Parningsturné med problem!
En otrolig parningsturné.
Nu har "BMW" genomgått alla tester som bara kan tänkas. Eftersom vi fick kontakt genom nätet så kallar han mig nu för "ett virus". :-) Men från och med detta inlägg så är jag tvungen att byta namn på honom. Alltså går "BMW" över till att heta Anders. Sällan har jag träffat en sådan lugn kille, vad som än händer så stressar han aldrig upp. Den gångna veckan har verkligen varit ett slutprov som han klarade galant:-)
Det började i måndags med att jag tog blodprov på Kola. På tisdag förmiddag fick jag svar att det var dags att åka till hanen. Ringer till Anders som är på nån kurs som han får lämna för att åka hem och hämta nödvändiga prylar. Jag kör Elza till "passmatte", (vad skulle jag göra utan henne?) Hem, packa så kommer Anders strax innan två-tiden. Vi skulle åka BMW upp till "nästan Stockholm". Eller snarare en bit utanför Strängnäs.
Var där vid 7-tiden på kvällen och Kola fick träffa Remmy för första gången. Remmy var verkligen "het på gröten" och Kola ställde villigt upp och lade svansen på sidan. Vid ett par tillfällen trodde vi att det var klappat och klart men si, när han skulle in i henne så pep hon till och kastade sig undan och blev skitförbannad på Remmy. Nåja, vi var kanske någon dag för tidig. Bestämde att komma tillbaka nästa dag för ett nytt försök. Vi skulle natta över hos syrran i Uppsala så det var bara att åka ytterligare 10 mil för att få sova. Lite vin och prat blev det dock innan sägndags.
Nästa dag åkte vi tillbaka de 10 milen. Kennel Ängsbacken ligger mer än en mil rakt ut i skogen efter en grusväg. Halvvägs efter grusvägen så börjar batterilampan i BMW:n att lysa. Vi kom fram i alla fall och även denna dag misslyckades parningen. Både Kola och Remmy var villiga men fick inte till det trots lång fikapaus där dom fick vila. Vi tänkte åter igen att det var för tidigt. Men det verkade så konstigt, Kola som var så lättparad förra gången fick nästan panik när han var på väg in! Fattade ingenting. Vi bestämde oss att göra ett försök till på torsdagen så det bar iväg till Uppsala igen.....fast inte direkt.
Bilen startade men batterilampan lyste....sen började fler lampor att lysa och sen ännu fler för att till sist slockna en efter en. Vi hade ingen ström i bilen. Vi satt båda på helspänn efter den långa grusvägen, man hade ju inte lust med att bli stående mitt ute i skogen liksom. De sista 500 m till Strängnäs och bensinmacken så började bilen hacka oroväckande. Vi höll andan och väl inne på macken så stannade bilen och var sedan helt död. Jaha, där stod vi med en trasig BMW i en liten håla sent på eftermiddagen. Anders började tålmodigt ringa runt till alla närliggande verkstäder utan resultat. Det fanns inga tider. Han ringde till sin verkstad i Göteborg där han frågade om de kunde få fram en generator och skicka upp till Strängnäs. Kanske nästa dag! En verkstad han ringde till kunde tänka sig att låna ut sina verktyg så att han kunde fixa det själv. Men då måste vi ju ta oss dit på något sätt. Inne på tappen så kostade ett batteri 1000:- och det skulle ju bara räcka några km. Han ringde en bärgare i stället. Under hela proceduren så smög Kola och jag omkring på behagligt avstånd. Jag visste ju inte hur han skulle hantera detta. Ni fattar va! Lämna kursen mitt i - åka 50 mil för att hjälpa mig - Kola blir inte parad - BMW,n pajjar! Snacka om slutprov!
Bärgaren kom och började hissa upp bilen på flaket samtidigt som Anders pratade i telefon med någon. Han lägger på luren och säger till bärgarkillen. Vet du var den (något namn) bilfirman ligger? Ja sa killen - Bra kör oss dit! Efter att vi hade klättrat upp i jättebilen med Kola som fick stå med bakbenen på golvet och tassarna på sätet för att få plats bredvid Anders och mej så åkte vi till en bilfirma. Anders gick in och hämtade en försäljare, kommer ut och pekar på bilen som står på bärgarflaket. Hur mycket får jag för den, säger han! Försäljaren bara skakade på skallen och skrattade. Vad vill du ha? En annan bil, vad har du inne? Jag smög undan och blev så full i skratt.
Sånt här händer bara mej! Anders och försäljaren försvann, en annan kom ut och gav Kola vatten.
Bärgarkillen visste inte om han skulle lasta av BMW,n eller om vi skulle åka någon annan stans, det visste inte jag heller.
Efter en bra stund kommer Anders ut och säger att han har köpt en Volvo. Han hade inte ens sett men det kunde ju inte vara sämre än det vi kom dit med. BMW,n lastades av och en röd Volvo V40 turbo kördes fram. I backluckan låg vinterdäcken så det tog en stund att få in all packning och alla prylar som samlats i BMW,n. Anders var förvånansvärt lugn och saklig. Försäljaren fortsatte att skaka på skallen, en sådan här affär hade han aldrig gjort innan. Även bärgarkille säger att han aldrig varit med om något liknande. Nåja, han har aldrig träffat mej innan. Vi packade in oss i den nya bilen och åkte mot Uppsala efter att ha tankat.(BMW, var nytankad).
En sådan tålmodig man. Från BMW till Volvo i Strängnäs. Han var lika glad för detJ. Vid ett stopp tittade jag närmare på bilen och ser nåt svart med någon text bakom högra bakhjulet. Då höll jag på att få ett totalt bryt! Skrattet gick inte att stoppa längre. Här är en bild på det jag såg. Den har satts dit för länge sen och ingen tänkte på det när affären gjordes upp.
Pissar på BMW
Dagen efter åkte vi åter tillbaka till Ängsbacken och inte heller denna gången blev det någon parning. Kola såg bara förtvivlad ut och sökte mej med blicken hela tiden som om hon ville säga något. Jag kände inne i hjärtat att något var fel men kunde inte fatta vad. Remmy gjorde sitt bästa och sa hela tiden att hon skulle paras för att hon var i höglöp, men det gick inte. Vid ett tillfälle la han det som kunde ha varit blivande valpar på grusvägen. Vi gav upp men bestämde oss för att göra ett sista försök med Treo som är en yngre helbror och bor här strax utanför Göteborg. Vi sträckkörde ner till Göteborg och var hos Treo vid 8-tiden på kvällen. Samma sak där, ingen parning och Kola skitförbannad och ledsen.
Idag ska jag till vetten och kolla om något kan ha hänt vid förra valpningen, om något kan ha gått sönder liksom. Just nu blöder hon mörkt blod, inget löpblod utan hon är nog uppenbarligen skadad. Vi får se vad de säger. Det blir inga "knott" i vinter, vilket jag tycker är väldigt tråkigt. Just nu har jag två tikar och ingen av dem kan jag avla på. Elza löper också för fullt så mina golv är just nu inte allt för vackra. Tack till alla som fanns där under denna misslyckade parningsturné.
Kennel Ängsbacken
Passmatte
Syrran med make och son.
Bilförsäljaren
Bärgarkillen
Men framför allt ett stort TACK till Anders för att du står ut med ett virus.
Jag och Kola
Tjing.....
En uppdatering efter vet.besök:
Kola har blivit skadad i vulvan redan vid första parnings-försöket på tisdagkvällen. En kraftig blödning med påföljande svullnad gjorde sedan att hon hade riktigt ont. Det förklarar även det mörka blodet som inte var löpblod. Vet konstaterade att hon fortfarande var i höglöp men att svullnaden var för stor och ond för att hon skulle kunna paras. Hon slutade med att tala om för mig att det var en fruktansvärd otur för sånt händer nästan aldrig! Tell me....
Hon kommer inte att ha några bestående men när detta är läkt.
Otur....va....jag....neeee....Jag har ju världens gosigaste hundar och en röd Volvoägare:-)
Tjing igen!