valpblogg

Det känns just nu myckert svårt att skriva om valparna och hur dom utvecklas. Men jag lovar att det är full fart i denna lådan.

Sorgligt är att Sanna's och Hans schäfer Ila har gått till hundhimlen. Först deras Molly för 3 månader sen. Molly och jag höll då på att spela in en massa filmer och jag såg aldrig på henne att hon var dålig. En så tapper hund och så mentalt stark, helt oberörd av allt som kan hända under en filminspelning. Nu är hon borta och hundrollen är bortskriven från de två sista filmerna.

Men varför även Ila? Det känns så tugnt och tårarna bara rinner. Det var nog jag som en gång i tiden fick in Sanna och Hans på schäferspåret. Vi åkte ner till Demonen's kennel och jag gjorde en valptest. Pekade ut ett par valpar som jag gillade. Sanna föll som en kägla för just Ila fast inte jag hade henne som första val. Hon hade vita tassar och jag sa till Sanna att det växer nog bort. Det gjorde det aldrig. Men vad gjorde det, Stor-Vreta är en hund man aldrig glömmer. Ila var den första vuxna utomstående hund som min Kola fick träffa. Jag var aldrig orolig att Ila skulle vara dum. Det känns så tugnt och ledsamt. Hans ringde och berättade och jag förstår om Sanna inte orkar prata.

Vet att Molly tar hand om Ila nu! Dom två har ju levt ett helt liv ihop. Hundägandets baksida kan man aldrig vänja sig vid. När jag tittar på mina knott i lådan så funderar jag på hur deras framtid kommer att se ut. Kommer dom bli älskade? Får dom leva ett långt liv? Blir dom saknade när livet är slut? Det gör så ont............


Molly tar emot............


...Ila i hundarnas himmel.

Återkommer med rapport från valplådan.