Carina Romland

...är jag inte men nu vet jag åtminstonde lite grann om hur det kan gå till. Fast egentligen får jag inget berätta för det är så hemligt...så hemligt! Min förhoppning är att de som tycker att det är så hemligt inte läser min blogg:-)!
Alltså, förra veckan fick jag veta att jag skulle agera bombhundsförare på film. Eftersom jag inte har en susning om vad eller hur en sådan gör så åkte jag upp till hundpolisen där flera av mina vänner jobbar. Där fick jag lära känna en ny bekantskap, en jättetrevlig tjej som är just bombhundsförare och dessutom kör med schäfer. Annars är de vanligaste raserna till detta ändamål springer spaniel eller labrador. Anledning till att man inte alltid använder schäfer till sådana uppgifter, som ex. ledarhund, vapensök m.m är för att dessa raser oftast inte är så vaktiga så dom har lättare för att koncentrera sig på uppgiften. Schäfern har ju lätt för att "gå igång" om situationen är hotfull. Nåja, det var en parantes.
Fick i alla fall klart för mig hur en sådan förare med hund och en tekniker agerar vid ett bombsök. Man blir aldrig fullärd:-).
Efter en stunds funderande så bestämde jag mig för att Elza skulle vara bombhunden, Kola har ju redan varit med så många gånger på film så nu var det Elzas tur.

Klockan ringde 05.00 och vi skulle vara på plats 06.30 hos "Tant Marie" som är ansvarig för vad alla har för kläder på sig på filmen. Hundarna trodde väl att det var ett brandlarm som gick för dom stog spikrakt upp i sängen och skrek när klockan ringde. Dom är ju liksom inte så vana vid det. Gick upp, satte på kaffebryggaren och fixade ordning käket till hundarna. Dom undrade säkert varför dom fick mat mitt i natten så när dom hade ätit gick dom upp i sängen igen och lade sig för att sova. Tvingade ut dem och mig själv på en promenad i mörkret innan vi åkte till "Tant Marie". Iklädd poliskläder och en bombdräkt i en jättebag körde jag ner till Gustav Adolfs torg där en del av inspelningen skulle göras.
Bombdräkten hade jag fått träna på att ta av och på och det var inte lätt! Den var svintung och mycket komplicerad, bestod av både byxor och jacka. Man kände sig som en Michelingubbe med den på och det gick inte att sitta på en stol med den. Ovan på detta en hjälm som vägde 10 kilo...nästan, som gjorde att man vågade inte lägga huvudet på sne då risken var för stor för att tippa över och ramla platt fall på marken.

På torget så fick vi klä på oss utomhus där folk gick förbi hela tiden, det var ju tidigt på morgonen och dom var ju troligen på väg till jobbet.  Vi, är jag och min kollega som agerade bombtekniker, en kille som var jättetrevlig men som jag inte vet namnet på ens:-). Så är det i filmvärlden, man känner igen ansikten men kan inga namn. Elza fick vara med vid påklädningen för att hon skulle fatta att det var jag och inget UFO. Det funkade, hon tog det som helt normalt att jag såg ut så. Sen blev det tagning på tagning. Om och om igen innan regisören blev nöjd. Elza var helt otrolig. Endast vid ett tillfälle blev hon sur och det var när den flera meter långa hävstången med en mikrofon som var en halvmeter lång nästan dunkade henne i skallen. Då tände hon till och blev förbannad. Efter att fått kolla på den och nafsa lite i den så brydde hon sig inte längre. Kameran som var rakt uppe i ansiktet på oss sket hon fullständigt i. Jag är mäkta imponerad över denna hund. Hennes mentalitet är helt otrolig. Många som ville hälsa på henne, hon sa bara ett snabbt "hej" och så gick hon därifrån. Hon skiter fullständigt i folk hon inte känner. En sån polishund hon kunnat bli om hon var till salu...men nu är hon inte det:-).

Mellan två tagningar så sa min blåsa ifrån. Förbannar mig själv för kaffet som jag intagit. Med tanke på allt krångel med att få på denna kostym så försökte jag hålla mig men till slut gick det inte längre. Hur hittar man en toa på Gustav Adolfs torg? Talade om min belägenhet för en rekvisita och sa att det var kris! Hon hittade en toa i en lokal så jag rusade in där...alla som varit riktigt nödiga vet ju att man blir ännu nödig om man snart får sätta sig ner. Men det var ju inte bara att sätta sig...kostymen skulle av och det tog en jäkla tid..till slut slet jag bara av den i ren panik. Jag lovar...det var den skönaste kiss jag någonsin haft! Problemet kom sen när allt skulle på igen, jag hade ju inte tagit av den på "rätt sätt" så jag fick ta hjälp av min manliga kollega för påklädning samtidigt som jag hör ropet i radion. Hund på plats för tagning...hund på plats för tagning. Snacka om stress!

Själva bombsöket gick på en tagning. Vilket är mycket ovanligt. Elza skötte sig exemplariskt och gjorde precis vad som förväntades. Innan tagning hade jag lagt ut små skinkbitar som hon fick gå och leta efter och mumsa i sig. Sen lurade jag henne att jag hade gjort det igen så under tagningen går hon och letar efter skinka som inte finns! Regisören log med hela ansiktet och gav tummen upp...vilket betyder "jag är nöjd". Nu undrar ni förståss vad filmen heter, jag har inte en susning, tror inte ens att den har ett namn ännu, dessutom är det jättehemligt, jag fick skriva på tystnadsplikt så jag hoppas att ingen bloggläsare skvallrar. Men huvudrollerna innehas av Jacob Eklund och Micke Tornving. Vi får väl se vad som blir av det. Vi har i alla fall gjort vårt bästa!


Bombhunden Elza med förare och tekniker.

Tjingeling.....