Tävling i Kind
Drog startnummer två, precis som i Herrljunga. Det bådade ju inte gott, med tanke på det resultatet! Vi var 4 stycken från vår klubb av 23 tävlande som kom till start. Jag hoppades ju att något cert skulle gå till klubben så vi kunde få lite tårta på kommande torsdagsträning. Började med platsliggning där Kola skruvade sig, kollade på de andra hundarna och tyckte det var allmänt tråkigt att ligga still! Betyg 8,5-9. Efter det skulle det vara avfärd till spårmarkerna. Spårdomaren Lothar Marunga hade sin unghane springande lös på parkeringen när grupp två skulle lägga sin plats. Då upptäcker Lothar att hans hund springer omkring bland de hundar som just ska lägga plats! Han skriker då "Kom till PAPPA...skynda dig och kom till PAPPA" Jag som trodde att han hade köpt jycken på en parkeringsplats och så visar det sig att han själv är tillverkare!?!
Vid upptaget så hittade inte tävlingsledaren påsläppspunkten så Lothar säger, det gör inget, det går åt helvete för Romland i alla fall! Jag glodde stint på han å sa, gå å klipp dej, knäpp skjortan, du ser ut som en slusk. Sen släppte jag på och tack å lov så gick hon åt rätt håll! Betyg 10 på upptag. (Bilden tagen av Lothar vid ett tidigare tillfälle)
Arslet är inte så stort som det ser ut!
(Hoppas jag)
Många spårtävlande har full koll på hur hunden går, vilken riktning, spetsen, tid mellan pinnarna o.s.v. Personligen har jag noll koll. Har fullt upp med att hålla i linan, ta mig fram i markerna och ta emot levererade pinnar. Men min trygghet är ändå det jag har i fickan, mobilen och telefonnummret till spårmottagaren. Har bara behövt använda det vid ett tillfälle, i Nässjö förra året i högre klass när fröken jagade rådjur i spårlina med mej i släptåg! Då ringde jag mottagaren som frågade...var är du!?! Ja, va fan tror du! I skogen så klart, vi var vilse! Efter mycket om och men så fann vi varandra, (fast han var inget för mej, alldeles för ung) Det var en liten passus för denna gången kom vi till slutet med en missad pinne. Vi hade dock en pinne som fröken Kola tagit upp när jag halvkröp genom döda granar och hörde ett knak, jag slet upp köttbullepåsen för sent! Den var redan kluven men hängde ihop på några sköra trätrådar, Jag tog pinnen med största varsamhet och försökte trycka i hop den, måste ha varit av dålig kvalité, men la den ändå i en alldeles egen ficka. Vid överlämnandet av pinnarna til mottagaren undrade jag om hon hade gummiband, då är det liksom lättare att dölja skavankerna genom att lägga den trasiga mellan två hela. Plastpåse hade hon! En kluven pinne kan liksom räknas bort. Det är 21 poäng! När jag senare satt i fiket så kommer Lothar med "pinnen" som var helt itudelad. Tänkte då att jag skulle behöva kalla in advokat Silbersky (eller vad han heter). Men slapp göra det, fick pinnen tillgodoräknad.
Tillbaka på klubben så var det dags för lydnad. Jag tog ut Kola ur bilen i god tid för att hon lksom skulle kola ner eller nåt! Nummer ett bröt plötsligt sin lydnad vilket gjorde att vi inte riktigt fick värma klart. Trots det fick vi 9:a på fria följet, 10:a på skallet, 9:a på metallen och 8:a på hoppet (islag) resten av betygen berättar jag inte om! Kola tyckte i alla fall att det var alldeles fruktansvär roligt! Vilket inte matte (jag) höll med om. Detta kommer bli jättebra i framtiden, säger dom som kan och vet. När hon är 12 då eller? Vi blev i alla fall godkända...igen "suck".
Köket i Kind hade full koll! En klar 10:a!
Uppletandet kvar då, hade ju redan gått åt helsike med det andra så vad spelade det resultatet för roll! Vi satt några stycken på altanen och babblade. Bl.a Anders som under en längre tid lovar att bjuda mej på vin och räkor men jag har slutat hoppas, brevid satt en tjej som jag inte pratat med förut som plötsligt säger, jag brukar läsa din blogg! Fan va kul! Nu vet jag att det åtminstonde är en som läser den!:-) Sätter in en bild på denna läsaren vid namn Johanna.
Ser ut som om Anders är mer inriktad på vin
och räkor här!
Sista momente var uppletande. Å det var ju kul...tyckte Kola. En ruta som bestod av 4 vågräta åar ca. en meter breda! För att göra en lång badhistoria kort så fick hon in alla 4 föremålen med ett byte och betyg 6! Stoppade in en pisseblöt hund i bilen! Börjar nästan längta till att hon ska bli 12! Prisutdelningen liknade den i Herrljunga. Jag kom inte sist....det var 4 som bröt...sen kom vi:-) Vid Herrljungas prisutdelning så viskade tävlingssekreteraren till mej...carina, du har betalt in för mycket pengar...så fick jag tillbaka 160 spänn. Jag vänder mej om till de andra tävlande med pengarna i näven och säger....jösses...undrar hur mycket vinnaren får!? Stort gapskratt!
Tja...nån ska ju vara sist med...just nu är det vi, men inte länge till. Vi ligger lågt endast av en anledning. Vi vill inte slåss med björnar i Borlänge! Men nästa gång tar vi cert!
Domarna i Kind! Tack för en bra arrangerad tävling.
Marie - 4 p från cert!
Anders - c.p
Mikael - bröt
Jag - sist (men före de som bröt)
Tji tårta kommande torsdag!
Vid upptaget så hittade inte tävlingsledaren påsläppspunkten så Lothar säger, det gör inget, det går åt helvete för Romland i alla fall! Jag glodde stint på han å sa, gå å klipp dej, knäpp skjortan, du ser ut som en slusk. Sen släppte jag på och tack å lov så gick hon åt rätt håll! Betyg 10 på upptag. (Bilden tagen av Lothar vid ett tidigare tillfälle)
Arslet är inte så stort som det ser ut!
(Hoppas jag)
Många spårtävlande har full koll på hur hunden går, vilken riktning, spetsen, tid mellan pinnarna o.s.v. Personligen har jag noll koll. Har fullt upp med att hålla i linan, ta mig fram i markerna och ta emot levererade pinnar. Men min trygghet är ändå det jag har i fickan, mobilen och telefonnummret till spårmottagaren. Har bara behövt använda det vid ett tillfälle, i Nässjö förra året i högre klass när fröken jagade rådjur i spårlina med mej i släptåg! Då ringde jag mottagaren som frågade...var är du!?! Ja, va fan tror du! I skogen så klart, vi var vilse! Efter mycket om och men så fann vi varandra, (fast han var inget för mej, alldeles för ung) Det var en liten passus för denna gången kom vi till slutet med en missad pinne. Vi hade dock en pinne som fröken Kola tagit upp när jag halvkröp genom döda granar och hörde ett knak, jag slet upp köttbullepåsen för sent! Den var redan kluven men hängde ihop på några sköra trätrådar, Jag tog pinnen med största varsamhet och försökte trycka i hop den, måste ha varit av dålig kvalité, men la den ändå i en alldeles egen ficka. Vid överlämnandet av pinnarna til mottagaren undrade jag om hon hade gummiband, då är det liksom lättare att dölja skavankerna genom att lägga den trasiga mellan två hela. Plastpåse hade hon! En kluven pinne kan liksom räknas bort. Det är 21 poäng! När jag senare satt i fiket så kommer Lothar med "pinnen" som var helt itudelad. Tänkte då att jag skulle behöva kalla in advokat Silbersky (eller vad han heter). Men slapp göra det, fick pinnen tillgodoräknad.
Tillbaka på klubben så var det dags för lydnad. Jag tog ut Kola ur bilen i god tid för att hon lksom skulle kola ner eller nåt! Nummer ett bröt plötsligt sin lydnad vilket gjorde att vi inte riktigt fick värma klart. Trots det fick vi 9:a på fria följet, 10:a på skallet, 9:a på metallen och 8:a på hoppet (islag) resten av betygen berättar jag inte om! Kola tyckte i alla fall att det var alldeles fruktansvär roligt! Vilket inte matte (jag) höll med om. Detta kommer bli jättebra i framtiden, säger dom som kan och vet. När hon är 12 då eller? Vi blev i alla fall godkända...igen "suck".
Köket i Kind hade full koll! En klar 10:a!
Uppletandet kvar då, hade ju redan gått åt helsike med det andra så vad spelade det resultatet för roll! Vi satt några stycken på altanen och babblade. Bl.a Anders som under en längre tid lovar att bjuda mej på vin och räkor men jag har slutat hoppas, brevid satt en tjej som jag inte pratat med förut som plötsligt säger, jag brukar läsa din blogg! Fan va kul! Nu vet jag att det åtminstonde är en som läser den!:-) Sätter in en bild på denna läsaren vid namn Johanna.
Ser ut som om Anders är mer inriktad på vin
och räkor här!
Sista momente var uppletande. Å det var ju kul...tyckte Kola. En ruta som bestod av 4 vågräta åar ca. en meter breda! För att göra en lång badhistoria kort så fick hon in alla 4 föremålen med ett byte och betyg 6! Stoppade in en pisseblöt hund i bilen! Börjar nästan längta till att hon ska bli 12! Prisutdelningen liknade den i Herrljunga. Jag kom inte sist....det var 4 som bröt...sen kom vi:-) Vid Herrljungas prisutdelning så viskade tävlingssekreteraren till mej...carina, du har betalt in för mycket pengar...så fick jag tillbaka 160 spänn. Jag vänder mej om till de andra tävlande med pengarna i näven och säger....jösses...undrar hur mycket vinnaren får!? Stort gapskratt!
Tja...nån ska ju vara sist med...just nu är det vi, men inte länge till. Vi ligger lågt endast av en anledning. Vi vill inte slåss med björnar i Borlänge! Men nästa gång tar vi cert!
Domarna i Kind! Tack för en bra arrangerad tävling.
Marie - 4 p från cert!
Anders - c.p
Mikael - bröt
Jag - sist (men före de som bröt)
Tji tårta kommande torsdag!
Kommentarer
Postat av: blixten
Hmmm...kan en mottagare va för ung....trodde du gilla lammkött
Postat av: Nina,Inka & Goa
Ja du Carina,den som väntar på något gott........
Hoppas att allt är bra med dig,här flyter all hundträning på. Inka är dålig men jag har ju min lilla Goa att träna med. Var bara tvungen att höra av mig för jag är oxå en regelbunden läsare av din blogg. Roligt att läsa om dina bravader! Ha nu en riktigt trevlig vår önskar Nina å schäfrarna
Postat av: Åsa
Måste erkänna att jag också läser din blogg, kan du inte skriva lite oftare? jag skrattar lika gott varje gång!Du! Det var länge sen det var polisrazzia i luften, så vi kanske måste träna lite oftare :-)så polisen får ut och lufta sig. Tack för hjälpen sist! Utställningen i Malmö gick utmärkt m "lilla" störmomentet som skällde hela tiden, när du hjälpte mig m Malika. Mvh Åsa m beaueronen Malika
Trackback