Carina Romland

Detta sa en man till mej för många är sedan "man möts alltid två gånger". Så är det nog, jag har upplevt det vid flera tillfällen. Men just för tre veckor sedan kändes det lite "kymigt". Jag har kurs som frilansare på en hundskola i Göteborg och det kommer fram en tjej vid tredje träffen och frågar vad jag hette som flicka! Knappt man vågar tala om det med tanke på hur man var som "flicka"! Nåväl, jag sa att jag hette Xxxxx. Jag tyckte väl att jag kände igen dej, sa hon. Nästan 40 år har gått sen den tiden, känns ju som ett annat liv. I alla fall berättade hon att de från den tiden brukar träffas en eller två gånger per år och att nästa träff skulle vara kommande tisdag. Efter ett tags funderande så sa jag att jag kommer, men tala inte om det för de andra. På tisdag dag åkte jag hem till Sanna så Kola fick bada och jag fick pussa på Ludde. Kola fäller sin päls så Ludde var alldeles luddig:-)

 
Jag, Ludde, Ila och Kola

På tisdag eftermiddag tog jag bussen in till stan, gick in på angiven krog och köpte en öl, såg gänget sitta längst in i hörnet på uteserveringen, de flesta borden var tomma. Jag tog min öl och gick mot gänget som satt där. Är det ledigt här? Frågade jag och vände på en stol från bordet mittemot. Dom såg ut som fågelholkar i nyllet och undrade säkert vad jag var för ett ufo! Det fanns ju hur många lediga platser som helst, behövde ju inte tränga in mej vid just deras bord. Jag satte mej ner och ställde min öl på bordet. Fortfarande glodde dom bara på mej men jag såg att Ann höll på att bryta ihop av skratt. Jag kanske ska presentera mej, sa jag och reste mej upp med utsträckt han...jag heter Carina före detta Xxxxx...Ja jädrar vilket glatt mottagande det blev!! Flera timmars avhandling om män, giftemål, skilsmässor och barn. Tänk så mycket som händer på 40 år och jag som inte känner mig en dag äldre än då1966!

Vid elvatiden bröt gänget upp, man skulle hem till man och barn. En annan som ju är singel och var lagom speedad för att fotsätta kvällen/natten. Vandrade ensam ner över avenyn, köpte en glass och satte mej i Bältesspännarparken och tittade på blommorna:-) Funderade lite över den där statyn...Två män fastspända vid varandra med tillhyggen och en kvinna sittande brevid, en av männen skulle dö för kvinnan dom båda älskade!  Varför slåss? Världen är ju full av både män och kvinnor och ombyte förnöjer!
Vandrade vidare till Dubliner en trevlig irländsk pub. Satt och tjötade med ett par norrlänningar på uteserveringen när jag hör någon skrika "FRÖKEN, FRÖKEN!" Lee, heter han och har gått flera kurser hos mej, en jättegullig kille men allt för ung för mej. Dessutom vet han vad ombyte förnöjer, innebär:-) Nåväl, massor av människor såg till att jag alltid hade ett fullt glas av varierande drickbart framför mej. Min kära syster har sagt att när man tycker att man börjar sjunga som Carola och dansa som John Travolta  så är det dags att packa ihop och gå hem och lägga sej! Just då hade jag inget minne av det. Kom hem klockan fyra på morgonen till en stackars ensam Kola.


Ferdinand har sin korkek. Kola har sin solstol.

På fredag eftermiddag ringer dom från GMBK och talar om att jag har kommit med på tävlingen på lördagen. Stod som 6:e reserv. Jaha, då var det bara till att sätta sig och ringa kursdeltagare. Fyra grupper skulle jag ha på lördagen. Upp tidigt på morgonen och iväg till mötesplatsen för tävlingen. Kola var superladdad! De senaste tävlingarna har jag dragit startnummer två, då hinner jag liksom inte trötta ut och dämpa fröken tillräckligt. Självklart drar jag nu spiken, nr. 1. Som vanligt skriver jag spårläggarens telefonnummer på ciggarettpaketet. Släpper på och börjar med bakspår! Fan va less man blir. Nåja, vi kom ur rutan i alla fall (det var inte alla som gjorde det). Efter andra pinnen kom vi fram till en rykande färsk älgskit som Kola skulle smaska lite på, spååååår...förfan, sa jag och hon gick vidare. Vi gick å gick å gick..ingen pinne! Vi kom fram till ett kärr och där såg jag de färska älgspåren samtidigt hör jag ett knakande framför mej. Kola hade drivit älgar framför sig i spåret. Vi var vilse!! Satte mej på en stenhäll för att ringa spårläggaren. En ilsken kärring svarade..Hallå! Öhhh...kan jag få prata med Harry? Det finns ingen sån här sa hon och slängde på luren. Jag hade slagit fel nummer....gör ett nytt försök och samma kärring svarade...Det är fortfarande fel nummer...skrek hon. Jaha, då satt man där mitt i skogen och lyssnade på fågelkvitter utan att ha en aning om var man befann sej. Försökte lyssna efter trafik men hörde bara fåglar. Började knalla åt ett håll som jag trodde kunde vara rätt. Efter flera kilometer ser jag uppe från ett berg en stor, grön yta. Gick mot den och konstaterade att det var en GOLFBANA! Vem fan bygger en golfbana mitt ute i storskogen?



Satte mej vid Tee 11 och ringde till Sanna som ringde till klubben som inte heller hade Harrys telenummer. Det var bara att knalla vidare. Till slut kom det en dam som jag fick lift med jag försökte kortfattat berätta varför jag befann mej där jag gjorde. Då svarade hon...Jaha, å vad har man för nytta av en sådan spårhund?! Jag svarade inte, var bara glad att jag fick åka med ner till stora vägen. När jag gått ytterligare en bit så ringer Harry och säger "var är du? Din tid är ute! Vi hade knallat minst sex elitspårssträckor så det tror fan att min tid var ute! När han plockade upp mej så frågade han med ett flin på läpparna om vi hade spårat älg. Han såg dom när han lade ut spåret! Nu funderar jag på att slänga in en annons på blocket. BILLIG ÄLGHUND TILL SALU! Till helgen är vi 6:e reserv i Lerum. Om jag kommer med så ska jag klottra hela ciggpaketet fullt med telefonnummer.