. "Flickorna" älskar att vara där ute. Inga koppel eller krav, springa vind för våg, jaga va fan man vill:-) Fast mest är dom med och kollar vad vi grejar med. Han röjer och jag städar, putsar fönster, syr gardiner...ja, ni hörde rätt! Jag syr å städar å dessutom njuter jag av det:-) Fast det är väl nyhetens behag. Man får ju passa på när anfallet är där. Dessutom så vägrar han TV där fast det ska jag snart ändra på. Jag menar...hur länge orkar man bli slagen i Fia med knuff och tvåmansvist!?

I övrigt så har jag under en lång tid filmat. Det är en kommande biofilm...kanske nästa år. Det har varit jäkligt tufft. Jag har gråtit, svurit och hotat med att hoppa av. Helt otroliga tagningar som hunden King och jag har genomlidigt. Flera har sagt att många kommer att tro det är trickfilmat fast det är det inte! Tänk er att ta upp en hund på taket till en skrotad buss som står lutad mot en björk, sen få den att skälla ner genom en taklucka utan att den ska glida av busstaket. Ja jisses, denna hund litar verkligen på mej, säger jag att så ska vi göra så gör han så. Blir tårögd när jag tänker på det. Denna hund hittade jag på nätet tack vare en tjej som heter Linda som förde ihop mig med hans matte Elisabet. Jag är evigt tacksam för detta. Jag lovar att vilken dag som helst skulle jag ta emot denna bastarden King i mitt hem för fast boende. I filmteamet går han under namnet Kungen fast här hemma går han under namnet Divan....En sån hund träffar man bara en gång i livet...lovar!

På söndag har vi sista tagningen...Detta ute på klipporna i Öckerö, där kommer Kungen att agera med mycket han har lärt sig under dessa månader. Han har en huvudroll i filmen där inte ett öga kommer vara torrt. King är en riktig gatukorsning, åtta olika raser tror jag. Han är 8 år och har en mentalitet som är helt otrolig, dessutom litar han på mig till 100%....och det är få av motsatt kön som har gjort det!


Kungen (Vildhunden) - Sebbe (Huvudroll) - Babak (Regissör)

Tyvärr har jag ännu inga bilder från själva tagningarna - är ju lite upptagen då. Lägger ut när jag får dem. 
Vi får väl se när jag har möjlighet och tid att skriva i bloggen igen. Hav tålamod:-)

Tjingeling....

Gu så skönt...helveteselden är borta! Nu kanske man kan få kramas lite igen. Har ju blivit behandlad som pestsmittad ett tag nu...men jag lovar...JAG ÄR FRISK! Just nu är det jättemycke träning med "Kungen", han är helt slut på kvällarna, stackarn. Men nu börjar vi filma på måndag så nu måste grejerna sitta. Idag var vi på torget där vi ska filma på måndag och han skötte sig otroligt bra. Massor av folk men jag kunde ändå jobba med honom och han brydde sig inte om det runt omkring. Vilken mysig hund! Idag har jag även kört med annan persom som fått agera skådis för att lista ut hur jag ska göra för att få till det med den. Nu har jag tre dagar på mig för att få det att sitta som en smäck:-).

Hittills har han fått lära sig på endast fyra dagar:
1. Gå 5 m. bakom - stanna när jag stannar - springa när jag springer, hela tiden 5 meter bakom.
2. Springa fram till sittande person där jag står bakom, sätta sig 5 m. ifrån. Gå ytterligare 2 meter ifrån och sedan skälla på denne. Allt på tecken från mig som står bakom personen. Han är kanonduktig.
3. Ligga helt still på sidan mitt i en folksamling som en död hund. Svansen viftar till ibland :-).
4. Även lite grundträning som snabbare inkallning, ligg, stanna och skall.

När vi var ute och promenerade igår så skadade sig Elza. Det var som ett knivsnitt under hasen på bakbenet. Var eller när hon gjorde detta såg jag aldrig men när jag tog ut henne ur bilen så var benet blodigt. Från bilen hoppade hon på tre ben. Nu har jag gjort rent och tejpar ihop en ganska djupt sår. Nu haltar hon. Senare på kvällen började även Kola att halta. Kollade på tassen och konstaterade ett jack i trampdynan. Tvättade och la på salva. Nästa steg för "Kungen" är att han ska lära sig halta för filmning. Så träffar du på någon som går omkring med tre haltande hundar så är det jag!
Inte nog med blodigheter så upptäckte jag och "Kungen" att Elza har börjat att löpa. Vi får väl se hur det kommer att gå. I värsta fall så får jag låna ut Elza till "Kungens" matte:-).

Nu är det dags för dagens sista träningspass!


En trött Kung!

Tjingeling....

Det är ett smeknamn på BÄLTROS. Om man nu kan kalla det ordet "smeknamn" som låter alldeles för snällt. Har aldrig haft en tanke på att "helveteseld" skulle göra så förbaskat ont! Tidvis känns det som om någon trycker en glödande cigarett mot huden. När jag har googlat på ordet har jag sett bilder på de som är riktigt drabbade. Fy fasen vad glad jag är att "bara" ha ca. 15 prickar på hals och nacke. Jo visst smittar det...har fått lära mig. Det smittar till barn som inte haft vattekoppar...dom kan får det. Ungar med vattenkoppar kan även smitta vuxna så de kan få Bältros. Om man inte har haft vattenkoppar som barn så kan man heller inte bli smittad och få bältros. Enbart de som haft vattenkoppar kan få bältros. Det enda sättet jag kan smitta någon på är om nån skulle vilja ge mig ett sugmärke på högra sidan av halsen. Vilket inte hänt på de senast 40 åren så risken är nog minimal nu. Mina vänner springer åt alla håll när jag kommer...ingen vill ge mej en kram längre. BMW lyser med sin frånvaro....suck, jag känner mig pestsmittad. Tur man har hundarna, dom har inga fördomar dessutom kan de inte bli smittade.
Ja, vilken jäkla sjukdom....trodde den var utdöd men nu kommer det fram att både den ena å andra har haft eller känner någon som haft det. Tack o lov kan man aldrig få det en gång till så nu väntar jag bara på att bli fri från skiten.

Igår var jag och hämtade hem "Kungen". Har är så okomplicerad och snäll och är med på träningen. Fattar snabbt vad som förväntas. Idag har vi tränat in tecken. Gå sakta, sitt, gå framåt, sitt. Gå 5 m. bakom. Han är jätteduktig och tycker verkligen att det är roligt....eller åtminstonde är det roligt att få korv hela tiden. Ska köra 2 pass om dagen nu de första dagarna sen blir det nog 3 pass. Just nu får han bo här. Inspelningen börjar ju redan den 23 mars så det är kort om tid. Tack "Matte" för att jag får låna honom. Flickorna är som huliganer i jämförelse med honom men han vrider bara undan skalle när dom kommer och bråkar. Inte ett morr eller tillstymmelse till konflikt. Jag tror jag har blivit kär i en bastard!
Skvallra inte för någon!

Tjing....

Ps. Nu har jag varit rökfri i 4 månader! Ds.

...är jag inte men nu vet jag åtminstonde lite grann om hur det kan gå till. Fast egentligen får jag inget berätta för det är så hemligt...så hemligt! Min förhoppning är att de som tycker att det är så hemligt inte läser min blogg:-)!
Alltså, förra veckan fick jag veta att jag skulle agera bombhundsförare på film. Eftersom jag inte har en susning om vad eller hur en sådan gör så åkte jag upp till hundpolisen där flera av mina vänner jobbar. Där fick jag lära känna en ny bekantskap, en jättetrevlig tjej som är just bombhundsförare och dessutom kör med schäfer. Annars är de vanligaste raserna till detta ändamål springer spaniel eller labrador. Anledning till att man inte alltid använder schäfer till sådana uppgifter, som ex. ledarhund, vapensök m.m är för att dessa raser oftast inte är så vaktiga så dom har lättare för att koncentrera sig på uppgiften. Schäfern har ju lätt för att "gå igång" om situationen är hotfull. Nåja, det var en parantes.
Fick i alla fall klart för mig hur en sådan förare med hund och en tekniker agerar vid ett bombsök. Man blir aldrig fullärd:-).
Efter en stunds funderande så bestämde jag mig för att Elza skulle vara bombhunden, Kola har ju redan varit med så många gånger på film så nu var det Elzas tur.

Klockan ringde 05.00 och vi skulle vara på plats 06.30 hos "Tant Marie" som är ansvarig för vad alla har för kläder på sig på filmen. Hundarna trodde väl att det var ett brandlarm som gick för dom stog spikrakt upp i sängen och skrek när klockan ringde. Dom är ju liksom inte så vana vid det. Gick upp, satte på kaffebryggaren och fixade ordning käket till hundarna. Dom undrade säkert varför dom fick mat mitt i natten så när dom hade ätit gick dom upp i sängen igen och lade sig för att sova. Tvingade ut dem och mig själv på en promenad i mörkret innan vi åkte till "Tant Marie". Iklädd poliskläder och en bombdräkt i en jättebag körde jag ner till Gustav Adolfs torg där en del av inspelningen skulle göras.
Bombdräkten hade jag fått träna på att ta av och på och det var inte lätt! Den var svintung och mycket komplicerad, bestod av både byxor och jacka. Man kände sig som en Michelingubbe med den på och det gick inte att sitta på en stol med den. Ovan på detta en hjälm som vägde 10 kilo...nästan, som gjorde att man vågade inte lägga huvudet på sne då risken var för stor för att tippa över och ramla platt fall på marken.

På torget så fick vi klä på oss utomhus där folk gick förbi hela tiden, det var ju tidigt på morgonen och dom var ju troligen på väg till jobbet.  Vi, är jag och min kollega som agerade bombtekniker, en kille som var jättetrevlig men som jag inte vet namnet på ens:-). Så är det i filmvärlden, man känner igen ansikten men kan inga namn. Elza fick vara med vid påklädningen för att hon skulle fatta att det var jag och inget UFO. Det funkade, hon tog det som helt normalt att jag såg ut så. Sen blev det tagning på tagning. Om och om igen innan regisören blev nöjd. Elza var helt otrolig. Endast vid ett tillfälle blev hon sur och det var när den flera meter långa hävstången med en mikrofon som var en halvmeter lång nästan dunkade henne i skallen. Då tände hon till och blev förbannad. Efter att fått kolla på den och nafsa lite i den så brydde hon sig inte längre. Kameran som var rakt uppe i ansiktet på oss sket hon fullständigt i. Jag är mäkta imponerad över denna hund. Hennes mentalitet är helt otrolig. Många som ville hälsa på henne, hon sa bara ett snabbt "hej" och så gick hon därifrån. Hon skiter fullständigt i folk hon inte känner. En sån polishund hon kunnat bli om hon var till salu...men nu är hon inte det:-).

Mellan två tagningar så sa min blåsa ifrån. Förbannar mig själv för kaffet som jag intagit. Med tanke på allt krångel med att få på denna kostym så försökte jag hålla mig men till slut gick det inte längre. Hur hittar man en toa på Gustav Adolfs torg? Talade om min belägenhet för en rekvisita och sa att det var kris! Hon hittade en toa i en lokal så jag rusade in där...alla som varit riktigt nödiga vet ju att man blir ännu nödig om man snart får sätta sig ner. Men det var ju inte bara att sätta sig...kostymen skulle av och det tog en jäkla tid..till slut slet jag bara av den i ren panik. Jag lovar...det var den skönaste kiss jag någonsin haft! Problemet kom sen när allt skulle på igen, jag hade ju inte tagit av den på "rätt sätt" så jag fick ta hjälp av min manliga kollega för påklädning samtidigt som jag hör ropet i radion. Hund på plats för tagning...hund på plats för tagning. Snacka om stress!

Själva bombsöket gick på en tagning. Vilket är mycket ovanligt. Elza skötte sig exemplariskt och gjorde precis vad som förväntades. Innan tagning hade jag lagt ut små skinkbitar som hon fick gå och leta efter och mumsa i sig. Sen lurade jag henne att jag hade gjort det igen så under tagningen går hon och letar efter skinka som inte finns! Regisören log med hela ansiktet och gav tummen upp...vilket betyder "jag är nöjd". Nu undrar ni förståss vad filmen heter, jag har inte en susning, tror inte ens att den har ett namn ännu, dessutom är det jättehemligt, jag fick skriva på tystnadsplikt så jag hoppas att ingen bloggläsare skvallrar. Men huvudrollerna innehas av Jacob Eklund och Micke Tornving. Vi får väl se vad som blir av det. Vi har i alla fall gjort vårt bästa!


Bombhunden Elza med förare och tekniker.

Tjingeling.....

Jag säljer mina två schäfrar. Inga problemhundar, jättelydiga, drar inte i kopplet, skäller inte i bilen, fäller inte, jagar inte rådjur eller harar. Gärna till landet, helst inga barn, katter eller andra djur. Dom kan gå lösa och kommer ibland när man ropar. Dom är duktiga spårhundar så dom hittar alltid hem igen. Dom älskar allt ätbart som hästbajs, träapporter eller annat i samma material. Stenar, grenar, strumpor, handskar eller skor. Inte så noga, allt går ner. Ligger gärna i säng eller soffa och då helst på rygg med rumpan uppe i en människas ansikte. Dom pratar gärna högt och ljudligt vilket borde gillas av en ensam människa långt ute i skogen. Dom lever gärna kravlöst. I min omgivning sägs det att dom lockar till många skratt. Dom är intresserade av allt förutom av människor som försöker dressera dem. Säljer nu mina vänner på grund av allergi. En säck hundmat samt koppel och halsband av taggtyp medföljer. För en hundring kan även elhalsbandet medfölja. Priset går att diskutera. Även avbetalning. RING SNARAST!!!!


Va, vaddå sitta kvar, finns väl annat att göra och att kolla på!

Ja just det ja! Vi har tävlat idag. Man kan ju inte alltid vinna som vi gjort de senaste gångerna. Ibland måste någon komma sist också. Så vi valde det idag:-) Jycksen trodde nog att de kommit till paradiset för där va så mycket hästskit att smaska i sej när morsan vände ryggen till.
Kola var fullkommligt loss på lydnaden! Men sitt i grupp och plats hade vi 10:a på....sen kom det inga mer 10:or. Hon skrek sig igenom fria följet och gick konstant en meter framför mej. Vilket gjorde att hon hela momentet gick på tvären framför mina ben för att kunna glo upp i mitt ansikte. Jag höjde rösten och röt i med ett hotfullt fot...som betydde " jag ska döda dej när vi kommer ut härifrån" hon svarade med ett "yiiiiiiiiiiiiii vof-vof." Jag kände hur svetten började rinna i pannan trots 5 minusgrader. Loppet var redan kört...sitt under gång hade hon aldrig hört talas om. Inkallning går bra om man slipper avbrott mitt i. Två liggkommandon. Rutan stannade hon 5 meter ifrån, lägger in backen...åt fel håll! Lyckas på något sätt att få in henne trots att jag redan då var nollad, kommenderar LIGG! Hon ser ut som ett frågetecken...Vad betyder det? Vill inte belasta er med resten men kan berätta att jag hade en sprängande huvudvärk när jag lämnade manegen. Hon var nu billig.....mycket billig!

Jag fick en stunds återhämtning innan det var Elzas tur. Skulle börja med platsen när det slog mig att det var 3 minuter utom synhåll! Hade jag glömt eller inte tänkt på. Har aldrig gömt mig på en platsliggning innan. Tröstade mig med att hon i alla fall är snäll mot andra hundar och skulle nog inte ge sig in i ett slagsmål. Om det hände något kunde jag förklara det med att "hon vill bara leka"! Precis innan vi skulle in i manegen för detta moment kastade sig Elza över en jättehög med hästskit och tuggade febrilt för att jag inte skulle hinna ta ut det. Naturligtvis fastnade hästskiten i halsen och hon började hosta som en galning. Fasen också, tänkte jag och tryckte i henne en massa godis och masserade halsen så hon skulle svälja. Startnummer 2...ställ upp där, Elza hostade och hade kräkreflexer. Jag kände hur huvudvärken var på väg tillbaka, de här börjar ju bra!! Nöden har ingen lag så jag körde ner handen långt ner i strupen på henne och fick upp en massa hästskit samtidigt som dom säger..."koppla loss". Jag sa ligg och gick ut från manegen. Hon låg faktst kvar när jag kom tillbaka 3 minuter senare. Det var jag riktig nöjd med!

Resten....nja...det finns mer att önska...eller snarare mindre! En 10:a fick vi till och det var "rutan" som hon kutade till i hundra knyck och ställde sig som en vallande BC och väntade på bollen. Inkallningen gick från 0 till 100 på en tiondels sekund...Jag skrek STANNA så taket höll på att lyfta sig. Hon stannade och vred på huvvet som om hon frågad om det var rätt. Hoppet gjorde hon alldeles själv....utan kommando! "Jag vet ...jag vet...kan själv...du behöver inte säga nåt!" Helhetsintrycket blev 7...Flamsig, stog det! Jaja...det var årets första tävling...nu kan det bara gå uppåt! Många på läktaren som sa ..."en sån hund vill jag ha"...."å vilken rolig hund"...."va jag skrattade"....Den där Elza kan bli hur bra som helst"...
Nu när jag har skrivit av mig lite så har jag också blivit lugnare....Ska nog behålla dom där flickorna trots allt...även om vi kom sist...För om sanningen ska fram så älskar jag dem av hela mitt hjärta!


Kola och Elza....mina humoristiska töser.

Tjingeling......

Nä, det är inte sant! Vi tränar så att det brinner i knutarna, allt för att hinna med alla nya moment som finns i lydnaden. Idag läste jag regelboken och fick se att det i 3:an är sitt i grupp!? Har vi aldrig tränat så det gick inte så bra...hon lade sig ner och kunde inte för sitt liv fatta att hon skulle sitta där när jag gick och gömde mig i 2 min. Sen läste jag reglerna igen och då står det att det är 1 minut och att man är synlig för hunden. Nåja...det kanske kan gå!


Laddar inför tävling!

Annars har denna dag varit helt ljuvlig, sol från en klarblå himmel och ca. 2-3 grader kallt. Fast jag längtar ändå tills vitsipporna blommar!

Nu ropar BMW att maten är klar och att vinet är upphällt:-)
Ha en bra kväll!

Tjingeling....

Ja, så är det och hur det ska gå blir en överrskning:-). Träningsmotivationen har ju inte precis legat på topp! Ena dagen blixthalka, nästa dag regn och plask. Dom dagarna är det så lätt att bara köra ett upplet eller gå en promenad. Allt för att slippa den där lydnadsträningen. Inte för att "flickorna" tycker det är tråkigt, snarare tvärtom. Dom tycker det är jättekul att träna lydnad....på sitt sätt! Alltså, inte på mitt sätt!

Elza är fullkommligt apporteringsgalen, hon kastar sig ut mot apporten i 100 knyck och precis innan hon ska ta den hinner hon säga...wowow. Hon stannar inte ens när hon tar upp den utan gör hela momentet i samma speed! Rutan kutar hon till och ställer sig hukande och gloende på mej...ibland utanför...."kasta bollen kärring"...om jag då åter igen säger..."rutan" så säger hon wowwow och lägger sig ner! Inkallningen går faktiskt ganska bra...just nu! Hon tvärnitar på ståendet...oftast, men inget är säker med den fröken! :-) Elza älskar livet och allt som händer och händer det inget så ser hon till att det händer! Hon är en riktigt rolig hund! Nu ska vi köra lyd. 2 nästa helg och det kan gå precis hur som helst:-)

Kola ska starta i lyd. 3....på samma tävling. Men, njaaa...det finns för många stötestenar där! Fritt följ, sitt under gång och inkallning med stå å ligg kan nog gå bra. Sen är det rutan, visst hon sticker dit och stannar ca. 2m. utanför, vänder sig mot mig och lägger in backen! Hon backar snabbt som attan så jag måste vråla "ligg" innan hon är bakom rutan! Metallapport, hopp apport ska nog gå bra men det där jäkla vittningsprovet kommer bli problem! I början av träningen så har hon smakat på alla pinnar innan hon bestämmer sig för rätt pinne. Hon lyfter alltså upp flera "fel" pinnar och rullar dom inne i munnen innan hon tar den rätta!

Så nu har jag gjort en platta och spikat fast 5 pinnar så att dom inte går att lyfta. Endast den hon ska ta ligger löst på plattan. Nu tar hon rätt pinne efter att bara ha luktat på de andra....men det knakar å brakar i truten på henne så vi kommer att åka på kraftigt tugg. Tror inte jag kommer till rätta med det innan tävlingen. Fjärren är också si så där! Hon flyttar sig inte framåt utan sarare bakåt! Detta för att när jag säger "stå" och hon gått framåt så har jag sagt backa och då är det så...säger mamma stå så betyder det "backa"! Ja vi får väl se hur det går! I vilket fall som helst är det skönt att komma ut på planen igen...även om det är i ett ridhus!


Galen apporterande Elza!

Tjing!

Så skönt att alla helger är över! Idag har vi kört rapport med Gerd och Larsa. Deras lilla kelpie, Maskot går som tåget. Värre va det med Elza, hon fattade inte riktigt vad det handlade om, drog iväg som en galning från mig...åt fel håll! Efter ett tag kom hon på att det var fel och kom tillbaka i samma fart och rusade mot trädet där det brukar finnas godis. Fick stopp på henne och gick ut på sträckan en bit och då stack hon iväg igen. Hon har inte riktigt fattat vad hon gör, det är ju en månad sen vi tränade senast och vi har ju inte tränat så många gånger...nu får vi ta tag i det, nu när alla helger, middagar och andra besök är avklarade. Hon är ju väldigt gåvillig och har större problem med att lämna A än mig...jäkla hund!!


Elza väntar på att få dra iväg igen....åt nåt håll!


Maskot är säkerheten själv...kanonduktig och sträcksäker.

Jag har fått flickornas nya halsband, när jag ska använda dom har jag inte en aning om! Vi blir ju aldrig bortbjudna där dom får vara med. Fast nån gång till sommaren kanske dom kan få visa upp sig lite finklädda, kanske när syrran fyller 50 till sommaren:-)


Jag tycker att dom är väldigt fina, men när ska dom användas?

I övrigt har vi börjat träna lite lydnad igen. Elza är klar för klass 2 och Kola kanske för klass 3. Tänkte anmäla båda till Kungsbacka i februari. Man måste ju chansa lite:-) Fast dom är ju jäkligt ouppfostrade, drar i kopplet, skäller och kampar. Tyvärr har Elza visat tendenser till att inte gilla barn vilket oroar mig. Kola älskar ju ungar och dom kan göra vad som helst utan att hon brusar upp. Elza kan göra utfall mot ungar som springer och framförallt om dom har en pinne och viftar med.
Jäkligt synd eftersom hon är så vänlig för övrigt. Men nu vet jag om det och får hålla henne ifrån ungar.


Kamp om en handske som någon av dem hittade! Näsa mot näsa och inte ett morr:-)

Båda töserna har fällt sin päls. Fattar inte varför dom gör det mitt i vintern!? Alla kläder jag har är fulla med hundhår i samma sekund jag tar på mig dom. Alla mackor jag äter hittar jag hundhår i. Går jag för fort genom lägenheten så virvlar det hundhår runt mig. När solen ligger på genom fönstret så ser man dessutom hur hela luften är full med hundhår! Det är sådana gånger jag frågar mig...varför satsade jag inte på Pudel!

Tjingeling....

Gamla läsare av min blogg har ibland läst att jag efterlyst "Han på den vita springaren" men att han gärna får komma i en Corvette också eftersom jag inte har någon stallplats! Jag tar tillbaka det! Ingen Corvette i min närhet, tack! Och framför allt inte en gul sådan! Just han som vi sett komma farande i en gul Corvette några måndagar tillbaka i TV 4+, han som kallar sig "Hundcoachen". Just han som kallade mig sektledare i schäferhundklubbens tidning. Han som tyckte att det var helt ok. att avla på defekta hundar bara dom hade gått bra på utställning. Han som föder upp rena utställningshundar av ras schäfer.

Ja jösses vad galen jag har varit/är på den mannen. Det gick så långt att jag fick vända mig till pressombudsmannen för att få in ett genmäle i schäfertidningen. Det var han, jag och Uddman som var med i Insider hos Achberg i direktsändning om den snedvridna hundaveln. Han sitter vice ordförande i Schäferhundklubben och kommer väl troligen bli ordförande vid nästa val! Beklagligt men det finns väl ingen annan som vill ha platsen.

Nåja, jag tänkte att våra konflikter rör ju inte hundträning. Hade inte en aning om hans kunnande där. Nu vet jag bättre och säger samma sak som jag sa när han vart BIS på Stora Stockholm med schäfern Izor. JAG ÄR INTE ETT DUGG IMPONERAD! Hans stående uttryck i serien har ju varit "är din hund imponerad av dig?" Vem fasen kan vara inponerad av en blonderad, corvettåkande, klantig hundtränare? Fast jag har naturligtvis inte kunnat missa något program, inte för att jag imponeras av hans träningsmetoder utan mer för att se om han blev biten i även det programmet!  Det blev han, han fick sig ett bett i varje avsnitt:-)

I sverige finns så många duktiga instruktörer inom SBK så jag inte för mitt liv förstå hur TV4 kunde välja honom? Att sätta ner hunden för att sedan dra den i kopplet samtidigt som den ska sitta kvar var hans bästa råd till att bli ledare! Somligt som gjordes i programmet kan inte ens kallas "metoder"! Jag skulle hellre kalla det penalism, mobbing på gränsen till misshandel. Jag hoppas verkligen att det inte blir någon fortsättning på detta eländet!



Denna är tillverkad av Kia S. Kopiera, dra ut och sätt upp på alla ställen du kan tänka dig.

Tjing...

Den här Luciatävlingen är alltid lika mysig att vara med på! Nollgradigt ute, samling lagom tid klockan 10.00. När man kommer in i den varma "stugan" I Kallebäck så doftar det glögg och pepparkakor. Ljusstakar i alla fönster och en massa trevliga människor. Det är väl just sådana här gånger som gör att man tycker det är så roligt att tävla. Tror att det var närmare 50 tävlande i alla klasser. Ett jättestort prisbord med en massa julsaker. Appellplanen var uppdelad i 5 ringar så alla klasser tävlade samtidigt. Det flöt på fantastiskt bra!

Vi drog startnummer 1 av 13. Kola var riktigt på tåna och plogade å pep på fia följet så där fick vi bara en 7:a. Resten av momenten var väl sisådär! Kändes som om vi slarvade oss igenom momenten.
Men det räckte ändå till vinst. Vi fick ihop 170p i Lydnadsklass 2.  Detta var sista tävlingen för i år.
Nästa år satsar vi för fullt...Jag och flickorna!



Kola är uppflyttad till lyd 3:an...Den tar vi till våren!

Tjing.....

I lördags var det julfest på sveriges kaxigaste blubb, GMBK. Hur mycket mat som helst och jättegott var det. Trevligt folk, en del gamlingar från förr i tiden men också många nya ansikten. Jag var ju medlem i GMBK för 9 år sedan innan jag gick över till SBK. avd. Men nu är jag tillbaka igen och det känns väldigt hemma:-). 


Massor med mat och annat godis.


Göran var köksmästare, ett jobb han skötte galant.

Att GMBK är en kaxig klubb har väl knappast undgått någon som varit på ett SM. Dom hörs och syns överallt, dom kommer i stora gäng och stöttar sina SM-deltagare. Samtidigt så är ju klubben väldigt vinstrik. Så det känns bra att vara tillbaka. :-)


Sjöngs på SM...Melodi: Brev från kolonien.

I övrigt så flyter allt på som vanligt. På fredag ska jag till läkaren för rundsmörjning och på lördag kommer jag förhoppningsvis med på lyd. 2 tävling med Kola på min gamla klubb. Fortfarande så håller jag upp med rökningen och det känns skönt för nu kan jag andas:-)!

Till sist vill jag skicka ett stort GRATTIS till Sanna och "mainutten" som igår blev uppflyttade till h.kl skydd!

Tjingeling.....

Klockan fyra på eftermiddan var det kolsvart ute! Hade absolut ingen lust att sätta mig i bilen och åka till Orust. Samling där var klockan sju. Men Anders kom hit och vi hade ju bestämt att åka. Dessutom hade jag ju bestämt med Marie att vi skulle träffas där. Jag drog startnummer 13 av 15 möjliga! Då var jag nära att åka därifrån. Klass 1 kom igång förs kl. 8 på kvällen. Marie hade startnummer 2 och på platsen blev Viktor uppkörd av en annan hund. Det absolut sista man vill med en unghund. Men han fick ligga igen och då låg han kvar utan problem. Viktor gick jättebra lydnad. Tyvärr missade han stående under gång då Marie undvikit att träna det för att inte sabba läggandet i appellen som hon gjorde förra helgen. Då blev hon uppflyttad, sen har det inte funnits tid för att träna ståendet. Men nästa gång tar hon det.

Elza var helgalen när vi kom dit. Drog, hoppade och skällde. Noll kontakt! Tävlingen var inomhus i ett stort ridhus där det ekade mellan väggarna. Underlaget var som ett sand/jordgolv. Vart enda litet smygkommando hördes högt och tydligt. Massor med folk satt uppe på en läktare och var ganska störande. Det var en prövning i sig att bara gå in där och kräva lydnad! På våran platsliggning var det också hundar som reste sig och sprang omkring men Elza låg still. "Dutti flicka"!



Trots allt så lyckades vi fokusera när det var vår tur för lydnaden. Hon gick riktigt hyfsat när hon väl fattade vad vi gjorde där. Fick ihop 183,5 poäng och på den poängen vann vi tävlingen. Hon är verkligen en pärla denna flickan:-)

Hon har hittills vunnit alla tävlingar hon ställt upp i (alla två) :-) Hoppas att vi fortsätter så!
Hemma igen halv 12 på natten.

Tjingeling....

Nu får det bli så! Ett uppehåll i rökningen. Fick ju lite skrämselhicka i helgen så nu har jag inte rökt på tre dagar! Har ju gjort uppehåll förut men har egentligen aldrig varit så motiverad som nu. De e ju fasen inte klokt att man ska behöva få "hjärtsnörp"  för att fatta att det är dags att spara 50 spänn om dagen. Nu kan jag andas igen och det värsta trycket över bröstet har släppt. Pratat med min doktor Peter som sa att proverna så bra ut men ska dit ändå om 14 dagar för en besiktning och kanske en rundsmörjning. Sen ska väl kärringen funka ett tag till.

Fattar inte vart åren har tagit vägen, har ju så mycket kvar att göra så jag har inte tid att lägga näsan i vädret. Fortfarande känner jag mig som 25 år, fast med lite mer erfarenhet! Tittar fortfarande på söta pojkar med sexiga häckar. Fast det är nog lite tur att jag har ungdomen bakom mej annars hade jag nog varit pirsad (eller hur det stavas) både här och där, tatuerad, kolsvart hår, trasiga jeans och spacklad kolsvart runt ögonen. Naturligtvis med en cigg i mungipan och och ett neandertal mest bestånde av... öhh..ska ba..skit..dra...rocka fett. Kanske tur att man inte är ung idag. Det hade tagit sån tid på mornarna att jag hade fått lägga ner allt med hundar eller hade väl aldrig haft tid att börja.

Fåfänga har väl aldrig varit min starka sida. Fast jag går ju gärna svartklädd men då i termobyxor eller liknande. Svart jacka, svart ryggsäck, svarta känger och svart bil med en svart takbox. Det är bara jyckarna som inte är svarta:-). Urtråkigt egentligen. Kanske ska kolla lite mer på andra färger. Vi får väl se till våren.

Var uppe på GMBK på dagen, tänkte att jag skulle träna lite men det rgnade och blåste småspik så jag gick bara en kort promenad. Planen var dessutom avstängd då den är helt genomblöt. Ska tävla lyd. 1 med Elza den 3 dec. fick kallelse idag. Som tur är så e det inomhus eller snarare i ett ridhus.
Jäkla årstid detta är! Ska ta mig runt Delsjön i morgon i alla fall, trots väder. Nån som vill gå med? 10.00 från Rådahill.

Tjingeling

Ja den akutvården är fanimej under all kritik! Natten mellan fredag och lördag vaknade jag av ett tryck över bröstet. Näää, det var inte Elza som låg på mig, inte heller Anders:-) Tänkte att det skulle gå över under dagen. Lördagen började med två kurser och sen gick Carina, Christer, jag och Anders med Elza och Nixa ut och körde några sträckor i rapporten. Hade hela tiden trycket över bröstet fast det sa jag inte till någon. Det går över, tänkte jag. På kvällen käkade vi pizza och drack lite vin. Jättemysigt, men trycket låg kvar. Söndag morgon var seg, ville egentligen inte göra något men ville inte heller tala om för Anders hur jag mådde. Anders ville spåra med hundarna, hemska tanke! Kunde se framför mig hur folk va ute i skogen och leta efter spårläggare, för att hitta denne dö vid en pinne. Fast det känns ju som en skön död.

I stället ringde jag Karin med Engla och frågade om vi skulle köra rapport, vilket betydde att jag kunde stå på A-stationen.
Så blev det. Vi åkte hem till dom och knallade ut i skogen med fyra hundar. Det gick så jäkla bra att jag nästan glömde bort "trycket". Alla jyckarna gick 4 sträckor där grundsträckan var ca. 5 - 600 meter och en förlängning på 200 m. 


Elza älskar rapport.


Engla också!


Kola tycker också att det är helt ok.

Fick ingen riktig bild på Vilda för att batteriet i kameran tog slut! Men även hon gick kanonbra.

Det kändes riktigt tungt att gå på tillbakavägen. Karin och Peter bjöd på fika innan vi åkte hem. Anders fixade lite käk och sen somnade jag i soffan. Frös och svettades om vart annat. Hande svårt att andas. Sa till Anders att jag inte mådde så bra så han åkte hem till sig och jag hade en jobbig natt. På morgonen sökte jag min läkare som jag tyvärr inte fick tag på då han höll på med en akutoperation. Bestämde mig för att åka in till akuten efter ett samtal med sjukvårdsrådgivningen som ville skicka en ambulans. Aldrig i livet tänkte jag och ringde "passmatte".  Tack gode gud för "Passmatte"!

På akuten Östra sjukhuset tog dom snabbt alla prover, EKG, flera rör med blod samtidigt som dom satte en kanyl i armen och samt en massa andra prover. Därefter bestämde dom sig för hur jag skulle prioriteras. Nä, jag var inte döende, det fanns dom som mådde sämre som kom med ambulans och hade infarkter och gu vet va. Ett äldre par i 80-års åldern kom in på akuten, där hade damen ramlat ur en bil och brutit sig både här och där, dom upplyste om att de fick ta sig till Mölndals sjukhus! För dom hade ingen kirurgi! Många sjuka människor satt där timme ut och timme in på en pinnstol och väntade på vård. Man åker ju inte till akuten om man inte är sjuk! Alla som varit riktigt dålig någon gång vet väl att man helst av att vill lägga sig i en säng och dra täcket över skallen. Men där ska människor sitta på en jävla pinnstol och vänta på att få hjälp!

Efter fem timmar hade jag fått nog! Ringde till Anders och bad han hämta mig. Efter det gick jag in och bad dom ta bort kanylen och klippa av det där jäkla bandet runt handleden där mitt namn och personnummer stod. Va fan ska dom ha det till? Är det för att se vilka som dör i väntan på att få vård? Men dom ville absolut inte att jag skulle åka hem! Då visar det sig att dom fått helt fel uppfattning om mitt tillstånd! Dom hade alltså inte ens öppnat journalen innan dom prioriterade bort mej! Vi det laget så var jag så jävla arg att jag glömde bort att må dåligt. Plötsligt ville dom, efter att ha läst min journal, lägga mig på en brits och ge mig förtur!! Ta bort kanylen och klipp av det jävla bandet, skrek jag! Samtidigt som han drog ut kanylen så slet jag till mig armen så blodet stog som en kaskad över golvet. Han la ett tryckförband samtidigt som dom försökte få mig att stanna kvar för akut vård! Jag var iskall och skitförbannad och upplyste dom om att den enda vård jag just då behövde var psykvård innan något otäckt hände. Sen gick jag därifrån.

 Vid ett tillfälle så sa jag till bruden i informationen, "Många av de akutsökande brukar väl gå framåt kvällningen va?" Ja, sa hon och log! Det är svensk akutvård...åtminstonde i Göteborg! När jag gick så satt det fortfarande kvar några tappra, trötta och sjuka människor på pinnstolar. Man tror fan inte att det är sant. Allt medans millionbonusar delas ut till höjdarna!

Nu sitter jag här och har kastat bort en hel dag på att försöka får vård. Fortfarande med ett tryck över bröstet och taskig andning. Har inte en aning om vad proverna visade eftersom jag aldrig fick träffa någon läkare. I morgon ska jag försöka få tag på min läkare igen, hoppas att han inte opererar någon som varit i samma sits som mej.
I vilket fall som helst, jag vill brännas och min aska ska spridas för vinden i en mjuk, ej backig trollskog. Troligen är det lättare att få till än att få hjälp på en akut i Göteborg.

Gonatt!

Upp klockan 6.00 och vädret verkar hyfsat. Både Kola och jag avskyr när det regnar och blåser. Drar startnummer 11 och börjar med en 10 på platsliggningen. Åkte ut till spåren i Härkeshult och stannade på stora parkeringen. När vi står där och väntar så kommer det två jägare med bössorna lite tufft på axeln. Jag frågade om dom skulle jaga där, ja sa dom. Jo men vi har ju spårtävling sa jag. Det har ni fasen inte frågat markägaren om, skrek han till mig. Lugn, sa jag och upplyste om att jag bara va tävlande. Men han fortsatte att gapa på mej och till slut bara skrek han "Du ljuger, du ljuger"! Kan bara konstatera det jag redan visste, jägarna i Gbg-området är fan inte kloka. Vi borde fan inplantera varg här sa en annan tävlande:-) Det löste sig i alla fall till sist för vi skulle inte vara där dom var.

När jag stog vid spårupptaget så glimtade solen till. Skönt, det skulle nog bli en bra dag. Fick 10 på upptaget men missade en pinne i spåret så där blev bara en 9:a. Hjälpte mottagaren att plocka ner rutan, sen gick vi ner mot bilarna. Då började det, först lite smygande, sen ökade det, regnet! Åkte tillbaka till klubben där det var dropin lydnad. Fem stycken hade brutit i spåret. När det var min tur att gå in på planen så vräkte regnet ner och blåsten stod på tvären så man hörde knappt tävlingsledaren. På inkallningen kröp Kola framåt när jag lämnade henne. Hon hade öron som åsnan Ior. Kallade in och skrek "stanna", hon gick några steg samtidigt som hon skakade sig så vattnet stog som en kaskad runt henne.

På krypet frågade hon mig om jag menade allvar! Hon var så låg man kan vara utan att ha bröst och armbågar i marken.
Appellplanen var som ett jyttjehål täckt med vatten. Vi gjorde en riktigt dålig lydnad men vi slog ändå Nils-Rune Larsson som vunnit SM:-) När det var dags för uppletande så var jag genomfrusen och blöt precis som Kola. Vi tog in 3 föremål och fick betyg 7. Men det fanns ingen fart kvar i henne. Den med fart satt kvar i den lånade Volvo V70,n. Elza hade bara fått lite pisserundor och var helt galen när jag tog Kola ur bilen gång på gång. Den fröken var verkligen triggad och ville bara ut och jobba. Eftersom både Kola och jag var genomblöta och frusna så fick Elza stå tillbaka idag.


Kola väntar på upplet.....

På prisutdelningen visade det sig att Arne och Mini tagit cert på 565p på deras sista tävling innan pesionen och Anneli med Djin fick hängcert. Kola och jag blev godkända på 4:e plats. Ganska nöjd trots allt. Nu ville jag bara hem och slänga mig i ett varmt bad, torka hundarna och bara mysa resten av kvällen. När jag lämnade klubben var jag så jäkla pissnödig men tänkte att jag klarar mig till jag kommer hem till egen toa. Sätter mig i den lånade bilen och kör in i garaget hemma. Kniper ihop och vet att snart sitter jag på toa. Plockar ihop allt blött i bilen som väst, hanskar, handdukar m.m. Hänger på mig ryggsäcken, tar ut hundarna och kopplar dom. Låser bilen med "Lock" på nyckeln. Bilen blinkar till och jag tror den är låst. Men så knäpper det till liksom och jag funderar på om den verkligen är låst så jag tar tag i bakluckan som öppnar sig samtidigt som larmet går!

Jävlar va rädd jag blev! Släpper kopplerna samtidigt som jag letar efter nyckeln som jag lagt i någon ficka, hittade den inte, slängde av mig ryggsäcken och hanskar på golvet. bilen skrek, yiii,yiiii,yiii...Fick panik! Samtidigt hör jag bakom mig Elza skälla som en galning. Där stog en manlig granne blixt stilla samtidigt som Elza hade ställt honom med blottade tänder och gjorde skenutfall! Helvete!! Började jaga efter Elza och skrika som en galning på henne, hon sprang bara runt den stackars grannen och det samma gjorde jag! Till slut fick jag tag på henne och bad den bleka grannen om ursäkt. Bilen hade slutat skrika och jag hittade nyckeln. Då upptäckte jag att jag hade pissat på mej!:-) Ja jäklar vilken cirkus. Bredbent med blött, varmt mellan bena tog vi oss till hemmet. Gu va skönt det var att få av sig allt det blöta och krypa ner i ett varmt bad.


Men herregu! Hur skulle jag kunna skrämma grannar?

Detta var vår tävlingsdag...den sista brukstävlingen detta året! Elza ska tävla lyd. 1 den 3 dec. Hoppas att hon inte skrämmer någon, det är så jobbigt att pissa i byxorna!



Tjing...