Carina Romland

När jag fyllde 40 trodde jag att livet var slut! Nu vid 50 + så upptäcker jag att livet just har börjat! Våren är här och det spritter i kroppen precis som när jag var 18 (blev med barn då) fast mer moget och utan en massa moraltänk. Blommorna kryper upp ur gräsmattan i takt med att jag vaknar ur vinterdvalan. I Torsdags ringde Jerry åsså träffades vi och gick en prommis vid Delsjön i spöregn. Hans jycke är jättesnäll men en 15:åring på moppe liksom. Kola kan inte freda sig för att han är alldeles för brutal. Jag sa till Jerry att om han hade varit människa så hade han nog varit en hustrumisshandlare. Det är nog vad Kola också tycker. Hade hon varit människa så hade blåmärerna synts. Ähh...säger han...hon är en prinsessa...(på grov stockholmska)

På fredagen tränade vi spår, Jerry la till mej och jag till honom. Sen tog vi en prommis och Kola fick ännu mera blåmärken tills jag kom på att om Azzam hade en pinne i munnen att stila sig med så var han snäll. Jag såg till att han hade det, Jerry bara skrattade. Pisseblöta spår, snön har ju just smält och tjälen har inte gått ur marken än. Men va fasen, är man hund-människa så funkar allt! Jerrys spårlina var katastrof! En sån där nylånlina från 70-talet som bränner i handen...men så är han ju gammal också:-) Jycken spårade jättebra (för att vara en malle) Kola hade jättestrul med sitt spår men det verkade som om någon hade gått där efter att Jerry lagt spåret. Nåväl, vi kom till slutet i alla fall. Blir ju lite skakis eftersom vi ska tävla nästa fredag! När vi var klara så kom Katja med ett helt gäng jyckar...först Råttan åsså nån tollare å sen massa små vita saker...westisar. Kola tjingsade på alla och är som vanligt, vänlig. Jerry frågar om han ska släppa ut sin också! Nej, absolut inte...överkörda små veka hundar är ingen vacker syn...även om Azzam gör detta i all vänlighet! Katja kan inte ha hunnit gått mer än 100 meter så öppnade sig himlen och haglet fullkommligt vräkte ner, åskan small från himlen. Jag kastade mig in i bilen, likaså gjorde Jerry i sin bil, ring mej, sa han, så kan vi ta nån öl efter showen i morgon.

Jag hade fått sex av biljetter av Jerry till Ringside på Lorensbergteatern på Lördagen. Den sista föreställningen där. Syrran, henne som jag har svårt att erkänna för att hon har BC, kom med tåget på kvällen. Jag hämtade henne på stationen efter 10 . Jaha, å sen skulle hon sitta å tjöta halva natten. Vid tvåtiden kom vi i säng. På Lördagen hade jag fyra kurser på raken....i spöregn! Efter det åkte vi och köpte en spårlina till Jerry, en modärn sådan. Denna virades in i påskris och rosor. Vi fixade också en bukett grissnoppar, eller vad det var, klädda med påskfjädrar till jycken hans. Genomfrusen, trött och blöt in på bara trosorna åkte vi och köpte pizza och till den hade vi vitt vin. Vi försökte att efter bästa förmåga göra oss vackra inför kvällens föreställning. Christina och Sanna skulle ansluta sig innan bussavfärden från Mölnlycke. När Sanna kommer gående utanför köksfönstret ser hon min kära syster (som hon aldrig träffat) sitta vid köksbordet och måla ögonen. Väl innanför dörren säger hon "Jag ser att det sitter en HAGGA vid köksbordet och spacklar sej! :-)" Det var ju inte mej hon såg utan min syster som lugnt och stilla presenterade sig trots det grova påhoppet.:-) Sanna! Du borde väl se att jag är både yngre och vackrare!?

När vi var färdigspacklade och något så när vackra så tog vi sex- bussen till stan Göteborg. Där gick vi in på Avenyns dyraste krog och drack öl. Jag ringde Jerry, bara telesvar! Han hade ju haft ett uppträdande redan, visste jag. Han hade naturligtvis inte mobilen på sig. Jaja, tänkte jag, det löser väl sig! Halv åtta satt vi på plats i salongen. Å jösses, det blev en chock! Där stog han min "träningskompis" som jag hade kört ut i blötspåret dagen innan och drog en rockrepa jag sent ska glömma!! Fasen, han är bra mycket duktigare på rock än på hund! Fast han är väldigt duktig på hund också! :-) Försökte knäppa kort på det hela med uselt resultat. Jag som egentligen kan fota han när jag vill liksom. Skit samma, impad blev jag i alla fall. När han sedan sjöng "Vintersaga" när röken omslöt honom så rös jag. Vilken artist han är!!!
Publiken stog upp och visslade, jublade och klappade händer. Och jag som knappt har fattat att han är en kändis!! Vid sista låten så lades vår spårlina som var inlidad i rosor och påskris med fjädrar å allt samt "pittarna med fjädrar till Azzam" på scenkanten. Jerry gick fran å kollade på kortet, sjöng sen "Ilove Corina, tell the world i do"! Efter det avslutade han med att säga "vi ses uppe i baren". Jaha, tänkte jag och var fortfarande tagen av hela uppträdandet liksom. Jag fattade inte budskapet så vi sex hundtjejer gick vidare till en bar...vi såg Magnus Uggla på vägen:-)..tog en öl till. Så säger Lisa...varför sa han "vi ses uppe i baren"? Då slog det mej! Va fan, han tog ju kontakt!!!! De andra fyra drog hemåt men syrran och jag gick tillbaka till baren. Där var Jerry med orkester samt Lorensberg personal. Jag ska inte dra ut på mer beskrivningar men vi hade i alla fall jävligt kul med gratis dricka och mat samt hemkomst kl. 5 på morgonen. Tack Jerry för en oförglömlig kväll!!


Inte så lätt att fota med flintisar emellan!

Söstra min laddar inför lördagkvällens bravader. Då visste hon inte att söndagen skulle bli en enda lång baksmälla:-)