Åt pipsvängen!
Men vad hjälper det när hon inte hittade en enda pinnjäkel! Vet inte vad hon höll på med men spekulerar i om dom lagt spetsen innan första pinnen och då har nog inte den lilla ärthjärnan kopplat på än! (Träffade aldrig spårläggaren). Efter 12 minuter och ingen pinne så såg jag vägen på avstånd så jag tog av selen och gick muttrande mot bilen. Japp, jag visste det, det gick åt pipsvängen! "Dumma hund, nu ska mamma äta upp all korv själv medans du får titta på". Å jag som inte ens en gång äter korv:-).
Väl hemma igen blev det ett varmt bad och två snurrpiller och sen raklång i soffan. Nu laddar vi för Borås och jag vill inte dra startnummer 1 för då kör vi väl en till pipsväng! Tänk inte på en rosa elefant! (Vad tänker du på nu? :-)
26 minuter 7 + slut i skogen är lagom! Sen är det bara resten kvar!
Tjingeling...
Jaja... Jag vet...
... jag är en usel bloggare! Men det känns som om jag inte har något att skriva om fast det händer saker hela tiden. Ska göra en liten sammanfattning av senaste tiden. Lilla Nixa har flyttat till Åskokloster och är gudomligt söt. Kola tycker också att hon är helt ok. Carina och Christer har fått tillbaka det där fåniga mamma/pappa leendet på läpparna. Dom kan sitta och glo på henne som om hon vore den sötaste schäfervalpen som världen skådat! Det kanske hon är också! Hon är väldigt framåt och kavat liknar en liten vargunge med sin grå päls. I maj ska hon nog bo hos mig och Kola i några dagar, ser fram mot det!
Just nu tränar jag lydnad för brinnande livet! Jag tycker att det går riktigt hyfsat på träningen, men på tävling...suck!
Förra veckan var vi i Skara och tävlade. Fick spår nummer 10 där det mötte upp en gubbe som frågade om jag hade bra på fötterna! Drog upp byxskaftet och visade kängorna, njaa, sa han, du skulle nog behöva vadarstövlar. Vi stog tysta en stund och glodde ut i den risiga skogen. Så säger han att egentligen borde vi ta bort det här spåret för det är ett riktigt skitspår och det är aldrig någon som kommer runt det och jag kunde inte gå det själv så jag fick skicka ut en tjej och så dirigerade jag henne genom mobilen!!! Å allt detta fick jag veta innan påsläppet, var färdig att sätta mig i bilen för att åka hem igen! Jag bad honom ringa till min telefon och så sparde jag nummret under namnet "Vilse".
När jag kom fram till rutan för upptaget så vände jag mig om till domarna och sa att ni måste driva med mig! Framför mig ca. 5 meter in i rutan var det en 2 meter hög 15 meter bred rishög! Ja där går ju inte att släppa på sa den ena domaren, du får gå lägre till höger, Där var rishögen bara 1 meter hög. Jag skickade ut Kola och klättrade efter i riset och när hon var på väg ut ur rutan så satt både jag och linan fast så jag vrålade stanna till henne så jag fick trassla mej ur området och så bar det iväg bland rotvältor, ris, åar och kärr! På upptaget fick jag en 9:a fast jag borde fått en 12:a.
På ett ställe kom jag ut i ett kärr där både Kola och jag sjönk till fotknölarna men jag såg skogen i slutet på kärret och tänkte, skönt med fast mark under fötterna men ack vad jag bedrog mig. Dom hade fasimej lagt spetsvinkeln i kärret så det va bara att vända och gå tillbaka igen! Vilket jäkla spår, jag var gråtfärdig! Men min lilla flicka tyckte inte att det var så märkvärdigt hon plockade alla pinnar, utom slutet, det lyfter hon aldrig upp, hon bara stannar och glor på pinnen och sen på mej. Hon har lärt sig att den stora pinnen betyder att man inte får fortsätta spåra! När gubben mötte upp så sa han, jag trodde aldrig att du skulle ta dig runt. Imponerande! 10:a på det spåret kändes kanonbra.
Bilden tagen av domaren Lothar Marunga vid annan tävling. Han skickade den till mig långt senare och jag fattade först inte vem det var! Jag har gått ner i vikt sedan dess:-) Tänk att domarna har tid med att fota de tävlande!
Lydnade i Skara ska vi inte orda så mycket om men det fattades 1,25 p. för att få certpoäng. Hon gör allt annat än det hon ska! Nosar på konor med metallen i munnen. Kampar med tungen. Drar i 120 knyck på framåtsändandet. Reser sig på krypet. Men man får vara glad för det lilla, 8,5 på fria följet och 9:a på inkallning med stå å ligg. 10:a på skall, plats, hopp och stege. Upplet 5-5, två föremål. Det känns som om vi är på G.
Igår var vi i Kind och tävlade, kanonspår där hon plockade alla pinnar, utom slutet som vanligt. Det är tur att hon åtminstonde stannar där och glor på mig som om hon säger, här är den stora pinnjäveln! 10 upptag och 10 på spåret. Som vanligt en kattafuckingstroflydnad! På tungen har den ena domaren skrivit "Jonglerar"! Det är precis vad hon gör med 4-kilos järnapport! På fria va hon i en annan värld och vänstersvängen höll jag på att ramla över henne. Två kommando på inkallningens stanna. Osv. Hon skojar med dig aprillo, säger en domare och skrattar! Hon är ju glad säger någon annan, vilken hög fin svans hon har, säger en tredje. Jag vill inte ha en glad hund, jag vill ha en som lyder mig när jag säger till henne! Du får väl anmäla dig till en grundkurs säger en medtävlare och skrattar!
Uppletandet var på en springvänlig äng där hon tog första föremålet och fortsatte springa ifrån mej i full fart. Jag fick ryta till för att hon skulle komma, sen sprang hon ett varv i 190 knyck för att tvärnita och sätta sig å kissa! Sen tog hon 2 till, 6-6. Suck! Men jag säger det igen, jag tror vi är på G, skratta bäst som skratta sist.
När jag har rensat hennes öron, fått ner svansen och är färdig med grundkursen då kommer vi med stormsteg!
Nästa vecka är det Trollhättan och sen Borås! Fantastiskt att man kommit med på så många tävlingar!
Tjingeling....
Det blev en Nixa
Nu ser både jag och Carina ljust på framtiden. Här kommer lite bilder från de två dagarna i Nyköping.

En glad tjej med massa valpar i knät som skriker....ta mej...ta mej!

Men det va mig hon tog...Barvatorp's Nixa heter jag och ser fram mot att tugga på folket i Halland.

Detta är min mamma Finta, hon är lite galen, hon älskar att hänga och kampa med ett rep som sitter i trädet.
Det är hennes bästa lek. Min mamma är jätte-vig, det ska jag också bli när jag blir stor.

Familjen Barvatorp, Lena och Peter, Humlan, Exo och mormor Diva.
Tack till er och Grattis på födelsedagen Lena. Hur mycke va det nu då...tjugo å nåt va?
Å du Peter...glöm inte att dra upp gylfen!
Om en och en halv vecka flyttar Nixa till Halland, så kul och Grattis Carina till en gosig valp.
Tjingeling......