Carina Romland

Han - som kanske kunde vara han på den vita springaren. Första gången jag såg han var jag tvungen att hålla för munnen för han inte skulle se mitt dregel. Å guuu så söt han är! Då för 3½ år sedan, på sommaren, han hade oranga kortbyxor och bar överkropp, solbränd.....sånt borde vara förbjudet. Rufsigt, blont och solblekt hår och världens vitaste leende. Han jobbade med att gräva nåt jäkla dike utanför min altan. Han klappade på hundarna (hade två då) och bjöd mig på godis:-). Han och en till höll på å gräva där i flera veckor. Varje morgon gjorde jag håret å sminka lite lagom innan jag visade mig. Varje morgon möttes jag av hans vita leende! Vi småpratade lite över staketet och jag fick veta hans namn. Så en dag fick jag ett SMS där han berättade att han varit in på min hemsida.

Sen blev det tyst!?

Berättade för min "frissa" (hon vet allt om mej) och hon säger att jag måste "sänka garden" du skrämmer pojkarna med din tuffa attityd. Undrar om han kommer tillbaka om jag lägger om stil...blir ett blont mähä. Nä, det är ju inte jag! Då får det kvitta.

Nu är han nere på gatan och gräver nya diken. Denna årstiden mer påklädd men jag ser honom som avklädd! Ja jisses! I dag åkte jag förbi igen och vinkade, han vinkade glatt tillbaka med sitt underbara leende. Antar att han är gift och har hela huset fullt med ungar. Han är säkert ämnad för mig fast han inte fattar det själv:-)
Jag får väl hålla mig till att vinka när jag ser han. Tror inte att han har varken en vit springare eller corvette.

Igår var jag ute i skogen å gick (som vanligt) Trampade snett på en trädgren som var hal som såpa. Ramlade och höll på att slå halvt ihjäl mig. När jag ligger där och skriker...ajajaj...så kommer jag att tänka på att hunddjuret alltid skyddar en skadad flockkamrat. Men var fasen är Kola? Jag hade ramlat så illa att jag inte fattade hur jag skulle ta mig upp igen, gjorde ont i hela kroppen. Då kom hon...min flockkamrat, med en två meter lång gren i munnen som hon körde upp i ansiktet på mig! Samtidigt trampade hon mig på bröstet med framtassarna som om det vore hjärtmassage. Jag skrek ännu mera ajajajaj.... hon trodde att det var en ny rolig lek. Vaddå skydda skadad flockkamrat!

Idag har jag flera stora blåmärken, ett nere på vaden och ett långt upp på baksidan som är stort som en handflata och blåsvart. Vilken tur att jag inte har någon date inplanerad med någon på en vit springare.

Tjing...