Problemhundsträning!
Hundproblem! Ja, det har man ju sysslat med i ett antal år! Kommer väl ihåg min första "problemhund" en golden som inte ville apportera. Jag lärde hundägaren och hunden detta och som betalning fick jag en cyckel! Detta var år -76 eller nåt sån´t! Det har gått 30 år!! Sedan dess har det säkert varit en bra bit över 1000 hundägare som sökt hjälpt med i olika problem som man har haft med sin hund. Det beror sällan eller aldrig på hunden att det blir problem, snarare är det så att hundägaren aldrig lärt sig prata med och förstå sin hund! Några av dessa hundar kommer jag minnas även när jag sitter på hemmet. Minns bl.a. en Foxterrier som spydde var 10:e meter på promenaden. Dom kunde inte gå ut med den direkt efter den hade fåt mat för då spydde den upp maten! Ett knepigt problem som gjorde ägarna förtvivlade, vilken dom också upplyste hunden om. Jag upptäckte ganska snart att den gick och svalde luft...sådär som grabbarna i skolan gjorde för att kunna rapa högre än alla andra. Varje gång den svalde så fyade jag och varje gång den spydde så drog jag bara iväg med den! Den slutade med dumheterna och tyckte nog att det var ganska skönt att slippa spy. Det finns mycket att berätta om detta men jag ska i stället berätta om min egen lilla "problemhund" Kola! Vi var ju som sagt i Lerum och tävlade elit spår och hon växlade över på rådjur. Tia på upptag och sedan två pinnar. Pisseblöt och genomförbannad inser jag att jag har ett problem. Hundfan går på vilt!
En typiskt svensk "problemhund" med attityd! (Hmm..certfärger!)
Dags att börja använda hjärnan, jag måste ju lösa detta vilttänkande. Hon får ju mat två gånger om dagen så det kan ju inte handla om att hon är svältande! Hon fyllde 3 år i fredags så jag kan inte skylla på valpfasoner heller. Dagen efter tävlingen så var vi på klubbens appellplan när det gick ett rådjur över parkeringen ock passerade vår bil med någon meter bara. På med kopplet och dit! Lite nosning och jag sa ett skarpt nej och hon sa okey! Så var det med det! Inget intresse! I Göteborg har vi ju Slottskogen, en park med alla möjliga djur. Dit åkte vi i onsdags. Stannade vid Dovhjortarna som var säkert ett hundratal som sprang omkring. "Jag är inte imponerad" sa hon och vände ryggen till! "Det är ju förfan ett staket emellan och du har mej i koppel, tror du jag är dum eller?" Suck...jag känner mej överlistad!
"Ge mej en glass istället för att släpa runt mej i denna parken"
Men älgara då! Det var ju dom hon spårade på GMBK:s tävling, när vi hamnade på en golfbana tee 11. Dom måste väl ändå vara spännande att möta! Jag planerade noga hur jag skulle göra när vi var uppe för den långa backen till älghagen och hoppades att där inte skulle finnas fler åskådare. Vi var helt ensamna och va fasen så stora dom var...där stog två stycken och käkade på inlagda grenar. Näää...sa Kola..jag är inte imponerad nu heller. Det samma sa älgarna, dom stog tio meter bort och sket fullständigt i Kola. Stank gjorde dom så att det sved i näsan men det sket Kola i! Hon satte sig vid stängslet enbart för att jag sa det så att jag fick föreviga Kola på ett foto ihop med älgar...även om dom var bakom ett staket!
Älgar! Och?
Jag började ge upp! Vi gick ner till barnhagen. Där var det en massa djur som småungar får gå in till. Getter med killinga, hängbuksvin, kaniner och en massa annat matnyttigt för hund. En get med två killingar gillade inte Kola som stog utanför staketet och tog sats med jättehornen så det small i staketet. Läskigt sa Kola och backade! Många hundar mötte vi också, Kola tittade inte på dom, sträckte bara näsan i vädret och gick vidare. Sen kom det ett helt gäng med ungar som ville klappa den fina schäferhunden, en av dom hade en glass i handen, det tog en sekund så hade den ungen ingen glass i handen! Kola missar aldrig rätt tillfälle:-) Efter tre timmar i Slottskogen så vet jag att jag har en social hund som inte bryr sig om vilda djur, andra hundar eller skolklasser. Men va fasen hjälper det mej när vi tävlar?
Nu har jag i alla fall en plan! I morgon ska vi till Lerum och spåra det spåret vi missade sist på tävling. Jag är innerligt tacksam mot denne spårläggare vid namn Marita som åter igen lägger detta spår för att hjälpa mej. Är så impad av att det finns så snälla människor så att jag själv börjar fundera på att bli lite snällare. Hon kommer gå med mej i spåret och då kommer jag även se var det gick fel. Tack Marita från Lerum BK, jag är skyldig dej en tjänst!
På onsdag har en annan vänlig själ fixad blod och rådjursklöv för att lägga över ett entimmars gammalt personspår som vi ska gå. Jag ger mej inte för än jag har fixat även denna "problemhund". Återkommer om resultatet!
En typiskt svensk "problemhund" med attityd! (Hmm..certfärger!)
Dags att börja använda hjärnan, jag måste ju lösa detta vilttänkande. Hon får ju mat två gånger om dagen så det kan ju inte handla om att hon är svältande! Hon fyllde 3 år i fredags så jag kan inte skylla på valpfasoner heller. Dagen efter tävlingen så var vi på klubbens appellplan när det gick ett rådjur över parkeringen ock passerade vår bil med någon meter bara. På med kopplet och dit! Lite nosning och jag sa ett skarpt nej och hon sa okey! Så var det med det! Inget intresse! I Göteborg har vi ju Slottskogen, en park med alla möjliga djur. Dit åkte vi i onsdags. Stannade vid Dovhjortarna som var säkert ett hundratal som sprang omkring. "Jag är inte imponerad" sa hon och vände ryggen till! "Det är ju förfan ett staket emellan och du har mej i koppel, tror du jag är dum eller?" Suck...jag känner mej överlistad!
"Ge mej en glass istället för att släpa runt mej i denna parken"
Men älgara då! Det var ju dom hon spårade på GMBK:s tävling, när vi hamnade på en golfbana tee 11. Dom måste väl ändå vara spännande att möta! Jag planerade noga hur jag skulle göra när vi var uppe för den långa backen till älghagen och hoppades att där inte skulle finnas fler åskådare. Vi var helt ensamna och va fasen så stora dom var...där stog två stycken och käkade på inlagda grenar. Näää...sa Kola..jag är inte imponerad nu heller. Det samma sa älgarna, dom stog tio meter bort och sket fullständigt i Kola. Stank gjorde dom så att det sved i näsan men det sket Kola i! Hon satte sig vid stängslet enbart för att jag sa det så att jag fick föreviga Kola på ett foto ihop med älgar...även om dom var bakom ett staket!
Älgar! Och?
Jag började ge upp! Vi gick ner till barnhagen. Där var det en massa djur som småungar får gå in till. Getter med killinga, hängbuksvin, kaniner och en massa annat matnyttigt för hund. En get med två killingar gillade inte Kola som stog utanför staketet och tog sats med jättehornen så det small i staketet. Läskigt sa Kola och backade! Många hundar mötte vi också, Kola tittade inte på dom, sträckte bara näsan i vädret och gick vidare. Sen kom det ett helt gäng med ungar som ville klappa den fina schäferhunden, en av dom hade en glass i handen, det tog en sekund så hade den ungen ingen glass i handen! Kola missar aldrig rätt tillfälle:-) Efter tre timmar i Slottskogen så vet jag att jag har en social hund som inte bryr sig om vilda djur, andra hundar eller skolklasser. Men va fasen hjälper det mej när vi tävlar?
Nu har jag i alla fall en plan! I morgon ska vi till Lerum och spåra det spåret vi missade sist på tävling. Jag är innerligt tacksam mot denne spårläggare vid namn Marita som åter igen lägger detta spår för att hjälpa mej. Är så impad av att det finns så snälla människor så att jag själv börjar fundera på att bli lite snällare. Hon kommer gå med mej i spåret och då kommer jag även se var det gick fel. Tack Marita från Lerum BK, jag är skyldig dej en tjänst!
På onsdag har en annan vänlig själ fixad blod och rådjursklöv för att lägga över ett entimmars gammalt personspår som vi ska gå. Jag ger mej inte för än jag har fixat även denna "problemhund". Återkommer om resultatet!
Läger i Töllsjö och Tävling i Lerum
Fredag den 19:e samlades vi för en lägerhelg i Töllsjö. Det var ca. 20 pers från vår klubb SBK:Gbg avd. Naturligtvis startade vi med ett uppletande för här skulle det minsann inte latas! Jag, Marie och Eva var lägerbossar så vi kunde bestämma hur vi ville! Vi började att snitsla upp en ruta 50 x 50. Efter det gömde vi 2 flak öl bland mossa och stenar, nägra lade vi också i trädklykor. Mikael och jag blev så törstiga att vi tog en varsin under arbetets gång. Alltså 46 burköl ute i naturen! Tur att inte Expressen var på plats! Vi delade upp folket på grupper av fem, dom hade en minut på sig att hitta så många dom hann. Tror att det var rumpnissarna som vann...eller var det matvraken? Minns inte, men det låg i alla fall en massa öl kvar efter letandet. Dessa hjälptes vi åt att plocka in för senare försäljning:-)
Några deltagare valde mest att vila:-)
På lördag morgon lämnade jag lägret för att åka till Lerum och tävla spår. Fick veta på fredag em. att jag hade kommit med. Kola var jättedålig i magen, varför vet jag inte men det sprutade ur baken men hon var pigg och glad. Strax innan påsläpp så står det fasimej ett rådjur på asfaltsvägen ca. 30 m. från upptagsrutan! Kola satt å sket men jag lyckades vända på henne så hon sket med näsan åt andra hållet!
Hon gjorde ett jättefint spårupptag, tog pinne 1 och kändes stupsäker, tog pinne 2 och samma drag i linan, sen in i död granskog där det var en dm. mellan träden. Då hade det börjat spöregna. Jag rev mej på kvistar, ramlade och svor. Inte en chans att en spårläggare hade gått där!! Tillbaka igen genom skiten! Nu var jag i upplösningstillstånd. För att korta av denna hemska historia så hittade vi ut till bilen när det gått 40 minuter och med 2 pinnar i fickan. Genomblöt med småkryp i skallen och helt slut (måste sluta röka) ropar jag, SPÅRLÄGGAN! Då kom det en brud från andra sidan vägen springande...jajaja jag kommer...fel spårläggare! Upp med ett genomblött ciggpaket...där står ju telenummret. Gick knappt att tyda, men jag lyckades slå rätt nummer denna gång. Jo, det är väldigt mycke rådjur här och älg, upplyste hon mej om. Denna snälla människa lovade att lägga detta spår åt mej igen någon gång framöver. Helst ville jag bara skrika:
HJÄLP.....jag har ett problem! Min hund styr mitt liv!
Mitt "problem" fyller 3 år i dag! "Grattis snuttunge".
Tillbaka till Töllsjö och lägret. Någon tyckte att jag kunde börja träna men jag var inte upplagd för skämt!
Jag fick trösta mej med Eva`s (mattanten) nybakta goda bullar. Guuu vilken god mat hon lagar...så god att dottern Tessan´s hund Lex petade i sig 20 grillkorvar och alla kycklingresterna ur skräppåsen. Han fick också skitsjuka:-)
Fan va mätt jag är...Jobbigt å va på läger...säger Lex.
I övrigt hade vi ett trevligt läger, tränade upplet, spår och lydnad. Några körde sök eller rapport. Lite bad hann vi också med. (Hundarna alltså)
Mor och dotter Svanstedt.
Många skratt blev det men yngst på lägret och den största solstrålen var ändå Ludde!
Gladare och tåligare unge får man leta efter!
Här är gänget (utom jag som fotar!)
Härnäst ska jag berätta om vårt besök bland älgar och hjortar....
Några deltagare valde mest att vila:-)
På lördag morgon lämnade jag lägret för att åka till Lerum och tävla spår. Fick veta på fredag em. att jag hade kommit med. Kola var jättedålig i magen, varför vet jag inte men det sprutade ur baken men hon var pigg och glad. Strax innan påsläpp så står det fasimej ett rådjur på asfaltsvägen ca. 30 m. från upptagsrutan! Kola satt å sket men jag lyckades vända på henne så hon sket med näsan åt andra hållet!
Hon gjorde ett jättefint spårupptag, tog pinne 1 och kändes stupsäker, tog pinne 2 och samma drag i linan, sen in i död granskog där det var en dm. mellan träden. Då hade det börjat spöregna. Jag rev mej på kvistar, ramlade och svor. Inte en chans att en spårläggare hade gått där!! Tillbaka igen genom skiten! Nu var jag i upplösningstillstånd. För att korta av denna hemska historia så hittade vi ut till bilen när det gått 40 minuter och med 2 pinnar i fickan. Genomblöt med småkryp i skallen och helt slut (måste sluta röka) ropar jag, SPÅRLÄGGAN! Då kom det en brud från andra sidan vägen springande...jajaja jag kommer...fel spårläggare! Upp med ett genomblött ciggpaket...där står ju telenummret. Gick knappt att tyda, men jag lyckades slå rätt nummer denna gång. Jo, det är väldigt mycke rådjur här och älg, upplyste hon mej om. Denna snälla människa lovade att lägga detta spår åt mej igen någon gång framöver. Helst ville jag bara skrika:
HJÄLP.....jag har ett problem! Min hund styr mitt liv!
Mitt "problem" fyller 3 år i dag! "Grattis snuttunge".
Tillbaka till Töllsjö och lägret. Någon tyckte att jag kunde börja träna men jag var inte upplagd för skämt!
Jag fick trösta mej med Eva`s (mattanten) nybakta goda bullar. Guuu vilken god mat hon lagar...så god att dottern Tessan´s hund Lex petade i sig 20 grillkorvar och alla kycklingresterna ur skräppåsen. Han fick också skitsjuka:-)
Fan va mätt jag är...Jobbigt å va på läger...säger Lex.
I övrigt hade vi ett trevligt läger, tränade upplet, spår och lydnad. Några körde sök eller rapport. Lite bad hann vi också med. (Hundarna alltså)
Mor och dotter Svanstedt.
Många skratt blev det men yngst på lägret och den största solstrålen var ändå Ludde!
Gladare och tåligare unge får man leta efter!
Här är gänget (utom jag som fotar!)
Härnäst ska jag berätta om vårt besök bland älgar och hjortar....
Man möts alltid två gånger!
Detta sa en man till mej för många är sedan "man möts alltid två gånger". Så är det nog, jag har upplevt det vid flera tillfällen. Men just för tre veckor sedan kändes det lite "kymigt". Jag har kurs som frilansare på en hundskola i Göteborg och det kommer fram en tjej vid tredje träffen och frågar vad jag hette som flicka! Knappt man vågar tala om det med tanke på hur man var som "flicka"! Nåväl, jag sa att jag hette Xxxxx. Jag tyckte väl att jag kände igen dej, sa hon. Nästan 40 år har gått sen den tiden, känns ju som ett annat liv. I alla fall berättade hon att de från den tiden brukar träffas en eller två gånger per år och att nästa träff skulle vara kommande tisdag. Efter ett tags funderande så sa jag att jag kommer, men tala inte om det för de andra. På tisdag dag åkte jag hem till Sanna så Kola fick bada och jag fick pussa på Ludde. Kola fäller sin päls så Ludde var alldeles luddig:-)
Jag, Ludde, Ila och Kola
På tisdag eftermiddag tog jag bussen in till stan, gick in på angiven krog och köpte en öl, såg gänget sitta längst in i hörnet på uteserveringen, de flesta borden var tomma. Jag tog min öl och gick mot gänget som satt där. Är det ledigt här? Frågade jag och vände på en stol från bordet mittemot. Dom såg ut som fågelholkar i nyllet och undrade säkert vad jag var för ett ufo! Det fanns ju hur många lediga platser som helst, behövde ju inte tränga in mej vid just deras bord. Jag satte mej ner och ställde min öl på bordet. Fortfarande glodde dom bara på mej men jag såg att Ann höll på att bryta ihop av skratt. Jag kanske ska presentera mej, sa jag och reste mej upp med utsträckt han...jag heter Carina före detta Xxxxx...Ja jädrar vilket glatt mottagande det blev!! Flera timmars avhandling om män, giftemål, skilsmässor och barn. Tänk så mycket som händer på 40 år och jag som inte känner mig en dag äldre än då1966!
Vid elvatiden bröt gänget upp, man skulle hem till man och barn. En annan som ju är singel och var lagom speedad för att fotsätta kvällen/natten. Vandrade ensam ner över avenyn, köpte en glass och satte mej i Bältesspännarparken och tittade på blommorna:-) Funderade lite över den där statyn...Två män fastspända vid varandra med tillhyggen och en kvinna sittande brevid, en av männen skulle dö för kvinnan dom båda älskade! Varför slåss? Världen är ju full av både män och kvinnor och ombyte förnöjer!
Vandrade vidare till Dubliner en trevlig irländsk pub. Satt och tjötade med ett par norrlänningar på uteserveringen när jag hör någon skrika "FRÖKEN, FRÖKEN!" Lee, heter han och har gått flera kurser hos mej, en jättegullig kille men allt för ung för mej. Dessutom vet han vad ombyte förnöjer, innebär:-) Nåväl, massor av människor såg till att jag alltid hade ett fullt glas av varierande drickbart framför mej. Min kära syster har sagt att när man tycker att man börjar sjunga som Carola och dansa som John Travolta så är det dags att packa ihop och gå hem och lägga sej! Just då hade jag inget minne av det. Kom hem klockan fyra på morgonen till en stackars ensam Kola.
Ferdinand har sin korkek. Kola har sin solstol.
På fredag eftermiddag ringer dom från GMBK och talar om att jag har kommit med på tävlingen på lördagen. Stod som 6:e reserv. Jaha, då var det bara till att sätta sig och ringa kursdeltagare. Fyra grupper skulle jag ha på lördagen. Upp tidigt på morgonen och iväg till mötesplatsen för tävlingen. Kola var superladdad! De senaste tävlingarna har jag dragit startnummer två, då hinner jag liksom inte trötta ut och dämpa fröken tillräckligt. Självklart drar jag nu spiken, nr. 1. Som vanligt skriver jag spårläggarens telefonnummer på ciggarettpaketet. Släpper på och börjar med bakspår! Fan va less man blir. Nåja, vi kom ur rutan i alla fall (det var inte alla som gjorde det). Efter andra pinnen kom vi fram till en rykande färsk älgskit som Kola skulle smaska lite på, spååååår...förfan, sa jag och hon gick vidare. Vi gick å gick å gick..ingen pinne! Vi kom fram till ett kärr och där såg jag de färska älgspåren samtidigt hör jag ett knakande framför mej. Kola hade drivit älgar framför sig i spåret. Vi var vilse!! Satte mej på en stenhäll för att ringa spårläggaren. En ilsken kärring svarade..Hallå! Öhhh...kan jag få prata med Harry? Det finns ingen sån här sa hon och slängde på luren. Jag hade slagit fel nummer....gör ett nytt försök och samma kärring svarade...Det är fortfarande fel nummer...skrek hon. Jaha, då satt man där mitt i skogen och lyssnade på fågelkvitter utan att ha en aning om var man befann sej. Försökte lyssna efter trafik men hörde bara fåglar. Började knalla åt ett håll som jag trodde kunde vara rätt. Efter flera kilometer ser jag uppe från ett berg en stor, grön yta. Gick mot den och konstaterade att det var en GOLFBANA! Vem fan bygger en golfbana mitt ute i storskogen?
Satte mej vid Tee 11 och ringde till Sanna som ringde till klubben som inte heller hade Harrys telenummer. Det var bara att knalla vidare. Till slut kom det en dam som jag fick lift med jag försökte kortfattat berätta varför jag befann mej där jag gjorde. Då svarade hon...Jaha, å vad har man för nytta av en sådan spårhund?! Jag svarade inte, var bara glad att jag fick åka med ner till stora vägen. När jag gått ytterligare en bit så ringer Harry och säger "var är du? Din tid är ute! Vi hade knallat minst sex elitspårssträckor så det tror fan att min tid var ute! När han plockade upp mej så frågade han med ett flin på läpparna om vi hade spårat älg. Han såg dom när han lade ut spåret! Nu funderar jag på att slänga in en annons på blocket. BILLIG ÄLGHUND TILL SALU! Till helgen är vi 6:e reserv i Lerum. Om jag kommer med så ska jag klottra hela ciggpaketet fullt med telefonnummer.
Jag, Ludde, Ila och Kola
På tisdag eftermiddag tog jag bussen in till stan, gick in på angiven krog och köpte en öl, såg gänget sitta längst in i hörnet på uteserveringen, de flesta borden var tomma. Jag tog min öl och gick mot gänget som satt där. Är det ledigt här? Frågade jag och vände på en stol från bordet mittemot. Dom såg ut som fågelholkar i nyllet och undrade säkert vad jag var för ett ufo! Det fanns ju hur många lediga platser som helst, behövde ju inte tränga in mej vid just deras bord. Jag satte mej ner och ställde min öl på bordet. Fortfarande glodde dom bara på mej men jag såg att Ann höll på att bryta ihop av skratt. Jag kanske ska presentera mej, sa jag och reste mej upp med utsträckt han...jag heter Carina före detta Xxxxx...Ja jädrar vilket glatt mottagande det blev!! Flera timmars avhandling om män, giftemål, skilsmässor och barn. Tänk så mycket som händer på 40 år och jag som inte känner mig en dag äldre än då1966!
Vid elvatiden bröt gänget upp, man skulle hem till man och barn. En annan som ju är singel och var lagom speedad för att fotsätta kvällen/natten. Vandrade ensam ner över avenyn, köpte en glass och satte mej i Bältesspännarparken och tittade på blommorna:-) Funderade lite över den där statyn...Två män fastspända vid varandra med tillhyggen och en kvinna sittande brevid, en av männen skulle dö för kvinnan dom båda älskade! Varför slåss? Världen är ju full av både män och kvinnor och ombyte förnöjer!
Vandrade vidare till Dubliner en trevlig irländsk pub. Satt och tjötade med ett par norrlänningar på uteserveringen när jag hör någon skrika "FRÖKEN, FRÖKEN!" Lee, heter han och har gått flera kurser hos mej, en jättegullig kille men allt för ung för mej. Dessutom vet han vad ombyte förnöjer, innebär:-) Nåväl, massor av människor såg till att jag alltid hade ett fullt glas av varierande drickbart framför mej. Min kära syster har sagt att när man tycker att man börjar sjunga som Carola och dansa som John Travolta så är det dags att packa ihop och gå hem och lägga sej! Just då hade jag inget minne av det. Kom hem klockan fyra på morgonen till en stackars ensam Kola.
Ferdinand har sin korkek. Kola har sin solstol.
På fredag eftermiddag ringer dom från GMBK och talar om att jag har kommit med på tävlingen på lördagen. Stod som 6:e reserv. Jaha, då var det bara till att sätta sig och ringa kursdeltagare. Fyra grupper skulle jag ha på lördagen. Upp tidigt på morgonen och iväg till mötesplatsen för tävlingen. Kola var superladdad! De senaste tävlingarna har jag dragit startnummer två, då hinner jag liksom inte trötta ut och dämpa fröken tillräckligt. Självklart drar jag nu spiken, nr. 1. Som vanligt skriver jag spårläggarens telefonnummer på ciggarettpaketet. Släpper på och börjar med bakspår! Fan va less man blir. Nåja, vi kom ur rutan i alla fall (det var inte alla som gjorde det). Efter andra pinnen kom vi fram till en rykande färsk älgskit som Kola skulle smaska lite på, spååååår...förfan, sa jag och hon gick vidare. Vi gick å gick å gick..ingen pinne! Vi kom fram till ett kärr och där såg jag de färska älgspåren samtidigt hör jag ett knakande framför mej. Kola hade drivit älgar framför sig i spåret. Vi var vilse!! Satte mej på en stenhäll för att ringa spårläggaren. En ilsken kärring svarade..Hallå! Öhhh...kan jag få prata med Harry? Det finns ingen sån här sa hon och slängde på luren. Jag hade slagit fel nummer....gör ett nytt försök och samma kärring svarade...Det är fortfarande fel nummer...skrek hon. Jaha, då satt man där mitt i skogen och lyssnade på fågelkvitter utan att ha en aning om var man befann sej. Försökte lyssna efter trafik men hörde bara fåglar. Började knalla åt ett håll som jag trodde kunde vara rätt. Efter flera kilometer ser jag uppe från ett berg en stor, grön yta. Gick mot den och konstaterade att det var en GOLFBANA! Vem fan bygger en golfbana mitt ute i storskogen?
Satte mej vid Tee 11 och ringde till Sanna som ringde till klubben som inte heller hade Harrys telenummer. Det var bara att knalla vidare. Till slut kom det en dam som jag fick lift med jag försökte kortfattat berätta varför jag befann mej där jag gjorde. Då svarade hon...Jaha, å vad har man för nytta av en sådan spårhund?! Jag svarade inte, var bara glad att jag fick åka med ner till stora vägen. När jag gått ytterligare en bit så ringer Harry och säger "var är du? Din tid är ute! Vi hade knallat minst sex elitspårssträckor så det tror fan att min tid var ute! När han plockade upp mej så frågade han med ett flin på läpparna om vi hade spårat älg. Han såg dom när han lade ut spåret! Nu funderar jag på att slänga in en annons på blocket. BILLIG ÄLGHUND TILL SALU! Till helgen är vi 6:e reserv i Lerum. Om jag kommer med så ska jag klottra hela ciggpaketet fullt med telefonnummer.
Vårkänslorna frodas
Idag fick Kola pussa på Lord igen, Lord är en stolt labradorherre på 12 år. Han ser nog Kola som ett jobbigt lammkött. När hon är upptagen med annat (som att äta förbjudna saker) passar han på att kolla hennes rumpa! I övrigt så är det mest Kola som fjäskar med honom och han lägger upp en besvärad fast gillande min, svansen är ständigt i rörelse. Dom tycker verkligen om varandra. Kola som gärna leker tuffa lekar är väldigt försiktig med Lord. Hon känner väl att han är gammal och stel. Hundar är fantastiska!
Lord och Kola i Lords bil! Helt ok, tycker Lord.
Vi tränade lydnad idag och Kola hade 10:or på alla moment! Även krypet är riktigt bra fast klickern ligger på hyllan. Jag är riktigt nöjd med vad vi gör på träning men tävling är ju en helt annan sak! Tyvärr!! Önskade att man kunde skicka en videofilm till domarna, med dom bästa upptagningarna! Nu är vi 6:e reserv på GMBK, hoppas, hoppas.
Jag har en liten miniträdgård som jag försöker hålla i något så när skick. Plockar regelbundet bajs och planterar blommor i blomlådorna på våren. Kola har liksom från hemkomsten lärt sig att man bajsar och kissa på toaletten (altanen) och det är ganska bekvämt för mej, har två steg från sängen till altandörren:-)
Så nu har vi rivit upp hela gräsmattan, eller det som var kvar efter vintern och sått på nya frön. Min kära syster brukar fråga vad jag planterat för blommor i lådorna och jag svarar att dom är röda, gula, blå och vita. Fast det blir ganska fint och grannarna glor inte så snett!
Mitt stora bekymmer är att mitt Blåmespar är borta! Jag har bott här i sju år och varje sommar har dom fyllt ventilen med hundhår och lagt sina ägg där. Fast i år lyser dom med sin frånvaro! Kanske beror det på förra årets traumatiska fågelupplevelse!? När ungarna då lämnade boet så kom det en liten unge och landade i skallen på mej, en på altandörrens överkant och en annan som blev skitskraj för hundarna. Men det var väl inte det värsta! En unge låg kvar i ventilen och skrek i flera dagar, visserligen var föräldrarna där och matade den men ändå! Jag hörde detta ständigt skrikande från ventilen och trodde den hade fastnat eller nåt! Bestämde mej för att kolla i källaren, dit ventilens baksida rimligtvis borde finnas. Fick göra inbrott i en källarskrubb, plocka bort div. möbler och annat skräp innan jag nådde fram till ventilen. Balanserande på ett vingligt bord och stödd mot väggen fick jag skruvat upp dakdelen av ventilen. Döm om min förvåning när jag fick bort locket! Det var bara en vägg med två skruvhål i! Jävla fuskbygge! Det ser väl flott ut om man skruvar upp lite bluffventiler här och där. Det tog en jävla stund att återställa intrånget i skrubben så ingen skulle märka något. Bekymmret med den skrikande fågelungen kvarstog även till nästa dag.
Då tvingade jag min granne Ingemar att titta in i ventilen från en köksstege, själv nådde jag inte upp. Han tyckte säkert att jag var jättelöjlig men vågade väl inte säga det. Jo, han såg ungen, peta på den med grillpnnen sa jag, han gjorde det och fågelungen väste av rädsla. Sitter den fast? Sa jag...Nää..det tror jag inte! Peta lite till då! Fågel ungen var väl dödsförskräckt, för att inte tala om två oroliga föräldrar som satt i busken på utsidan och skrek! Ingemar lyckades bryta av en sån där "spjunk" som ventiler består av och då blev det ett större hål att se in i! Plötsligt så flyger den lilla ungen iväg ut i det fria! Jag var nöjd, ventilen trasig och Ingemar uppenbart irriterad av två timmars onödigt arbete! Efter några dagar pratade jag med ett fågelproffs som sa att det inte alls är säkert att alla ungar flyger ut samtidigt, det beror ju på när ägget är lagt och om dom är mogna! Jaha...i år har jag i alla fall inga blåmesar i ventilen!
Saboterad fågellägenhet!
Idag har jag målat utebordet också, under övervakning av Kola. Det har ju blivit illa åtgånget under några år och kalla vintrar. Skurade av det med Yes diskmedel först! När jag börjat måla så upptäckte jag ganska snart att det måste vara något fel på färgen, hundhår var inblandad i den, oroväckande likt schäferhår! Hur kunde färblandaren veta att jag hade schäfer? Samma problem har jag med smöret! Hundhår i det när jag öppnar paketet för första gången! Jag fattar nada! Skit samma, jag kanske kan få ett gott skratt när mina gäster försöker ta bort inmålat hundhår från kaffebordet i sommar! :-)
Kola på favoritplatsen.
Lord och Kola i Lords bil! Helt ok, tycker Lord.
Vi tränade lydnad idag och Kola hade 10:or på alla moment! Även krypet är riktigt bra fast klickern ligger på hyllan. Jag är riktigt nöjd med vad vi gör på träning men tävling är ju en helt annan sak! Tyvärr!! Önskade att man kunde skicka en videofilm till domarna, med dom bästa upptagningarna! Nu är vi 6:e reserv på GMBK, hoppas, hoppas.
Jag har en liten miniträdgård som jag försöker hålla i något så när skick. Plockar regelbundet bajs och planterar blommor i blomlådorna på våren. Kola har liksom från hemkomsten lärt sig att man bajsar och kissa på toaletten (altanen) och det är ganska bekvämt för mej, har två steg från sängen till altandörren:-)
Så nu har vi rivit upp hela gräsmattan, eller det som var kvar efter vintern och sått på nya frön. Min kära syster brukar fråga vad jag planterat för blommor i lådorna och jag svarar att dom är röda, gula, blå och vita. Fast det blir ganska fint och grannarna glor inte så snett!
Mitt stora bekymmer är att mitt Blåmespar är borta! Jag har bott här i sju år och varje sommar har dom fyllt ventilen med hundhår och lagt sina ägg där. Fast i år lyser dom med sin frånvaro! Kanske beror det på förra årets traumatiska fågelupplevelse!? När ungarna då lämnade boet så kom det en liten unge och landade i skallen på mej, en på altandörrens överkant och en annan som blev skitskraj för hundarna. Men det var väl inte det värsta! En unge låg kvar i ventilen och skrek i flera dagar, visserligen var föräldrarna där och matade den men ändå! Jag hörde detta ständigt skrikande från ventilen och trodde den hade fastnat eller nåt! Bestämde mej för att kolla i källaren, dit ventilens baksida rimligtvis borde finnas. Fick göra inbrott i en källarskrubb, plocka bort div. möbler och annat skräp innan jag nådde fram till ventilen. Balanserande på ett vingligt bord och stödd mot väggen fick jag skruvat upp dakdelen av ventilen. Döm om min förvåning när jag fick bort locket! Det var bara en vägg med två skruvhål i! Jävla fuskbygge! Det ser väl flott ut om man skruvar upp lite bluffventiler här och där. Det tog en jävla stund att återställa intrånget i skrubben så ingen skulle märka något. Bekymmret med den skrikande fågelungen kvarstog även till nästa dag.
Då tvingade jag min granne Ingemar att titta in i ventilen från en köksstege, själv nådde jag inte upp. Han tyckte säkert att jag var jättelöjlig men vågade väl inte säga det. Jo, han såg ungen, peta på den med grillpnnen sa jag, han gjorde det och fågelungen väste av rädsla. Sitter den fast? Sa jag...Nää..det tror jag inte! Peta lite till då! Fågel ungen var väl dödsförskräckt, för att inte tala om två oroliga föräldrar som satt i busken på utsidan och skrek! Ingemar lyckades bryta av en sån där "spjunk" som ventiler består av och då blev det ett större hål att se in i! Plötsligt så flyger den lilla ungen iväg ut i det fria! Jag var nöjd, ventilen trasig och Ingemar uppenbart irriterad av två timmars onödigt arbete! Efter några dagar pratade jag med ett fågelproffs som sa att det inte alls är säkert att alla ungar flyger ut samtidigt, det beror ju på när ägget är lagt och om dom är mogna! Jaha...i år har jag i alla fall inga blåmesar i ventilen!
Saboterad fågellägenhet!
Idag har jag målat utebordet också, under övervakning av Kola. Det har ju blivit illa åtgånget under några år och kalla vintrar. Skurade av det med Yes diskmedel först! När jag börjat måla så upptäckte jag ganska snart att det måste vara något fel på färgen, hundhår var inblandad i den, oroväckande likt schäferhår! Hur kunde färblandaren veta att jag hade schäfer? Samma problem har jag med smöret! Hundhår i det när jag öppnar paketet för första gången! Jag fattar nada! Skit samma, jag kanske kan få ett gott skratt när mina gäster försöker ta bort inmålat hundhår från kaffebordet i sommar! :-)
Kola på favoritplatsen.