Utställning och aggelitty på klubben
Ojojoj...denna skrift kommer att ta tid! Fast jag tog med mej tangentbordet in på toaletten, stängde dörren och försökte slå/knacka loss knapparna så har jag inte riktigt lyckats. När jag trycker ner någon tangent på de tre nedersta raderna så fastnar den liksom. Sakta, sakta segar den sig upp till utgångsställning. I går spillde jag cocacola över tangent bordet. Är redan genomsvettig "tar en paus"! Brb....Nu är jag tillbaka....efter 2 timmar! Jag har lärt mig massor om tangentbord. Dom små knapparrna kan man sprätta bort med kniv, det kom jag på efter en timme när jag var lagom förbannad. Den där mellanslagsknappen går inte att ta bort! Med tops, Yes och vatten funkar det nu hjälpligt. En överraskning var dock alla hundhår som låg fastklistrat i colan. Ett gott råd till alla...häll inte cocacola i tangentbordet!
Idag har det varit utställning, lydnad och "aggelitty" (agility) på klubben. Massor med folk och hundar. Kola och jag minglade omkring bland folk, tält och hundar. Hade kameran med för att fota lite. Jag släppte Kolas koppel för att ha händerna fria och när jag står där med kameran framför nyllet hör jag en dam säga, hej där lilla hunden, vart hör du hemma då? Jag vänder mig om och tittar på henne varpå hon säger, vems är denna hunden? Inte vet jag svarade jag:-)...Hon lyfte upp kopplet och var på väg med Kola därifrån! Nej! Stopp, jag skojade bara, den tillhör mej! Tanten tittade mycket skumt på mej men jag fick ändå tillbaka min hund!
Kola bryr sig inte om andra hundar eller folk som inte pratar med henne. Men hon har full koll på var jag är, ibland glömmer jag nästa bort att hon är med. Efter ett tag kommer en klubbkompis och säger, va kul!! Jag såg att du skullt tävla KM i aggelitty det börjar om en timme eller så! Ja visst, säker...sa jag och skrattade. Då drog hon med mej till startlistorna och där stog vi fasemej med!! VA! Vem är skyldig till detta? Snälla klubbkompisar som tycker att jag ska byta gren, hon går ju ändå inte att spåra med! Det spred sig som en löpeld och många pikar fick vi! Men, men, stod vi nu med på listan så ska man väl vara med då! Att jag skulle stryka mej för att sen bli kallad fegis, det tänkte jag inte bjuda på! Tränat har vi aldrig gjort, om det inte varit så att hindren har stått i vägen på väg till pisserundan. Detta är helt främmande mark för mej! Så sa dom att man skulle gå på banan för att man skulle lära sig hinderföljden. Det var en jäkla massa hinder ju! 10 minuter hade man på sej och hindren var till antal17 stycken. Jag skulle behöva minst 2 timmar för att lära mej det! Där sprang dom omkring med armen utstäckt, snurrade, dansade och pekade.... detta utan hund! Själv hade jag fullt upp med att gå och hitta siffrorna och ordningsföljden. Jag är den bortkomna blondinen i jeansskjortan!
Fick snabbt veta lite regler. Inte halsband på. inget godis och att man kunde bli diskad fast man fick fortsätta i alla fall. Första hindret var ett däck som Kola skulle hoppa igenom. Det gjorde hon inte, valde liksom stålet på sidan om. Efter en massa hopp och några tunnlar och zig-zag sen visste jag inte var vi var så jag stannade och letade efter siffror fast jag inte ens visste vilken siffra jag letade efter! Samtidigt passade jag på att ge henne lite godis för hon hade ju varit duktig så långt. Ditå, ditåt...skrek nån! Vi kutade vidar och kom till sist i mål. Hon var ju jätteduktig tyckte jag...vi måste ha vunnit! Carina och Kola är DISKADE skriker speakern och det på FÖRSTA HINDRET! Det måste ha blivit något fel nånstans! Nåja, vi kan väl alltid ta upp spårträningen igen. Vi fick i alla fall en diskborste. Någon tyckte att jag kunde ha den som tandborste för att jag var så stor i truten:-) Jag älskar mina klubbkamrater!
Kola med min "tandborste" i truten.
Mer saker har hänt...men det tar jag om nån dag eller två!
Hej Svejs!
Idag har det varit utställning, lydnad och "aggelitty" (agility) på klubben. Massor med folk och hundar. Kola och jag minglade omkring bland folk, tält och hundar. Hade kameran med för att fota lite. Jag släppte Kolas koppel för att ha händerna fria och när jag står där med kameran framför nyllet hör jag en dam säga, hej där lilla hunden, vart hör du hemma då? Jag vänder mig om och tittar på henne varpå hon säger, vems är denna hunden? Inte vet jag svarade jag:-)...Hon lyfte upp kopplet och var på väg med Kola därifrån! Nej! Stopp, jag skojade bara, den tillhör mej! Tanten tittade mycket skumt på mej men jag fick ändå tillbaka min hund!
Kola bryr sig inte om andra hundar eller folk som inte pratar med henne. Men hon har full koll på var jag är, ibland glömmer jag nästa bort att hon är med. Efter ett tag kommer en klubbkompis och säger, va kul!! Jag såg att du skullt tävla KM i aggelitty det börjar om en timme eller så! Ja visst, säker...sa jag och skrattade. Då drog hon med mej till startlistorna och där stog vi fasemej med!! VA! Vem är skyldig till detta? Snälla klubbkompisar som tycker att jag ska byta gren, hon går ju ändå inte att spåra med! Det spred sig som en löpeld och många pikar fick vi! Men, men, stod vi nu med på listan så ska man väl vara med då! Att jag skulle stryka mej för att sen bli kallad fegis, det tänkte jag inte bjuda på! Tränat har vi aldrig gjort, om det inte varit så att hindren har stått i vägen på väg till pisserundan. Detta är helt främmande mark för mej! Så sa dom att man skulle gå på banan för att man skulle lära sig hinderföljden. Det var en jäkla massa hinder ju! 10 minuter hade man på sej och hindren var till antal17 stycken. Jag skulle behöva minst 2 timmar för att lära mej det! Där sprang dom omkring med armen utstäckt, snurrade, dansade och pekade.... detta utan hund! Själv hade jag fullt upp med att gå och hitta siffrorna och ordningsföljden. Jag är den bortkomna blondinen i jeansskjortan!
Fick snabbt veta lite regler. Inte halsband på. inget godis och att man kunde bli diskad fast man fick fortsätta i alla fall. Första hindret var ett däck som Kola skulle hoppa igenom. Det gjorde hon inte, valde liksom stålet på sidan om. Efter en massa hopp och några tunnlar och zig-zag sen visste jag inte var vi var så jag stannade och letade efter siffror fast jag inte ens visste vilken siffra jag letade efter! Samtidigt passade jag på att ge henne lite godis för hon hade ju varit duktig så långt. Ditå, ditåt...skrek nån! Vi kutade vidar och kom till sist i mål. Hon var ju jätteduktig tyckte jag...vi måste ha vunnit! Carina och Kola är DISKADE skriker speakern och det på FÖRSTA HINDRET! Det måste ha blivit något fel nånstans! Nåja, vi kan väl alltid ta upp spårträningen igen. Vi fick i alla fall en diskborste. Någon tyckte att jag kunde ha den som tandborste för att jag var så stor i truten:-) Jag älskar mina klubbkamrater!
Kola med min "tandborste" i truten.
Mer saker har hänt...men det tar jag om nån dag eller två!
Hej Svejs!