Carina Romland

Ja den akutvården är fanimej under all kritik! Natten mellan fredag och lördag vaknade jag av ett tryck över bröstet. Näää, det var inte Elza som låg på mig, inte heller Anders:-) Tänkte att det skulle gå över under dagen. Lördagen började med två kurser och sen gick Carina, Christer, jag och Anders med Elza och Nixa ut och körde några sträckor i rapporten. Hade hela tiden trycket över bröstet fast det sa jag inte till någon. Det går över, tänkte jag. På kvällen käkade vi pizza och drack lite vin. Jättemysigt, men trycket låg kvar. Söndag morgon var seg, ville egentligen inte göra något men ville inte heller tala om för Anders hur jag mådde. Anders ville spåra med hundarna, hemska tanke! Kunde se framför mig hur folk va ute i skogen och leta efter spårläggare, för att hitta denne dö vid en pinne. Fast det känns ju som en skön död.

I stället ringde jag Karin med Engla och frågade om vi skulle köra rapport, vilket betydde att jag kunde stå på A-stationen.
Så blev det. Vi åkte hem till dom och knallade ut i skogen med fyra hundar. Det gick så jäkla bra att jag nästan glömde bort "trycket". Alla jyckarna gick 4 sträckor där grundsträckan var ca. 5 - 600 meter och en förlängning på 200 m. 


Elza älskar rapport.


Engla också!


Kola tycker också att det är helt ok.

Fick ingen riktig bild på Vilda för att batteriet i kameran tog slut! Men även hon gick kanonbra.

Det kändes riktigt tungt att gå på tillbakavägen. Karin och Peter bjöd på fika innan vi åkte hem. Anders fixade lite käk och sen somnade jag i soffan. Frös och svettades om vart annat. Hande svårt att andas. Sa till Anders att jag inte mådde så bra så han åkte hem till sig och jag hade en jobbig natt. På morgonen sökte jag min läkare som jag tyvärr inte fick tag på då han höll på med en akutoperation. Bestämde mig för att åka in till akuten efter ett samtal med sjukvårdsrådgivningen som ville skicka en ambulans. Aldrig i livet tänkte jag och ringde "passmatte".  Tack gode gud för "Passmatte"!

På akuten Östra sjukhuset tog dom snabbt alla prover, EKG, flera rör med blod samtidigt som dom satte en kanyl i armen och samt en massa andra prover. Därefter bestämde dom sig för hur jag skulle prioriteras. Nä, jag var inte döende, det fanns dom som mådde sämre som kom med ambulans och hade infarkter och gu vet va. Ett äldre par i 80-års åldern kom in på akuten, där hade damen ramlat ur en bil och brutit sig både här och där, dom upplyste om att de fick ta sig till Mölndals sjukhus! För dom hade ingen kirurgi! Många sjuka människor satt där timme ut och timme in på en pinnstol och väntade på vård. Man åker ju inte till akuten om man inte är sjuk! Alla som varit riktigt dålig någon gång vet väl att man helst av att vill lägga sig i en säng och dra täcket över skallen. Men där ska människor sitta på en jävla pinnstol och vänta på att få hjälp!

Efter fem timmar hade jag fått nog! Ringde till Anders och bad han hämta mig. Efter det gick jag in och bad dom ta bort kanylen och klippa av det där jäkla bandet runt handleden där mitt namn och personnummer stod. Va fan ska dom ha det till? Är det för att se vilka som dör i väntan på att få vård? Men dom ville absolut inte att jag skulle åka hem! Då visar det sig att dom fått helt fel uppfattning om mitt tillstånd! Dom hade alltså inte ens öppnat journalen innan dom prioriterade bort mej! Vi det laget så var jag så jävla arg att jag glömde bort att må dåligt. Plötsligt ville dom, efter att ha läst min journal, lägga mig på en brits och ge mig förtur!! Ta bort kanylen och klipp av det jävla bandet, skrek jag! Samtidigt som han drog ut kanylen så slet jag till mig armen så blodet stog som en kaskad över golvet. Han la ett tryckförband samtidigt som dom försökte få mig att stanna kvar för akut vård! Jag var iskall och skitförbannad och upplyste dom om att den enda vård jag just då behövde var psykvård innan något otäckt hände. Sen gick jag därifrån.

 Vid ett tillfälle så sa jag till bruden i informationen, "Många av de akutsökande brukar väl gå framåt kvällningen va?" Ja, sa hon och log! Det är svensk akutvård...åtminstonde i Göteborg! När jag gick så satt det fortfarande kvar några tappra, trötta och sjuka människor på pinnstolar. Man tror fan inte att det är sant. Allt medans millionbonusar delas ut till höjdarna!

Nu sitter jag här och har kastat bort en hel dag på att försöka får vård. Fortfarande med ett tryck över bröstet och taskig andning. Har inte en aning om vad proverna visade eftersom jag aldrig fick träffa någon läkare. I morgon ska jag försöka få tag på min läkare igen, hoppas att han inte opererar någon som varit i samma sits som mej.
I vilket fall som helst, jag vill brännas och min aska ska spridas för vinden i en mjuk, ej backig trollskog. Troligen är det lättare att få till än att få hjälp på en akut i Göteborg.

Gonatt!