Carina Romland

Gick upp 04.30, göront i ryggen, drack kaffe och tog 2 snällpiller. Åkte till Trollhättan, drog startnummer 1. Redan där kände jag att det skulle gå åt pipsvängen. Hade ryggkorsetten med men fick ju aldrig en möjlighet att sätta på den då domarna redan var på plats. Nu visste jag att det skulle gå ännu mera åt pipsvängen! Kola var het som en kamin och skrek som en stucken gris när jag satte på henne selen. Domarna glodde och jag skämdes. På upptaget drog hon järnet snett ut till vänster, ut ur rutan och sen tog hon spåret på utsidan. Va fasen rutan var ju markerad, såg hon inte det! :-) Jag älgade med och kom även jag utanför "tillbaka till rutan"! Men hon var då redan på väg åt rätt håll. Fick sedan veta att jag hade fått 8,5 på upptaget.

Men vad hjälper det när hon inte hittade en enda pinnjäkel! Vet inte vad hon höll på med men spekulerar i om dom lagt spetsen innan första pinnen och då har nog inte den lilla ärthjärnan kopplat på än! (Träffade aldrig spårläggaren). Efter 12 minuter och ingen pinne så såg jag vägen på avstånd så jag tog av selen och gick muttrande mot bilen. Japp, jag visste det, det gick åt pipsvängen! "Dumma hund, nu ska mamma äta upp all korv själv medans du får titta på". Å jag som inte ens en gång äter korv:-).

Väl hemma igen blev det ett varmt bad och två snurrpiller och sen raklång i soffan. Nu laddar vi för Borås och jag vill inte dra startnummer 1 för då kör vi väl en till pipsväng! Tänk inte på en rosa elefant! (Vad tänker du på nu? :-)
26 minuter 7 + slut i skogen är lagom! Sen är det bara resten kvar!

Tjingeling...