Carina Romland

Regnet bara öser ner och träden står på tvären i blåsten. Ett sånt där riktigt "sittaviddatornväder"! Så då får jag väl passa på och uppdatera bloggen:-). Ska till Tidaholm och tävla på söndag, hoppas att det är uppehåll då!


Gräsmattan har börjat hämta sig efter sommarens härjningar.

Tävlade i Lilla Edet förra helgen. Ville absolut inte dra startnummer 1 eftersom Kola känndes allt för busig. Ville ha lite tid på mig att ta vissa diskussioner med fröken innan lydnaden. Lite lättare att göra det efter ett spår när hon har fått bort det värsta springet i bena. Jag drog startnummer 12! Skönt tänkte jag...tills tävlingsledaren upplyste om att 12 - 18 börjar med sin lydnad! Kändes som om jag ville packa ihop och åka hem!

Plats med skott gick bra 10:a. Stege - 0. Som halkskydd hade dom klistrat in grovgrus i stegen. Det passade inte denna fröken...hon gick upp 3 steg sen backade hon ner igen och glodde på stegen! Ett försök till och fröken backade ner igen och då gav jag upp. Efter tävlingen gick hon över stegen 4 gånger fast jag fick upplysa henne om att det var livsviktigt!

Att köra elit lydnad med en hund som är het som en ugn klockan halv åtta på morgonen är inget som jag rekommenderar! Det gick rent åt he***te... Hon tjoade och skrek. När andra säger "titta på mina stegförflyttningar" så säger jag "lyssna på min" :-) Inkallningen gick i 190 knyck...STANNA... skrek jag så morronkaffet höll på att komma upp. Nop...hörde inte...en gång till STANNA...Nu med en röst som lät "jag dödar dej" Då tvärnita hon! Framåtsändande gick i samma fart tills hon kom fram till 25-meterskonan, då hade jag inte nått gruppen än! Där vände hon sig "här får jag inte gå förbi va? Kalla på mej då!" Tungapporten fullt rus ut och in tills hon var 2 meter framför mej, där ställde hon sig och kampa med den! "Suck" Kryp, som har funkat så bra på sistonde, där for hon rakt upp och skällde ut mej! La henne igen å sa "du ska fasemej visa att du kan" då gjorde hon det kanonbra med vinklar å allt, men vi va redan nollade. Bäst betyg fick vi på skall (så klart)10:a och metall 9:a litet startskall.

Om någon hade kommit efter lydnaden och sagt...om du ger mig tusen spänn så tar jag hunden och du behöver aldrig se den igen...så hade jag gjort det! (lite ljug). Hon var mycket billig i alla fall, trots att hon lockade många till skratt.

Sen åkte vi ut till spåren, långa grusvägar vilket betyder "nu jäklar ska vi jobba" för Kola. Jerry's rockmusik fick överrösta henne för i det läget kan hon inte ordet tyst. Jag hann knappt stanna bilen för än domarna kom och jag fick släppa på. Hon skrek sig fram till upptaget med mig fyftande i selen och hon gående på bakbenen! Man skäms ju över att tävla i elitklass! Fast min ständiga förklaring till hennes beteende är "jo, men hon har ju haft valpar hela sommaren". Undrar vad jag ska skylla på nästa år?

Hon kastade sig ut på upptaget...till vänster...kastade sig vidare till höger...så fortsatte det tills vi kom längst ut i rutan och då tog hon spåret till höger. Jag bara väntade på att bli tillbakakallad när jag passerade snitseln, men nej...dom sa inget! Hon bara sög i och jag låg på bromsen, hon plockade pinnar och lämnade dom till mej. Hade inte ett tappt och när jag stod med slutet i handen efter 26 minuter var hon inte till salu längre! Hon spårade så hon fick en skada på sin lilla nos. Själv var jag genomsvettig och helt slut, men vad gjorde det...man har ju med sig ombyte, hårborste och lite puder:-) Upptag 9,25 Spår 10. Åhh..vilken flicka jag har...lydnaden var härmed glömd!


Kola's spårskada är läkt, nu väntar vi bara på att den ska bli svart igen.

Denna veckan har vi legat i hårdträning. Vi har åkt runt till flera olika klubbar och tränat. Stegen har gått görbra. Va bl.a. i Kungälv och tränade med Lena och Asic. Det värmde mitt hjärta när hon sa att Kola kunde bli hur bra som helst bara man får lite styr på henne. Att en gammal "kursare" kunde få mig så glad förstår hon nog inte själv:-)
Nu kör vi en stenhård satsning på certen eller varför inte SM:-). Det skulle jag vilja ge mina valpköpare att skryta med. Med dessa har jag regelbunden kontakt och jag ser fram emot att träffa dom alla igen! Om alla valpar blir som Kola så är jag mer än nöjd.

Ibland när man sitter å pratar med folk så babblar dom om nån hund dom haft "förr i tiden". Men det är väl så att ingen hund är så bra som en död hund varit. Själv har jag haft diverse hundar från 1973 och kan bara konstatera att den bästa hunden har jag just nu! Tack Tina och Pelle på Kennel Fuerza att just jag fick denna pärlan. Jag älskar henne och hon mej (hoppas jag). Vi är varandras idoler. (OBS! Detta va inget fjäsk inför kommande helg!)

Tjingeling
från mej å Kola