Carina Romland

Jag säljer mina två schäfrar. Inga problemhundar, jättelydiga, drar inte i kopplet, skäller inte i bilen, fäller inte, jagar inte rådjur eller harar. Gärna till landet, helst inga barn, katter eller andra djur. Dom kan gå lösa och kommer ibland när man ropar. Dom är duktiga spårhundar så dom hittar alltid hem igen. Dom älskar allt ätbart som hästbajs, träapporter eller annat i samma material. Stenar, grenar, strumpor, handskar eller skor. Inte så noga, allt går ner. Ligger gärna i säng eller soffa och då helst på rygg med rumpan uppe i en människas ansikte. Dom pratar gärna högt och ljudligt vilket borde gillas av en ensam människa långt ute i skogen. Dom lever gärna kravlöst. I min omgivning sägs det att dom lockar till många skratt. Dom är intresserade av allt förutom av människor som försöker dressera dem. Säljer nu mina vänner på grund av allergi. En säck hundmat samt koppel och halsband av taggtyp medföljer. För en hundring kan även elhalsbandet medfölja. Priset går att diskutera. Även avbetalning. RING SNARAST!!!!


Va, vaddå sitta kvar, finns väl annat att göra och att kolla på!

Ja just det ja! Vi har tävlat idag. Man kan ju inte alltid vinna som vi gjort de senaste gångerna. Ibland måste någon komma sist också. Så vi valde det idag:-) Jycksen trodde nog att de kommit till paradiset för där va så mycket hästskit att smaska i sej när morsan vände ryggen till.
Kola var fullkommligt loss på lydnaden! Men sitt i grupp och plats hade vi 10:a på....sen kom det inga mer 10:or. Hon skrek sig igenom fria följet och gick konstant en meter framför mej. Vilket gjorde att hon hela momentet gick på tvären framför mina ben för att kunna glo upp i mitt ansikte. Jag höjde rösten och röt i med ett hotfullt fot...som betydde " jag ska döda dej när vi kommer ut härifrån" hon svarade med ett "yiiiiiiiiiiiiii vof-vof." Jag kände hur svetten började rinna i pannan trots 5 minusgrader. Loppet var redan kört...sitt under gång hade hon aldrig hört talas om. Inkallning går bra om man slipper avbrott mitt i. Två liggkommandon. Rutan stannade hon 5 meter ifrån, lägger in backen...åt fel håll! Lyckas på något sätt att få in henne trots att jag redan då var nollad, kommenderar LIGG! Hon ser ut som ett frågetecken...Vad betyder det? Vill inte belasta er med resten men kan berätta att jag hade en sprängande huvudvärk när jag lämnade manegen. Hon var nu billig.....mycket billig!

Jag fick en stunds återhämtning innan det var Elzas tur. Skulle börja med platsen när det slog mig att det var 3 minuter utom synhåll! Hade jag glömt eller inte tänkt på. Har aldrig gömt mig på en platsliggning innan. Tröstade mig med att hon i alla fall är snäll mot andra hundar och skulle nog inte ge sig in i ett slagsmål. Om det hände något kunde jag förklara det med att "hon vill bara leka"! Precis innan vi skulle in i manegen för detta moment kastade sig Elza över en jättehög med hästskit och tuggade febrilt för att jag inte skulle hinna ta ut det. Naturligtvis fastnade hästskiten i halsen och hon började hosta som en galning. Fasen också, tänkte jag och tryckte i henne en massa godis och masserade halsen så hon skulle svälja. Startnummer 2...ställ upp där, Elza hostade och hade kräkreflexer. Jag kände hur huvudvärken var på väg tillbaka, de här börjar ju bra!! Nöden har ingen lag så jag körde ner handen långt ner i strupen på henne och fick upp en massa hästskit samtidigt som dom säger..."koppla loss". Jag sa ligg och gick ut från manegen. Hon låg faktst kvar när jag kom tillbaka 3 minuter senare. Det var jag riktig nöjd med!

Resten....nja...det finns mer att önska...eller snarare mindre! En 10:a fick vi till och det var "rutan" som hon kutade till i hundra knyck och ställde sig som en vallande BC och väntade på bollen. Inkallningen gick från 0 till 100 på en tiondels sekund...Jag skrek STANNA så taket höll på att lyfta sig. Hon stannade och vred på huvvet som om hon frågad om det var rätt. Hoppet gjorde hon alldeles själv....utan kommando! "Jag vet ...jag vet...kan själv...du behöver inte säga nåt!" Helhetsintrycket blev 7...Flamsig, stog det! Jaja...det var årets första tävling...nu kan det bara gå uppåt! Många på läktaren som sa ..."en sån hund vill jag ha"...."å vilken rolig hund"...."va jag skrattade"....Den där Elza kan bli hur bra som helst"...
Nu när jag har skrivit av mig lite så har jag också blivit lugnare....Ska nog behålla dom där flickorna trots allt...även om vi kom sist...För om sanningen ska fram så älskar jag dem av hela mitt hjärta!


Kola och Elza....mina humoristiska töser.

Tjingeling......