Carina Romland

I dag när jag kom hem, genomblöt och frusen hade jag önskat att "någon" mött mig med ett glas wiskey och ett upptappat varmt bad. För att efter badet tända ljusen på det färdigdukade bordet och servera en underbart god middag och efter middagen krypa ihop tillsammans under filten i soffan och bara gosa och bli varm. Nu blev det inte så... idag, troligen inte någon annan dag heller. Visst låter det deprimerande! Jag väntar och väntar....på han...som ska komma ingalopperande på gården på sin vita springare med lång fladdrande man. Han...snygg - rik - ödmjuk - omtänksam och med ögon bara för mig!

Singellivet tär! Man får liksom göra allting själv. Klippa gräsmattan, betala räkningar och få ekonomin att gå ihop. Städa, diska bädda, tvätta, putsa fönster och rasta hunden.
Men vid närmare eftertanke så gjorde jag det även när jag inte var singel! Då dubbelt av allt. Tvätt, disk och bäddning samt dubbelt så jobbig städning. Strumpor och kalsingar på badrumsgolvet. Snusprillor på nattusbordet och hur mycket tvätt som helst och flera hundar att rasta.
Å inte fasen fick jag några upptappade bad eller delikata middagar!

Hmmm...kanske därför jag valde singellivet!

Skulle det mot all förmodan dyka upp någon på en vit springare så skulle  den "fladdrande manen" säkert vara stubbad och springaren skulle visa sig vara ett gammalt halt ök. På dess svankiga rygg skulle det sitta någon självgod jäkel som tror att han är guds gåva till kvinnan. Tom plånbok skulle han säkert ha också! Näää...jag fortsätter med singellivet...ett tag till! Dessutom finns det inte plats i sängen som Kola och jag delar på.




Om han... med stort H dyker upp i framtiden får han gärna komma i en Corvette eller något annat sportigt.
För jag har ingen stallplats :-)

Tjingeling...