Pigga och friska!
Funderar lite över det där med voodon. Carina H har ju nu erkänt att dom har en docka och att nålarna nu är flyttade till vänster hand och höger axel. Om jag nu skulle bryta handleden eller slå axeln ur led så kommer jag bli troende. Då åker jag och hämtar den där dockan och linda in den i bommul. Sen bädda ner den i en skön säng som har en massa pengar i madrassen. Inga nålar ska sitta i den. Den ska bara ha det mysigt och skönt:-). Min första tanke var att gräva ner eländet i skogen men det vågar jag inte för då blir det väl jordbävning i Mölnlycke.
På måndag är det filmning igen. Några snabba klipp med hunden Herkules som är en Irländsk Varghund. Stor som ett hus, väger 76 kg. och 90 cm. hög. Var och kände/tittade på honom här om dagen. Kola blev rent förskräckt när hon träffade honom, hon fick ju liksom titta uppåt. Herkules är genomsnäll och lugn. En riktigt mysig hund så det ska säkert funka i filmen som heter Kariokekungen. Kommer troligen gå på bio.
Kola och Herkules.
Herkules, blivande filmstjärna.
Veckan efter tävlingnen åker vi på kennelläger till Tidaholm. Det ska bli kul att träffa alla människor där.
Tjing....
Livet är en parodi och jag är mitt i den!
Någon måste ha satt en ond voodo på mig! Ta genast bort den, jag lovar att bli snäll! Sen sist har dent hänt en del så börjar lite smått där jag slutade då jag förstått att nyfikenheten är stor. Ja, jag åkte till BMW,s lantställe. Kola ficka bada i havet för första gången i sitt liv och simmade omkring med "BMW". (Det tycks ha blivit hans namn:-). Livet känndes alldeles för bra för att vara sant. Strålande solsken en snygg karl som som i ryggsäcken hade med sig en flaska vin, vinglas och Ballerinakex:-). Självklart så lyckades jag välta vinglaset så vinet rann ner efter klippan och Kola var snabb som blixten på att slicka i sig det. Efter tvätten på klippan gick hon resolut fram till hans vinglas och stoppade ner hela tungan, slickade sig sedan förnöjt om munnen. Jag låtsades inte se och han sa inget.
På kvällen lagade han en underbart god middag, vi pratade om allt och jag bad om ursäkt för den förskräckliga söndagen. Vi satt ute på altanen och lyssnade på fågelkvitter när jag satte armbågen i bordet som gav vika mitt i liksom! Det gick hål i bordet! Vaxduken såg ju fin och ny ut men bordet in under hade säkert stått där i 30 år och va genomruttet!
Oj.då! Så det kan gå när man har lite vassa armbågar, sa jag med ett fånigt flin på läpparna. Han skruvade på bordet men sa inte så mycket. Han verkar vara väldigt tålig. Snälla någon, ta bort voodon från mig! Stugan hade två separata sovrum, bara så ni vet! Kom att tänka på ett kort jag fick när jag fyllde 50. På framsidan stog det nåt som "Din stackare, förstår att det är hemskt att fylla 50 men den det kunde ha varit värre" öppnade kortet och där står: "du kunde ju varit gravid också" :-).
Sen 60-årskalas!
Förra torsdagen åkte BMW till Grekland i 14 dar och jag drog till Varberg på Christer´s kalas. För er som inte vet vem Christer är kan jag berätta att han är gift med Carina H och dom hade Easy från E-kullen och numer har dom lilla söta Nixa.Redan på vägen dig känte jag att min mage inte var i allra bästa kondition. Hande ont och kände mig lite stinn och bukig. Nåja, det går väl över tänkte jag. Festen var jättetrevlig och jag fick för första gången i mitt liv se en livs levande mannekänguppvisning med dans av en 60-årig man i MANKINI. En sån där baddräkt för män som uppfunnits av galningen Borat. Denna uppvisning skedde i köket som hade en lagom dämpad kvällsbelysning. Jag skrattade så jag fick ännu mera ont i magen. Efter allt jag ätit och druckit så var det inte konstigt att magen protesterade.
Tidigare på dagen satt vi ute på altanen och intog lite förtäring samtidigt som Christer fixade med mat i köket. (Dutti man).
Då ringde min telefon och det var Jerry Williams. Vi pratade lite hund en stund och sen berättade jag att jag var i Varberg på 60-årskalas. Så jag frågade Jerry om han ville gratta 60-åringen. Jag gick in i köket till Christer och sa att det var någon som ville prata med honom. Jaha, vad är det nu för jäkelskap du har hittat på, säger han och tar luren. Vad Jerry sa det vet jag inte men jag har aldrig sett någon bli så paff och lång i ansiktet som Christer! :-) När luren var pålagd så stirrade Christer rakt fram och sa, ingen kommer att tro mej!
Till sist sjukhusbesök.
På lördagen lämnade jag Varberg efter en skogspromenad som var en plåga för min mage. Ännu värre på söndagen, tog 2 alvedon och åkte upp till klubben och körde apportering för första gången sen Kola's tandolycka. Det gick riktigt bra. Övrig lydnad gick även den hyfsat med tanke på att vi inte gjort något på länge. Hade svårt att äta och knaprade alvedon hela dagen. Måndag morgon var det ännu värre men jag tänkte att det går nog över om jag tar en promenad runt Delsjön i spöregnet. Jag blev genomblöt, frös så jag skakade och magen var som en spärrballong. Jag blev inte ett dugg bättre, snarare tvärtom. Natten till tisdag var sömlös inget pillerknaprande i världen kunde få kaggen bättre. Tidigt på morgonen ringde jag till "Passmatte" (hon är en klippa, vet inte vad jag skulle göra utan henne). Hon hämtade upp mig och Kola, körde mig till Östra sjukhuset och tog Kola med sig hem. Nu var jag riktigt dålig och tyckte jättesynd om mig själv. Du med elaka voodon, ta bort den, snälla.
Jag låg där i undersökningsrummet och åmade mig när det kom in två personer som sa att dom var läkare. Damen i 35-års åldern var tyska och pratade jättedålig svenska. Mannen var mörkhyad i 25-års åldern ca. 1.50 lång, pratade något obestämbart språk och lika dålig svenska som hon. Dessa skulle komunicera med mig samtidigt som dom skulle rådgöra med varandra. Jag glömde nästan bort mina magsmärtor och var nästan säker på att någon hade utsatt mig för ett skämt. Eller att jag drömde och snart skulle vakna upp! Vad dom kom fram till har jag inte en aning om men när dom hade gått så kom en sköterska och satte nål i armen med tillhörande dropp. Sen tyckte jag att det var nålar både här och där. I det läget sket jag i vilket, döda mig om ni vill bara jag blir fri från mina plågor. Du med voodon fattar va!
Nu blir det snart bra sa sköterskan samtidigt som hon sköt in någon vätska i armkanylen. Det sa bara swopp i skallen samtidigt som jag kände en behaglig känsla i hela kroppen. Jag började skratta när jag såg sköterskan gå iväg. Hon gick liksom ur sin kropp flera gånger så hon gick på rad med fem stycken likadana som sig själv, om ni fattar! Sen låg jag där på akuten i korridoren, vet inte hur länge, men roligt hade jag. Magsmärtorna var som bortblåsta. Kom till sist upp på en avdelning där jag fick träffa ytterigare en läkare. En kille i 30-årsåldern, 1.60 lång och och en vikt på uppskattningsvis
110 kg. En liten Fridolf helt enkelt. Han berättade att jag hade en tarminfektion som spridit sig till buken och att jag inte fick äta eller dricka utan bara leva på dropp och antibiotika, även det i droppform, de närmsta dagarna. Fick åter igen en dos morfin.
I sängen brevid mig låg en stönande valross på närmare 150 kg. som gurglade på finska. Hon snarkade, pruttade och hostade samtidigt som hon kippade efter luft. Till slut stog jag inte ut längre. Personalen körde in min säng i ett duchrum där jag tillbringade natten. Fick lite "moffe" till som plåster på såren :-). Nästa dag mådd jag lite bättre och blodprov visade att infektionen började ge med sig. Jag knallade runt i korridoren med min droppställning och så slår det mig att jag har varit där förut! Förra sommaren när vi spelade in Irene Huss och Nattrond så gjorde vi det på den avdelningen! Snacka om parodi! Är det möjligen någon i inspelningsteamet som satt voodo på mig?
Jag är väldigt glad för att jag fick lite besök dessa dagar. När Kicki skulle komma så försökte jag fräscha till mig lite och inte sitta i sängen. Inne i salen stog det 4 sängar med innehåll samt vid förstret det obligatoriska lilla bordet med en pinnfåtölj på varje sida. Satte mig ner i den ena fåtöljen som brakade i hop som ett korthus! Som tur var höll jag i droppställningen men kunde liksom inte ta mig upp ur denna kniviga sits. Samtidigt som detta händer går läkaren (Fridolf) förbi och ser hur jag faller ner mot golvet med sitsen under ändan. Har rusar in och får upp mig och droppställningen i stående ställning. Jag vet att allt låter otroligt men Kicki som kom en liten stund senare kan intyga. Hon läser bloggen och såg stolen:-). Carina H, tack för besöket, jag lovar att det inte berodde på er festmat och jag tror inte att det är ni som satt voodo på mig även om jag såg en sådan docka hemma hos er!
Jag har blivit utsläppt idag med restriktioner. Ingen alkohol - ingen sill - ingen fet mat - lugn och ro - antibiotika - endast flytande föda.
GLAD MIDSOMMAR PÅ ER!
Tjing...
Hipp, hipp, hurra!
Grattis till alla E-"knott" som fyller 1 år idag!
Oj, vad tiden går fort!
Han ringde!
fortsättning följer....kanske!
Ett stim av oflyt!
När jag kom ner i garaget ser jag att det är alldeles blött under bilen, allt som Mats hade hällt i den hade den släppt ut igen på bara ett par timmar! Körde ner till Mats på verkstaden men han hade slutat för dagen. Typiskt! Fick ringa till "klimatsnubben" och avboka tiden. In med bilen i garaget igen precis innan den var på väg att började koka.
I morse hällde jag i lilla bilen en colaflaska med vatten och skyndade mig ner till verkstan. Vattnet stog som en kaskad under till nånstans. Mats konstaterade att det är vattenpumpen....igen! Han bara suckade och skakade på huvudet. I skrivande stund står fortfarande bilen där.
Kola har kliat sig mungipan en tid och jag har trott att det var någon fästing men jag har inte sett något. Igår tittade jag lite rärmare och ser att en kindtand är helt trasig. Hur kunde dom missa den vid operationen? Tittade dom inte igenom hela munnen på henne? I morse fick jag ringa till kliniken så dom ska prata med tandläkaren så får jag väl snart en ny tid. $-$-$. Eländet verkar aldrig ta slut.
Han med BMW,n lyser med sin frånvaro, han är väl glad att han kom undan med livet i behåll! Många har undrat om nedanstående historia är sann, ja, vartenda ord är sant fast jag glömde skriva att jag studsade in i räcket när jag skulle parkera nere vid verkstan, släppte upp kopplingen men hade glömt att lägga ut växeln. Är kanske snart dags för hemmet! Om dom vill ha mig där, jag kan säkert hitta på både det ena och det andra där också.
Är livrädd för att springa på honom med BMW,n på stan så nu har jag färgat håret nästan svart och klippt mig. Jag kommer nu mer alltid att gå med mörka solglasögon. Kanske kan förändringarna ta mig ur detta stim av oflyt.
Igår var jag så upprörd över allt som händer just nu, så för att lägga min konsentration på något jag kunde kontrollera (de andra kan jag ju inte rå för) så bestämde jag mig för att ta i tu med klädkammaren. Där inne såg det ut som ett slagfält. Jag drog ut allting som låg på hyllor, golv och hängde på galgar. Varför spar man på kläder som man aldrig använder? Varför har man en sån där förhoppning om att man inom snar framtid ska komma i dom där snygga jeansen av storlek 38 som man använt 2 gånger. Eller den där jackan som det fattas en decimeter tyg framtill för att kunna knäppa den!
Det är väl bara att gilla läget och acceptera att man har växt till sig, så allt det där med storlek 36 - 38 och en del 40 åkte ner i två svarta sopsäckar. Har fortfarande en liten förhoppning om att jag ska kunna ta mej i storlek 40....i framtiden. Jag hittade även kläder som jag inte hade en aning om att jag hade. Bl.a ett par görsnygga shorts av storlek 38 där prislappen fortfarande satt kvar! Det sved i själen och gjorde mig inte precis mindre deprimerad.
En sopsäck fyllde jag med gamla skor och kängor som jag inte fattar varför jag har spart, dom tar ju bara en massa plats. Ett par jättesnygga pumps storlek 38 som jag använt en gång och fick skoskav av. Varför köpte jag dom? Min skostorlek är ju 39. Borde ju ha fattat att inte fötterna krymper! Just nu känns min klädkammare som en balsal, den är nästan helt tom så när som på träningoveraller, reklamkläder, hundjackor, kepsar och några par jeans av märket större. För fötterna finns gummistövlar, kängor och två par slitna tennisskor.
Nu ska jag ringa Mats och höra om bilen är klar så jag kan åka till soptippen med de tre säckarna. Risken finns ju annars att jag börjar rota igenom dom igen för att se om det kanske finns nåt att spara ifall man skulle ta sig ner till storlek 38 igen.
Hej svejs...
Sånt här händer bara inte!
Fick hemligt besök idag. Har träffat han några gånger förut men inte berättat för någon om det. Vill ju ligga lite lågt då han inte kom ridande på en vit springare. I stället kom han på en silverfärjad hoj av märket BMV och den var bred som en laggårdsport. Redan där började grannarna kolla lite extra. Jag hade städat som en idiot innan för att få bort alla hundhår som nu fullkommligt rasar av Kola. Alla med schäfer vet vad jag pratar om! Istället ser min klädkammare ut som ett slagfält för där åker allting in som jag inte vet var jag ska göra av.
De senaste dagarna har varit otroligt heta och soliga men jag har hållit mig mest i skuggan för jag gillar inte att bränna mig så jag ser ut som en albyl. Han som kom var så brun och så jäkla snygg så att JAG blev skitstressad! Han hejade på Kola och frågade hur hon mådde och hon mår efter omständigheterna oförskämt bra. Sen satte vi oss ute på altanen och drack kaffe samtidigt som grannen ovanpå började skaka en matta! Jag bara glodde på henne och hon sa "ursäkta, du får säga till om det är nåt problem". Det var inte läge till att be grannen dra nån stans! Men det kommer....snart!
Jag föreslog i stället att vi skulle ta min bil och åka ner till Delsjön så kunde Kola få bada. Sagt och gjort. Vi tog en promenad och Kola hämtade pinnar i sjön och varje gång när hon kom upp ur vattnet sökte hon sig till honom för att skaka sig. Efter ett tag försökte han dra sig undan henne men hon var efter han som en igel. Han blev genomblöt i sina snygga shorts och ljusa swetshirt. Men han bara log, tänkte väl att "detta är en test"!
Jag föreslog efter promenaden att vi skulle åka och äta en pizza vilket han tyckte va okey. Bilen som hade stått i solen var het som en bastu men jag sa bara"de e lugnt, jag har klimatanläggning. Satte på det iskalla och det bara blåste ut hetluft! Va fan, den hade pajjat så rutorna fick dras ner så nu har väl den stackarn korsdrag mellan öronen!
Han trodde säkert att det var en ytterligare test!
Funderade på vilken pizzeria jag skulle välja. Den på torget, nä för mycke folk, vid stationen, nä för mycke trafik. Men det finns en uppe i Skinnefjäll där det är lite lugnare så jag valde den. Vi satte oss ute och precis när vi fick in pizzorna så kom moppejänget! 15 moppar, skräniga småkillar som slangade bensin för att någon annan hade tomt i tanken. Killarna gasade sina moppar för att bräcka varandra om högsta ljudet och allt detta två meter ifrån där vi satt och åt! Pizzan smakade bensin och det önskade lugnet med fågelkvitter var som bortblåst av avgaser.
Nåja, in i bilen igen med rutorna nervevade och fläkten fullkommligt vräkte ur sig varmluft som om den tävlade med utetemperaturen på 30 grader. Den hade brakat ihop helt och gick inte att göra något åt! Vi körde genom Mölnlycke, jag ville visa va fint det blivit där med nybygge å allt. Han bad mig stanna vid bankomaten för han skulle ta ut pengar så jag körde in på en P-ficka för att vänta och tyckte bilen lät konstigt. Öppnade dörren och lyssnade, jo den lät väldigt konstig! Samtidigt kom han tillbaka och sa åt mig att stänga av motorn och öppna huven. Det gjorde jag och klev sedan ur bilen samtidigt som jag ser att bilen börjar rulla (de var lite nedförslut) och jag blev så full i skratt när jag ser att han står och håller emot samtidigt som han skriker "dra i handbromsen!". Kastade mig in i bilen och gjorde det! Försöker du köra över mig frågade han. Jag svarade med ett leende och tänkte "han tror nog att det är ytterligare en test"!
Han konstaterade att hela motorfläkten var lös och kylatsystemet var tomt. Fram med Kolas vattendunk och fylla på vatten och hoppas på att vi kunde ta oss till verkstaden nedanför backen där jag bor och ställa bilen där. Jag får ringa till verkstadskillen Mats i morgon. Mats känner mig, jag brukar erbjuda städhjälp för att få billigare pris. Han har inte gått på det ännu men nu kanske han kan tycka lite synd om mig. Vi kom fram och jag parkerade bilen, tog ut Kola och låste. Jag lägger nycklara i hans brevlåda så kan jag ringa honom i morgon och upplysa om felet, sa jag till killen som säkert undrade om det var färdigtestat nu. OK sa han och så gjorde jag.
"Du har väl dörrnyckeln till ditt hem med dig"? sa han. Jag tittade in i bilen och såg dörrnyckeln i facket mellan säterna. Tittade på brevlådan till verkstan där jag just slängt ner mina bilnycklar. Jaha, vad gör man? Killen hade sitt MC-ställ och sina MC-nycklar inne i min lägenhet som jag inte hade någon nyckel till! Jag tänkte "detta är inte sant, det händer inte, det är en mardröm!
Vi knallade upp för backen och in på min altan. Jag hade ett fönster på glänt, ett sånt där med en spärr så att det inte ska gå att öppna utifrån. Började inbrottsförsöket med en lång blomsterpinne men misslyckades. Han hade flera ideér och fösökte tillverka diverse inbrottsverktyg med hjälp av pinnar, ståltråd och snören som fanns på altanen. Även han misslyckades. Såg ingen annan råd än att ringa till "Passmatte" som har nyckel till mig, men min telefon hade jag glömt ta med mig när vi åkte så även den fanns inne i lägenheten! I telefonen har man ju även nummer och dom kan jag inte utantill! Under tiden som han höll på att bryta sig in i min lägenhet så sprang jag över till en granne som jag visste hade tel.nummer till "Passmatte".
Var ju tvungen att berätta om min pikära situation. Jaha, sa dom, så det är han med den stora motorcykeln som är hos dig! Jaha, så nu va han inte hemlig längre. Bara ring, sa jag och gick tillbaka till min altan. Efter en stund lyckades vi/han få upp fönstret (det var med blandade känslor) och efter att ha plockar ner blommorna på bläcket så började han klättra in. Samtidig så kommer grannen som hållit på och ringt "Passmatte" och ser honom hängande grensle över min fönsterkarm. Hej, hej säger dom båda som om det vore den naturligaste ställningen i världen!
Samtidigt så ser jag de flesta grannarna hänga ut genom fönstren! Min enda tanke är, detta är inte sant, det händer inte!
Efter en stund knackar det på dörren och där står "Passmatte". Det e lugnt, säger jag, tack för att du kom men vi klarade att bryta oss in! Vem är han, börjar hon fråga! Jag svarar lite svävande, bara en stackars kille som inte fattat vilken galning han spungit på! Sen frågar jag om hon kunde åka och köpa cigg och mjölk till mig! Ville ju bara ha en tidsfrist för att få bort honom härifrån innan närmare granskning av den stackaren. Visst, sa hon och jag skulle hämta min plånbok samtidigt som jag kom på att den låg i den inlåsta bilen som stog nere på verkstaden med nycklarna i verkstadskillens brevlåda.
"Passmatte" åkte iväg för att handla och jag bad vänligt men bestämt min besökare att dra! Det gjorde han och säkert någonstans på vägen slängde han mitt telefonnummer. Alltså, han klarade inte testet! Jag är fortfarande singel, finns det möjligen några vågade, intressenter? Helst ej på MC men gärna på en vit springare! Maila mig i så fall, jag kan ge dig ditt livs värsta date!
Tjing.....