Carina Romland

Ja, så är det och hur det ska gå blir en överrskning:-). Träningsmotivationen har ju inte precis legat på topp! Ena dagen blixthalka, nästa dag regn och plask. Dom dagarna är det så lätt att bara köra ett upplet eller gå en promenad. Allt för att slippa den där lydnadsträningen. Inte för att "flickorna" tycker det är tråkigt, snarare tvärtom. Dom tycker det är jättekul att träna lydnad....på sitt sätt! Alltså, inte på mitt sätt!

Elza är fullkommligt apporteringsgalen, hon kastar sig ut mot apporten i 100 knyck och precis innan hon ska ta den hinner hon säga...wowow. Hon stannar inte ens när hon tar upp den utan gör hela momentet i samma speed! Rutan kutar hon till och ställer sig hukande och gloende på mej...ibland utanför...."kasta bollen kärring"...om jag då åter igen säger..."rutan" så säger hon wowwow och lägger sig ner! Inkallningen går faktiskt ganska bra...just nu! Hon tvärnitar på ståendet...oftast, men inget är säker med den fröken! :-) Elza älskar livet och allt som händer och händer det inget så ser hon till att det händer! Hon är en riktigt rolig hund! Nu ska vi köra lyd. 2 nästa helg och det kan gå precis hur som helst:-)

Kola ska starta i lyd. 3....på samma tävling. Men, njaaa...det finns för många stötestenar där! Fritt följ, sitt under gång och inkallning med stå å ligg kan nog gå bra. Sen är det rutan, visst hon sticker dit och stannar ca. 2m. utanför, vänder sig mot mig och lägger in backen! Hon backar snabbt som attan så jag måste vråla "ligg" innan hon är bakom rutan! Metallapport, hopp apport ska nog gå bra men det där jäkla vittningsprovet kommer bli problem! I början av träningen så har hon smakat på alla pinnar innan hon bestämmer sig för rätt pinne. Hon lyfter alltså upp flera "fel" pinnar och rullar dom inne i munnen innan hon tar den rätta!

Så nu har jag gjort en platta och spikat fast 5 pinnar så att dom inte går att lyfta. Endast den hon ska ta ligger löst på plattan. Nu tar hon rätt pinne efter att bara ha luktat på de andra....men det knakar å brakar i truten på henne så vi kommer att åka på kraftigt tugg. Tror inte jag kommer till rätta med det innan tävlingen. Fjärren är också si så där! Hon flyttar sig inte framåt utan sarare bakåt! Detta för att när jag säger "stå" och hon gått framåt så har jag sagt backa och då är det så...säger mamma stå så betyder det "backa"! Ja vi får väl se hur det går! I vilket fall som helst är det skönt att komma ut på planen igen...även om det är i ett ridhus!


Galen apporterande Elza!

Tjing!