valpblogg

Den började bra. Vaknade tidigt och såg ner i valplådan, full aktivitet. Gav Kola mat, rastade henne och mig själv. Tänkte på gårdagen när FuerzaTina och Gumman var här och hälsade på.  Tina tyckte att valparna var det finaste hon hade sett, inklusive hennes egen uppfödning. Detta gör mig så stolt att jag kan spricka. Jag menar, ens uppfödare är ju alltid ens uppfödare hur gammal man än är i gemet!. Hon tyckte också att Kola var fin och inte alls mager. Tina blev även jätteförtjust i en av tikvalparna:-). Fast just nu finns det inte utrymmer för mer jyckar hemma hos dom.


OBS! Det är inte den svarta även om den är väldigt mörk.

Efter lite damsugning och plock bestämde jag mig för att ge det första nötfärsmålet. Kokade upp lite vatten, lät det svalna och blandade det med färsen. Jösses vilket godis, sa valparna. Dom sög och slafsade i sig denna godsak. Fast en liten tik smakade bara så där lite grann, för att sedan lägga sig och sova. Tyckte under gårdagen att hon var lite väl trött så jag tog upp henne och kände igenom henne. Hjälp! Hela halsen var helt svullen, mest på höger sida. Svullnaden var så stor som två tummar! Detta måste ha kommit blixtsnabbt och jag blev livrädd. Ringer halvt hysteriskt till Tina och frågar vad det är. Tina hade inte en aning. Ringer veterinären samtidigt som jag lägger valpen till Kolas tutte. Jojo, diar gör hon utan problem.

Åker till veterinären med blixtens hastighet och blir mottagen omgående trots fulla väntrummet med folk. Tack, Hund & Katt hälsan i Kållered. Vet. Freddy Wigelius känner igenom valpen, tar tempen och lyssnar på hjärtat. Helt ok. Är det en tumör, frågar jag med panik i rösten! Nejdå, det är en spottkörtel i halsen som täppts igen och så har det blivit en infektion. Dör den, undrade jag. Det ska vi väl inte tro, svarade han, men vi måste tömma den här bölden och lägga ett drenage! Men en sån liten valp kan man ju inte söva så detta fick göras utan det. Jag lämnade valpen och gick ut å ställde mig i regnet med "passmatte" som kört mig dit. Tårarna brände bakom ögonen och det slog mig hur snabbt man fäster sig vid dessa små liv.

Efter en stund gick vi in igen och det hela var klart. Freddy sa att det var en frisk valp som hela tiden var på väg att kliva av vet.bordet. Jag undrade om det var något ärftligt eller något annat fel på valpen men han sa att den var helt frisk, bara att jag hade haft otur. Han jämförde det med att blixten slog ned och jag råkade träffats. Eller hur stor är möjligheten att jag skulle vinna 45 mille på V-75, vilket hände en dam nu i helgen. Vilket i och för sig aldrig skulle hända mig, så då tror jag mer på blixten. Ren otur alltså men att jag hade uppmärksammat det så snabbt gjorde att det inte hann bli så farligt. Vilken lättnad, (i plånboken:-).

Här lite bilder på "knottet".

Inte lätt å va liten, tandlös å inte kunna sätta sig i respekt hos veterinären!


Tur att man har en mamma som förstår en!


En mamma man kan sova ut hos efter alla traumatiska upplevelser.

När hon kom hem igen efter sina äventyr med bilresa och vet.besök så kastade hon sig över en tutte och var jättehungrig. Efter det så bet hon en syster i svansen och brottade ner en bror. Dom börjar få tänder nu. Tror inte att det är någon större fara med henne, dränet ska vi ta bort på söndag om allt är bra. Nu under kvällen har jag klippt 144 klor:-) så nu kan dom inte riva så mycket på sin mamma längre när dom slåss om tuttarna. Lilla "dränfia" är inte den som är den, hon slåss lika mycket hon! Håll tummarna att detta kommer gå bra!

Kramar från valplådan!

Fortsättning följer......