Carina Romland

Nu har jag bestämt mig! ........Jag ska para Kola igen i september (tror jag det blir) 2008. Då blir det valpleverans nånstans februari 2009. Att jag gör detta beror på att jag inte vill förlora en hel tävlingssässong igen. Kola har ju dessutom väldigt långt mellan löpen.

Mitt problem är dock - Vilken hane är värdig nog att bli Kolas nästkommande och  "knottens" pappa!?

Jag har kollat runt lite men inte hittat någon så där hundra.

Nu får ni lämna förslag så jag kan kolla upp dom. Det behöver inte vara någon kändis.

HJÄLP!

Det är nästan nio månader (så när som på en vecka) sedan hon löpte. Det var då hon blev parad och fick 8 vackra barn. Igår hade jag ett samtal med henne och bad om att hon skulle hålla sig en veckatill så vi kunde vara med i Kungsbacka på onsdag. Men hon kunde inte hålla sig längre:-) Jag har nu flyttat över denna tävling till den 27 jan. i Kungsbacka. Då kommer det ju ta ett tag innan hon löper igen. På sätt och vis är det skönt att hon har så långt mellan löpen men det är ju lite svårplanerat om jag ska para henne igen. Om hon håller denna takten så blir det löp igen i slutet på september. Funderar på om jag ska para henne då eller vänta ytterligare 9 mån.!?

Jag har ju bestämt att en avkomma ska bo kvar här nästa gång. Men jag har inte ens kollat någon lämplig hane ännu! Får väl börja kolla upp det nu.

I januari kommer två "knott" att bo här samtidigt. Den ena i 14 dagar den andra i 4-5 dagar. Det blir nog livat. Kola och jag får väl hjälpas åt att hålla Engla och Elza på "mattan". Jag kan se mig själv ut och gå med dessa tre. Ja , jisses :-) Får väl ta hjälp av "passmatte".

I går va Katja som hade fyra Border Collie med sig och jag med Kola ute och gick en prommis. Jäklar vad Kola kutade. Katja pikar mig för att Kola är rultig fast jag tycker att det är mest päls. Dessutom går det ju mycket extra godis nu när vi tränar lydnad, så lite trivselvikt har hon kanske. Men jag tycker att hon är vackrast i hela världen! :-)



Tjing...

Jaha...då har vi hamnat i lydnadsträsket. Nu är det rutan, sitt under gång, inte tugga på vittringspinnen som gäller. Det finns ju inte några spårtävlingar denna årstid så man får hålla till godo med det som finns. Vi ska tävla lyd. 2 den 26 december om Kola inte börjar löpa förstås. Hon har inte löp sedan parningen i april så det borde vara dags. Målet just nu är att vi ska vara i elit lydnad innan spårsässongen tar fart i mars. Vi får se om vi lyckas:-).

Den kommande tävlingen ska vara i ett ridhus och med tanke på Kolas förkärlek för hästbajs så känns det som det största problemet. I dag lyckades vi smyga oss in i ett ridhus, satte upp fyra koner och la en apportbock nära rutan. (Hon väljer gärna apporten före rutan). Under fotgåendet så upptäcker jag mig själv i en jättespegel på väggen!! Jösses, jag ser ut som en hösäck! Nu har jag skärpt till stilen, funderar på om jag ska ha lite tajtare kläder på mig vid tävling. Jag menar...det är skillnad på bruks och lydnad liksom:-) I bruks är man ju alltid skitig och svettig...i lydnad går man in på planen och gnäller lite om att det är så blött så min hund vill inte lägga sig! En kvart senare har man tävlat färdigt!

Inget ont om lydnaden...va fasen jag har tävlat SM i lydnad....1983 :-) Sen har jag även haft några lydnadschampion efter det. Men ...jag menar...idag är det inte samma sak, idag ska det va BC eller Kelpie för att tävla elit med toppresultat. Jag som hade riesen och låg fyra i sverige....det kommer aldrig hända igen! Men å andra sidan så är det inte SM i lydnad vi satsar på...vi ska till SM i spår! Hade i alla fall jag tänkt mig. Kola kanske inte håller med. Nå väl, Kola går i alla fall väldigt bra på lydnaden nu och vi är klara med allt i trean ....utom vittringen! Jag tycker att dom pinnarna är alldeles för mjuka!!! Varje gång hon tar en pinne så går den i flera bitar! Det är inte så att hon vråltuggar på den utan mer att hon tar in den i munnen...kikar lite under lugg på mej och klämmer ihop käftarna. Detta resulterar i ett knakande ljud och så lämnar hon av minst två delar.

Jaja, vi ska väl lösa det med...hoppas jag. Å andra sidan, vi ska inte till SM i lydnad:-)
Några hästbajsar låg också inne i ridhuset fast dom fick hon gå över några gången med upplysning om att dom äter vi inte! Vi får väl se hur det går i Kungsbacka...om vi kommer dit.

Min granne skrattade gott åt min lysande tomte....å guuuu va ful den är...bara skrek hon! Just därför har jag nu satt den på bordet ute på altanen så att alla kan se den! Den är så hemsk så den har blivit snygg! Där ska den få lysa hela jul och nyårshelgen. På mornarna så sitter Kola i den ena stolen och jag i den andra. Tomten lyser upp vår tillvaro!



Tjingeling från oss....

Han - som kanske kunde vara han på den vita springaren. Första gången jag såg han var jag tvungen att hålla för munnen för han inte skulle se mitt dregel. Å guuu så söt han är! Då för 3½ år sedan, på sommaren, han hade oranga kortbyxor och bar överkropp, solbränd.....sånt borde vara förbjudet. Rufsigt, blont och solblekt hår och världens vitaste leende. Han jobbade med att gräva nåt jäkla dike utanför min altan. Han klappade på hundarna (hade två då) och bjöd mig på godis:-). Han och en till höll på å gräva där i flera veckor. Varje morgon gjorde jag håret å sminka lite lagom innan jag visade mig. Varje morgon möttes jag av hans vita leende! Vi småpratade lite över staketet och jag fick veta hans namn. Så en dag fick jag ett SMS där han berättade att han varit in på min hemsida.

Sen blev det tyst!?

Berättade för min "frissa" (hon vet allt om mej) och hon säger att jag måste "sänka garden" du skrämmer pojkarna med din tuffa attityd. Undrar om han kommer tillbaka om jag lägger om stil...blir ett blont mähä. Nä, det är ju inte jag! Då får det kvitta.

Nu är han nere på gatan och gräver nya diken. Denna årstiden mer påklädd men jag ser honom som avklädd! Ja jisses! I dag åkte jag förbi igen och vinkade, han vinkade glatt tillbaka med sitt underbara leende. Antar att han är gift och har hela huset fullt med ungar. Han är säkert ämnad för mig fast han inte fattar det själv:-)
Jag får väl hålla mig till att vinka när jag ser han. Tror inte att han har varken en vit springare eller corvette.

Igår var jag ute i skogen å gick (som vanligt) Trampade snett på en trädgren som var hal som såpa. Ramlade och höll på att slå halvt ihjäl mig. När jag ligger där och skriker...ajajaj...så kommer jag att tänka på att hunddjuret alltid skyddar en skadad flockkamrat. Men var fasen är Kola? Jag hade ramlat så illa att jag inte fattade hur jag skulle ta mig upp igen, gjorde ont i hela kroppen. Då kom hon...min flockkamrat, med en två meter lång gren i munnen som hon körde upp i ansiktet på mig! Samtidigt trampade hon mig på bröstet med framtassarna som om det vore hjärtmassage. Jag skrek ännu mera ajajajaj.... hon trodde att det var en ny rolig lek. Vaddå skydda skadad flockkamrat!

Idag har jag flera stora blåmärken, ett nere på vaden och ett långt upp på baksidan som är stort som en handflata och blåsvart. Vilken tur att jag inte har någon date inplanerad med någon på en vit springare.

Tjing...