Carina Romland

Lilla prinsessan underbar - Kaymix Easy har gått över regnbågsbron endast 8 månader gammal. Hon som redan i valplådan hade så många namn. Bulldozern, filmstjärnan, den lilla röda. Hennes höfter höll inte längre, hon kunde inte gå utan att ramla omkull. Hur kunde det bli så? Jag som hade kollat så noga innan jag parade Kola med Exxon. Allt såg så bra ut och jag tänkte att det sista som kunde ske var att någon skulle få ett så gravt höftledsfel.
Men moder natur ville annorlunda. Easy fick leva ett underbart liv sin korta tid på jorden. Hon var otroligt älskad och och väl omhändetagen, levde ett fantastiskt liv på landet med andra hundkompisar. För mig var/är Carina och Christer de perfekta valpköparna. Jag lider med dem.

Jag minns när jag skulle röntga Kola's leder. Jag hade blyförklädet på mig, stog vid hennes huvud och tittade ner i hennes trötta drogade ögon och tänkte, min gud låt det inte vara något fel på henne. Röntgenassistenten frågade varför jag grät. Å förlåt, sa jag och torkade tårarna. Fast i mina tankar fanns endast "tänk om det är något gravt fel".
Hur fattar man ett beslut om att låta leva eller dö? Hur kan man som en normal människa påta sig bödelns makt över djuret?  Hur vet man att hon inte kan leva med ett fel? Hur vet man att det är dags för en hund att dö? Hur skulle jag kunna överleva utan min älskade Kola? Kola hade inga fel på sina leder. Men jag vet att en dag kommer vi ändå stå där Kola och jag. Leva eller låta dö. Den gången vet jag, då står det i hennes ögon. Själens spegel.

Den gången ska jag låta henne gå även om det är med tungt hjärta och stor sorg. Men hon kommer alltid finnas kvar och jag vet att vi träffas igen. Tillsammans med Mojjan, Sotis, Häxan, Fonzie, Kay, Santa, Jatzie, Annie, Calle.
Att låta dö är ett beslut som man aldrig vänjer sig vid - Det är lika sorgligt varje gång. Hundar kommer till oss för att vi vill ha dem, inte för att de vill ha oss. Därför måste vi se när hunden säger - Det är dags nu, jag vill inte mer. Oavsett om det är en ung eller gammal hund. Men när man står där med den lilla valpen är det så lätt att tänka att detta ska vara för evigt. Easy,s ögon sa det - Det är dags nu, låt mig gå.

Det spöregnar ute idag. Det är bra för jag ska gå ut och mina tårar kommer döljas i regnet. För hur förklarar man för någon som inte förstår baksidan av hundägandet? Varförför gråter du? En hund är död! Jaha, bara en hund...

Sänder mitt djupaste deltagande till Carina & Christer - Gråter med er!