Carina Romland

I lördags eftermiddag åkte jag och hundarna till Orust där Anders börjat med middagen och mötte med ett glas vin. Hundarna kutade som galningar när jag släppte ut dom ur bilen, dom hade ju suttit där några timmar när jag hade kurs.
När dom hade rusat av sig fick dom varsitt märgben att gnaga på framför kaminen som spred en underbar värme i lilla stugan. Tillsammans slutförde vi matlagningen och skålade i vin. Ute hade det börjat regna och blåsa. Det smattrade så där härligt på fönsterbläcken. Det var så jäkla idylliskt och gulligt så man tror att det snart ska hända något. Som att huset börjar brinna eller nån dåre med vapen kommer inrusande och skjuter vilt. Men inget hände! Mer än att jag förlorade i kortspel och Fia med knuff:-) Det finns ingen TV på landet vilket är väldigt skönt.

Söndag morgon vaknar vi till strålande solsken. Efter frukosten gick vi ut i skogen och körde rapport. Elza är så jäkla snabb och målmedveten så det känns riktigt kul. Anders hade pratat med bonden innan om det var någon älgjakt. Men det finns tydligen inga älgar på Orust, dom är utrotade! Vi började med ett frispår där Anders gick iväg så hundarna såg. Flera gånger upprepade jag "Var är Anders" med sån där spännande röst som gjorde Elza alldeles galen av att få springa till honom. Jag skickade Elza först för jag vill inte att hon ska lära sig att gå på "rulle". Grundsträckan var ca. 3-400 m. och en förlängning på 100m. Båda hundarna gick 4 sträckor. Jag hoppas att Anders intresse kommer att hålla i sig för då kommer vi snart ut på tävlingsplanen.

På eftermiddagen var vi hembjudna till några av Anders kompisar. Jag har inte träffat dom förut så de var tydligen väldigt nyfikna på mej. Så det gällde ju liksom att göra ett gott intryck! Efter en dusch blev det linser, kosmetika, hårfixning och nagelmålning. Sånt jag gjorde i början när jag träffade Anders, innan han hade sett mig på morgonen! Du fick ta in hundarna, sa Anders som vet att jag inte gärna åker någonstans utan mina galningar. När vi kom dit så fick dom ändå vara kvar i bilen då dom var ganska trötta efter springandet på landet. Det var jag väldigt glad för när jag kom in i det hemmet. Nybonat parkettgolv, fina tjocka mattor, höga glasskåp med massa små "pryttlar" och belysning i. Uppdukat matbord med finaste porslinet. Kaffebord med likadant porslin. Arrangerat med fina servetter och rosor på bordet. Herregu om jag hade släppt in galninga där så hade det blivit katastroflarm! Glad för att dom satt kvar i bilen!

Maten som serverades var ärtsoppa med fläsk/kött i. Sånt som jag inte äter! Tog jättelite och försökte diskret peta undan likdelarna. Har nog inte ätit ärtsoppa sen jag var barn och det är väl inte precis favoriträtten. Till kaffet blev det smulpaj och vaniljsås. Det var riktigt godis. Sen var det lite utfrågning, även om det hölls diskret. Spelar du golf....nää! Gillar du att åka MC....nää....gillar du att resa utomlands...nää...gillar du att spela bingo...nää. Jag äter inte kött, dricker inte rött vin utan går helst i skogen med mina hundar. Fast jag röker (vilket Anders avskyr). Dom glodde på mig som om jag var en marsian just nerstigen till jorden. Jaha, nästa samtalsämne blev då hundar. Vilket jag avskyr! Hur kan man prata hund med någon som vet lika mycket om hundar som jag vet om golf!? Vad tycker du om Cecar på TV? Pitbull är livsfarliga. Schäfrar är sönderavlade! Jag vet en hund som... osv. Jag sa inte så mycket...tar inte gäna upp diskussioner, log väl mest lite medhållande.

Efter ett par timmar frågade dom om dom fick titta på mina hundar. Visst, jag gick bort till bilen för dom behövde ändå komma ut och kissa. Elza hör då Anders stå på altanen och prata med de andra, samtidigt sa jag till Elza med den där rösten "Var är Anders". Det skulle jag inte ha gjort! Båda hundarna gör ett jätteryck, jag var inte beredd och kände att jag kan inte hålla emot...Hundarna kutade iväg med mig hängande bak i kopplen, till slut var jag tvungen att släppa annars hade jag åkt på näsan! Båda rusar upp på altanen där folket stog, de båda damerna blev så rädda att dom sprang in. Grannen brevid fick även den en påhälsning. Efter ett tag lyckades jag samla ihop dom och virade kopplerna runt handen i ett stenhårt grepp. Jaha, säger en av kompisarna. Vilken var det som vann på tävling? Pekade lite snabbt på Elza som stog och hoppade jämnfota med tungan hängande ut på sidan. Hon var mer lik Toker än en välartig, just vinnande schäfer på tävling.

Det var mitt möte med Anders kompisar! Vi har helt skilda intressen men å andra sidan så har jag ju börjat få Anders på andra tankar. Vem vet, jag kan kanske så småning om även lura ut kompisarna i skogen! Eller varför inte en liten valp i nästkommande kull:-)

Tjingeling!