Carina Romland

Först om BMW,n
Någon måste ha satt en ond voodo på mig! Ta genast bort den, jag lovar att bli snäll! Sen sist har dent hänt en del så börjar lite smått där jag slutade då jag förstått att nyfikenheten är stor. Ja, jag åkte till BMW,s lantställe. Kola ficka bada i havet för första gången i sitt liv och simmade omkring med "BMW". (Det tycks ha blivit hans namn:-). Livet känndes alldeles för bra för att vara sant. Strålande solsken en snygg karl som som i ryggsäcken hade med sig en flaska vin, vinglas och Ballerinakex:-). Självklart så lyckades jag välta vinglaset så vinet rann ner efter klippan och Kola var snabb som blixten på att slicka i sig det. Efter tvätten på klippan gick hon resolut fram till hans vinglas och stoppade ner hela tungan, slickade sig sedan förnöjt om munnen. Jag låtsades inte se och han sa inget.

På kvällen lagade han en underbart god middag, vi pratade om allt och jag bad om ursäkt för den förskräckliga söndagen. Vi satt ute på altanen och lyssnade på fågelkvitter när jag satte armbågen i bordet som gav vika mitt i liksom! Det gick hål i bordet! Vaxduken såg ju fin och ny ut men bordet in under hade säkert stått där i 30 år och va genomruttet!
Oj.då! Så det kan gå när man har lite vassa armbågar, sa jag med ett fånigt flin på läpparna. Han skruvade på bordet men sa inte så mycket. Han verkar vara väldigt tålig. Snälla någon, ta bort voodon från mig! Stugan hade två separata sovrum, bara så ni vet! Kom att tänka på ett kort jag fick när jag fyllde 50. På framsidan stog det nåt som "Din stackare, förstår att det är hemskt att fylla 50 men den det kunde ha varit värre" öppnade kortet och där står: "du kunde ju varit gravid också" :-).

Sen 60-årskalas!
Förra torsdagen åkte BMW till Grekland i 14 dar och jag drog till Varberg på Christer´s kalas. För er som inte vet vem Christer är kan jag berätta att han är gift med Carina H och dom hade Easy från E-kullen och numer har dom lilla söta Nixa.Redan på vägen dig känte jag att min mage inte var i allra bästa kondition. Hande ont och kände mig lite stinn och bukig. Nåja, det går väl över tänkte jag. Festen var jättetrevlig och jag fick för första gången i mitt liv se en livs levande mannekänguppvisning med dans av en 60-årig man i MANKINI. En sån där baddräkt för män som uppfunnits av galningen Borat. Denna uppvisning skedde i köket som hade en lagom dämpad kvällsbelysning. Jag skrattade så jag fick ännu mera ont i magen. Efter allt jag ätit och druckit så var det inte konstigt att magen protesterade.

Tidigare på dagen satt vi ute på altanen och intog lite förtäring samtidigt som Christer fixade med mat i köket. (Dutti man).
Då ringde min telefon och det var Jerry Williams. Vi pratade lite hund en stund och sen berättade jag att jag var i Varberg på 60-årskalas. Så jag frågade Jerry om han ville gratta 60-åringen. Jag gick in i köket till Christer och sa att det var någon som ville prata med honom. Jaha, vad är det nu för jäkelskap du har hittat på, säger han och tar luren. Vad Jerry sa det vet jag inte men jag har aldrig sett någon bli så paff och lång i ansiktet som Christer! :-) När luren var pålagd så stirrade Christer rakt fram och sa, ingen kommer att tro mej!

Till sist sjukhusbesök.
På lördagen lämnade jag Varberg efter en skogspromenad som var en plåga för min mage. Ännu värre på söndagen, tog 2 alvedon och åkte upp till klubben och körde apportering för första gången sen Kola's tandolycka. Det gick riktigt bra. Övrig lydnad gick även den hyfsat med tanke på att vi inte gjort något på länge. Hade svårt att äta och knaprade alvedon hela dagen. Måndag morgon var det ännu värre men jag tänkte att det går nog över om jag tar en promenad runt Delsjön i spöregnet. Jag blev genomblöt, frös så jag skakade och magen var som en spärrballong. Jag blev inte ett dugg bättre, snarare tvärtom. Natten till tisdag var sömlös inget pillerknaprande i världen kunde få kaggen bättre. Tidigt på morgonen ringde jag till "Passmatte" (hon är en klippa, vet inte vad jag skulle göra utan henne). Hon hämtade upp mig och Kola, körde mig till Östra sjukhuset och tog Kola med sig hem. Nu var jag riktigt dålig och tyckte jättesynd om mig själv. Du med elaka voodon, ta bort den, snälla.

Jag låg där i undersökningsrummet och åmade mig när det kom in två personer som sa att dom var läkare. Damen i 35-års åldern var tyska och pratade jättedålig svenska. Mannen var mörkhyad i 25-års åldern ca. 1.50 lång, pratade något obestämbart språk och lika dålig svenska som hon. Dessa skulle komunicera med mig samtidigt som dom skulle rådgöra med varandra. Jag glömde nästan bort mina magsmärtor och var nästan säker på att någon hade utsatt mig för ett skämt. Eller att jag drömde och snart skulle vakna upp! Vad dom kom fram till har jag inte en aning om men när dom hade gått så kom en sköterska och satte nål i armen med tillhörande dropp. Sen tyckte jag att det var nålar både här och där. I det läget sket jag i vilket, döda mig om ni vill bara jag blir fri från mina plågor. Du med voodon fattar va!

Nu blir det snart bra sa sköterskan samtidigt som hon sköt in någon vätska i armkanylen. Det sa bara swopp i skallen samtidigt som jag kände en behaglig känsla i hela kroppen. Jag började skratta när jag såg sköterskan gå iväg. Hon gick liksom ur sin kropp flera gånger så hon gick på rad med fem stycken likadana som sig själv, om ni fattar! Sen låg jag där på akuten i korridoren, vet inte hur länge, men roligt hade jag. Magsmärtorna var som bortblåsta. Kom till sist upp på en avdelning där jag fick träffa ytterigare en läkare. En kille i 30-årsåldern, 1.60 lång och och en vikt på uppskattningsvis
110 kg. En liten Fridolf helt enkelt. Han berättade att jag hade en tarminfektion som spridit sig till buken och att jag inte fick äta eller dricka utan bara leva på dropp och antibiotika, även det i droppform, de närmsta dagarna. Fick åter igen en dos morfin.

I sängen brevid mig låg en stönande valross på närmare 150 kg. som gurglade på finska. Hon snarkade, pruttade och hostade samtidigt som hon kippade efter luft. Till slut stog jag inte ut längre. Personalen körde in min säng i ett duchrum där jag tillbringade natten. Fick lite "moffe" till som plåster på såren :-). Nästa dag mådd jag lite bättre och blodprov visade att infektionen började ge med sig. Jag knallade runt i korridoren med min droppställning och så slår det mig att jag har varit där förut! Förra sommaren när vi spelade in Irene Huss och Nattrond så gjorde vi det på den avdelningen! Snacka om parodi! Är det möjligen någon i inspelningsteamet som satt voodo på mig?

Jag är väldigt glad för att jag fick lite besök dessa dagar. När Kicki skulle komma så försökte jag fräscha till mig lite och inte sitta i sängen. Inne i salen stog det 4 sängar med innehåll samt vid förstret det obligatoriska lilla bordet med en pinnfåtölj på varje sida. Satte mig ner i den ena fåtöljen som brakade i hop som ett korthus! Som tur var höll jag i droppställningen men kunde liksom inte ta mig upp ur denna kniviga sits. Samtidigt som detta händer går läkaren (Fridolf) förbi och ser hur jag faller ner mot golvet med sitsen under ändan. Har rusar in och får upp mig och droppställningen i stående ställning. Jag vet att allt låter otroligt men Kicki som kom en liten stund senare kan intyga. Hon läser bloggen och såg stolen:-). Carina H, tack för besöket, jag lovar att det inte berodde på er festmat och jag tror inte att det är ni som satt voodo på mig även om jag såg en sådan docka hemma hos er!

Jag har blivit utsläppt idag med restriktioner. Ingen alkohol - ingen sill - ingen fet mat - lugn och ro - antibiotika - endast flytande föda.

GLAD MIDSOMMAR PÅ ER!

Tjing...