Carina Romland

Jaha...då har vi hamnat i lydnadsträsket. Nu är det rutan, sitt under gång, inte tugga på vittringspinnen som gäller. Det finns ju inte några spårtävlingar denna årstid så man får hålla till godo med det som finns. Vi ska tävla lyd. 2 den 26 december om Kola inte börjar löpa förstås. Hon har inte löp sedan parningen i april så det borde vara dags. Målet just nu är att vi ska vara i elit lydnad innan spårsässongen tar fart i mars. Vi får se om vi lyckas:-).

Den kommande tävlingen ska vara i ett ridhus och med tanke på Kolas förkärlek för hästbajs så känns det som det största problemet. I dag lyckades vi smyga oss in i ett ridhus, satte upp fyra koner och la en apportbock nära rutan. (Hon väljer gärna apporten före rutan). Under fotgåendet så upptäcker jag mig själv i en jättespegel på väggen!! Jösses, jag ser ut som en hösäck! Nu har jag skärpt till stilen, funderar på om jag ska ha lite tajtare kläder på mig vid tävling. Jag menar...det är skillnad på bruks och lydnad liksom:-) I bruks är man ju alltid skitig och svettig...i lydnad går man in på planen och gnäller lite om att det är så blött så min hund vill inte lägga sig! En kvart senare har man tävlat färdigt!

Inget ont om lydnaden...va fasen jag har tävlat SM i lydnad....1983 :-) Sen har jag även haft några lydnadschampion efter det. Men ...jag menar...idag är det inte samma sak, idag ska det va BC eller Kelpie för att tävla elit med toppresultat. Jag som hade riesen och låg fyra i sverige....det kommer aldrig hända igen! Men å andra sidan så är det inte SM i lydnad vi satsar på...vi ska till SM i spår! Hade i alla fall jag tänkt mig. Kola kanske inte håller med. Nå väl, Kola går i alla fall väldigt bra på lydnaden nu och vi är klara med allt i trean ....utom vittringen! Jag tycker att dom pinnarna är alldeles för mjuka!!! Varje gång hon tar en pinne så går den i flera bitar! Det är inte så att hon vråltuggar på den utan mer att hon tar in den i munnen...kikar lite under lugg på mej och klämmer ihop käftarna. Detta resulterar i ett knakande ljud och så lämnar hon av minst två delar.

Jaja, vi ska väl lösa det med...hoppas jag. Å andra sidan, vi ska inte till SM i lydnad:-)
Några hästbajsar låg också inne i ridhuset fast dom fick hon gå över några gången med upplysning om att dom äter vi inte! Vi får väl se hur det går i Kungsbacka...om vi kommer dit.

Min granne skrattade gott åt min lysande tomte....å guuuu va ful den är...bara skrek hon! Just därför har jag nu satt den på bordet ute på altanen så att alla kan se den! Den är så hemsk så den har blivit snygg! Där ska den få lysa hela jul och nyårshelgen. På mornarna så sitter Kola i den ena stolen och jag i den andra. Tomten lyser upp vår tillvaro!



Tjingeling från oss....