Bombexpert...
...är jag inte men nu vet jag åtminstonde lite grann om hur det kan gå till. Fast egentligen får jag inget berätta för det är så hemligt...så hemligt! Min förhoppning är att de som tycker att det är så hemligt inte läser min blogg:-)!
Alltså, förra veckan fick jag veta att jag skulle agera bombhundsförare på film. Eftersom jag inte har en susning om vad eller hur en sådan gör så åkte jag upp till hundpolisen där flera av mina vänner jobbar. Där fick jag lära känna en ny bekantskap, en jättetrevlig tjej som är just bombhundsförare och dessutom kör med schäfer. Annars är de vanligaste raserna till detta ändamål springer spaniel eller labrador. Anledning till att man inte alltid använder schäfer till sådana uppgifter, som ex. ledarhund, vapensök m.m är för att dessa raser oftast inte är så vaktiga så dom har lättare för att koncentrera sig på uppgiften. Schäfern har ju lätt för att "gå igång" om situationen är hotfull. Nåja, det var en parantes.
Fick i alla fall klart för mig hur en sådan förare med hund och en tekniker agerar vid ett bombsök. Man blir aldrig fullärd:-).
Efter en stunds funderande så bestämde jag mig för att Elza skulle vara bombhunden, Kola har ju redan varit med så många gånger på film så nu var det Elzas tur.
Klockan ringde 05.00 och vi skulle vara på plats 06.30 hos "Tant Marie" som är ansvarig för vad alla har för kläder på sig på filmen. Hundarna trodde väl att det var ett brandlarm som gick för dom stog spikrakt upp i sängen och skrek när klockan ringde. Dom är ju liksom inte så vana vid det. Gick upp, satte på kaffebryggaren och fixade ordning käket till hundarna. Dom undrade säkert varför dom fick mat mitt i natten så när dom hade ätit gick dom upp i sängen igen och lade sig för att sova. Tvingade ut dem och mig själv på en promenad i mörkret innan vi åkte till "Tant Marie". Iklädd poliskläder och en bombdräkt i en jättebag körde jag ner till Gustav Adolfs torg där en del av inspelningen skulle göras.
Bombdräkten hade jag fått träna på att ta av och på och det var inte lätt! Den var svintung och mycket komplicerad, bestod av både byxor och jacka. Man kände sig som en Michelingubbe med den på och det gick inte att sitta på en stol med den. Ovan på detta en hjälm som vägde 10 kilo...nästan, som gjorde att man vågade inte lägga huvudet på sne då risken var för stor för att tippa över och ramla platt fall på marken.
På torget så fick vi klä på oss utomhus där folk gick förbi hela tiden, det var ju tidigt på morgonen och dom var ju troligen på väg till jobbet. Vi, är jag och min kollega som agerade bombtekniker, en kille som var jättetrevlig men som jag inte vet namnet på ens:-). Så är det i filmvärlden, man känner igen ansikten men kan inga namn. Elza fick vara med vid påklädningen för att hon skulle fatta att det var jag och inget UFO. Det funkade, hon tog det som helt normalt att jag såg ut så. Sen blev det tagning på tagning. Om och om igen innan regisören blev nöjd. Elza var helt otrolig. Endast vid ett tillfälle blev hon sur och det var när den flera meter långa hävstången med en mikrofon som var en halvmeter lång nästan dunkade henne i skallen. Då tände hon till och blev förbannad. Efter att fått kolla på den och nafsa lite i den så brydde hon sig inte längre. Kameran som var rakt uppe i ansiktet på oss sket hon fullständigt i. Jag är mäkta imponerad över denna hund. Hennes mentalitet är helt otrolig. Många som ville hälsa på henne, hon sa bara ett snabbt "hej" och så gick hon därifrån. Hon skiter fullständigt i folk hon inte känner. En sån polishund hon kunnat bli om hon var till salu...men nu är hon inte det:-).
Mellan två tagningar så sa min blåsa ifrån. Förbannar mig själv för kaffet som jag intagit. Med tanke på allt krångel med att få på denna kostym så försökte jag hålla mig men till slut gick det inte längre. Hur hittar man en toa på Gustav Adolfs torg? Talade om min belägenhet för en rekvisita och sa att det var kris! Hon hittade en toa i en lokal så jag rusade in där...alla som varit riktigt nödiga vet ju att man blir ännu nödig om man snart får sätta sig ner. Men det var ju inte bara att sätta sig...kostymen skulle av och det tog en jäkla tid..till slut slet jag bara av den i ren panik. Jag lovar...det var den skönaste kiss jag någonsin haft! Problemet kom sen när allt skulle på igen, jag hade ju inte tagit av den på "rätt sätt" så jag fick ta hjälp av min manliga kollega för påklädning samtidigt som jag hör ropet i radion. Hund på plats för tagning...hund på plats för tagning. Snacka om stress!
Själva bombsöket gick på en tagning. Vilket är mycket ovanligt. Elza skötte sig exemplariskt och gjorde precis vad som förväntades. Innan tagning hade jag lagt ut små skinkbitar som hon fick gå och leta efter och mumsa i sig. Sen lurade jag henne att jag hade gjort det igen så under tagningen går hon och letar efter skinka som inte finns! Regisören log med hela ansiktet och gav tummen upp...vilket betyder "jag är nöjd". Nu undrar ni förståss vad filmen heter, jag har inte en susning, tror inte ens att den har ett namn ännu, dessutom är det jättehemligt, jag fick skriva på tystnadsplikt så jag hoppas att ingen bloggläsare skvallrar. Men huvudrollerna innehas av Jacob Eklund och Micke Tornving. Vi får väl se vad som blir av det. Vi har i alla fall gjort vårt bästa!
Bombhunden Elza med förare och tekniker.
Tjingeling.....
Alltså, förra veckan fick jag veta att jag skulle agera bombhundsförare på film. Eftersom jag inte har en susning om vad eller hur en sådan gör så åkte jag upp till hundpolisen där flera av mina vänner jobbar. Där fick jag lära känna en ny bekantskap, en jättetrevlig tjej som är just bombhundsförare och dessutom kör med schäfer. Annars är de vanligaste raserna till detta ändamål springer spaniel eller labrador. Anledning till att man inte alltid använder schäfer till sådana uppgifter, som ex. ledarhund, vapensök m.m är för att dessa raser oftast inte är så vaktiga så dom har lättare för att koncentrera sig på uppgiften. Schäfern har ju lätt för att "gå igång" om situationen är hotfull. Nåja, det var en parantes.
Fick i alla fall klart för mig hur en sådan förare med hund och en tekniker agerar vid ett bombsök. Man blir aldrig fullärd:-).
Efter en stunds funderande så bestämde jag mig för att Elza skulle vara bombhunden, Kola har ju redan varit med så många gånger på film så nu var det Elzas tur.
Klockan ringde 05.00 och vi skulle vara på plats 06.30 hos "Tant Marie" som är ansvarig för vad alla har för kläder på sig på filmen. Hundarna trodde väl att det var ett brandlarm som gick för dom stog spikrakt upp i sängen och skrek när klockan ringde. Dom är ju liksom inte så vana vid det. Gick upp, satte på kaffebryggaren och fixade ordning käket till hundarna. Dom undrade säkert varför dom fick mat mitt i natten så när dom hade ätit gick dom upp i sängen igen och lade sig för att sova. Tvingade ut dem och mig själv på en promenad i mörkret innan vi åkte till "Tant Marie". Iklädd poliskläder och en bombdräkt i en jättebag körde jag ner till Gustav Adolfs torg där en del av inspelningen skulle göras.
Bombdräkten hade jag fått träna på att ta av och på och det var inte lätt! Den var svintung och mycket komplicerad, bestod av både byxor och jacka. Man kände sig som en Michelingubbe med den på och det gick inte att sitta på en stol med den. Ovan på detta en hjälm som vägde 10 kilo...nästan, som gjorde att man vågade inte lägga huvudet på sne då risken var för stor för att tippa över och ramla platt fall på marken.
På torget så fick vi klä på oss utomhus där folk gick förbi hela tiden, det var ju tidigt på morgonen och dom var ju troligen på väg till jobbet. Vi, är jag och min kollega som agerade bombtekniker, en kille som var jättetrevlig men som jag inte vet namnet på ens:-). Så är det i filmvärlden, man känner igen ansikten men kan inga namn. Elza fick vara med vid påklädningen för att hon skulle fatta att det var jag och inget UFO. Det funkade, hon tog det som helt normalt att jag såg ut så. Sen blev det tagning på tagning. Om och om igen innan regisören blev nöjd. Elza var helt otrolig. Endast vid ett tillfälle blev hon sur och det var när den flera meter långa hävstången med en mikrofon som var en halvmeter lång nästan dunkade henne i skallen. Då tände hon till och blev förbannad. Efter att fått kolla på den och nafsa lite i den så brydde hon sig inte längre. Kameran som var rakt uppe i ansiktet på oss sket hon fullständigt i. Jag är mäkta imponerad över denna hund. Hennes mentalitet är helt otrolig. Många som ville hälsa på henne, hon sa bara ett snabbt "hej" och så gick hon därifrån. Hon skiter fullständigt i folk hon inte känner. En sån polishund hon kunnat bli om hon var till salu...men nu är hon inte det:-).
Mellan två tagningar så sa min blåsa ifrån. Förbannar mig själv för kaffet som jag intagit. Med tanke på allt krångel med att få på denna kostym så försökte jag hålla mig men till slut gick det inte längre. Hur hittar man en toa på Gustav Adolfs torg? Talade om min belägenhet för en rekvisita och sa att det var kris! Hon hittade en toa i en lokal så jag rusade in där...alla som varit riktigt nödiga vet ju att man blir ännu nödig om man snart får sätta sig ner. Men det var ju inte bara att sätta sig...kostymen skulle av och det tog en jäkla tid..till slut slet jag bara av den i ren panik. Jag lovar...det var den skönaste kiss jag någonsin haft! Problemet kom sen när allt skulle på igen, jag hade ju inte tagit av den på "rätt sätt" så jag fick ta hjälp av min manliga kollega för påklädning samtidigt som jag hör ropet i radion. Hund på plats för tagning...hund på plats för tagning. Snacka om stress!
Själva bombsöket gick på en tagning. Vilket är mycket ovanligt. Elza skötte sig exemplariskt och gjorde precis vad som förväntades. Innan tagning hade jag lagt ut små skinkbitar som hon fick gå och leta efter och mumsa i sig. Sen lurade jag henne att jag hade gjort det igen så under tagningen går hon och letar efter skinka som inte finns! Regisören log med hela ansiktet och gav tummen upp...vilket betyder "jag är nöjd". Nu undrar ni förståss vad filmen heter, jag har inte en susning, tror inte ens att den har ett namn ännu, dessutom är det jättehemligt, jag fick skriva på tystnadsplikt så jag hoppas att ingen bloggläsare skvallrar. Men huvudrollerna innehas av Jacob Eklund och Micke Tornving. Vi får väl se vad som blir av det. Vi har i alla fall gjort vårt bästa!
Bombhunden Elza med förare och tekniker.
Tjingeling.....
Annons till Blocket!
Jag säljer mina två schäfrar. Inga problemhundar, jättelydiga, drar inte i kopplet, skäller inte i bilen, fäller inte, jagar inte rådjur eller harar. Gärna till landet, helst inga barn, katter eller andra djur. Dom kan gå lösa och kommer ibland när man ropar. Dom är duktiga spårhundar så dom hittar alltid hem igen. Dom älskar allt ätbart som hästbajs, träapporter eller annat i samma material. Stenar, grenar, strumpor, handskar eller skor. Inte så noga, allt går ner. Ligger gärna i säng eller soffa och då helst på rygg med rumpan uppe i en människas ansikte. Dom pratar gärna högt och ljudligt vilket borde gillas av en ensam människa långt ute i skogen. Dom lever gärna kravlöst. I min omgivning sägs det att dom lockar till många skratt. Dom är intresserade av allt förutom av människor som försöker dressera dem. Säljer nu mina vänner på grund av allergi. En säck hundmat samt koppel och halsband av taggtyp medföljer. För en hundring kan även elhalsbandet medfölja. Priset går att diskutera. Även avbetalning. RING SNARAST!!!!
Va, vaddå sitta kvar, finns väl annat att göra och att kolla på!
Ja just det ja! Vi har tävlat idag. Man kan ju inte alltid vinna som vi gjort de senaste gångerna. Ibland måste någon komma sist också. Så vi valde det idag:-) Jycksen trodde nog att de kommit till paradiset för där va så mycket hästskit att smaska i sej när morsan vände ryggen till.
Kola var fullkommligt loss på lydnaden! Men sitt i grupp och plats hade vi 10:a på....sen kom det inga mer 10:or. Hon skrek sig igenom fria följet och gick konstant en meter framför mej. Vilket gjorde att hon hela momentet gick på tvären framför mina ben för att kunna glo upp i mitt ansikte. Jag höjde rösten och röt i med ett hotfullt fot...som betydde " jag ska döda dej när vi kommer ut härifrån" hon svarade med ett "yiiiiiiiiiiiiii vof-vof." Jag kände hur svetten började rinna i pannan trots 5 minusgrader. Loppet var redan kört...sitt under gång hade hon aldrig hört talas om. Inkallning går bra om man slipper avbrott mitt i. Två liggkommandon. Rutan stannade hon 5 meter ifrån, lägger in backen...åt fel håll! Lyckas på något sätt att få in henne trots att jag redan då var nollad, kommenderar LIGG! Hon ser ut som ett frågetecken...Vad betyder det? Vill inte belasta er med resten men kan berätta att jag hade en sprängande huvudvärk när jag lämnade manegen. Hon var nu billig.....mycket billig!
Jag fick en stunds återhämtning innan det var Elzas tur. Skulle börja med platsen när det slog mig att det var 3 minuter utom synhåll! Hade jag glömt eller inte tänkt på. Har aldrig gömt mig på en platsliggning innan. Tröstade mig med att hon i alla fall är snäll mot andra hundar och skulle nog inte ge sig in i ett slagsmål. Om det hände något kunde jag förklara det med att "hon vill bara leka"! Precis innan vi skulle in i manegen för detta moment kastade sig Elza över en jättehög med hästskit och tuggade febrilt för att jag inte skulle hinna ta ut det. Naturligtvis fastnade hästskiten i halsen och hon började hosta som en galning. Fasen också, tänkte jag och tryckte i henne en massa godis och masserade halsen så hon skulle svälja. Startnummer 2...ställ upp där, Elza hostade och hade kräkreflexer. Jag kände hur huvudvärken var på väg tillbaka, de här börjar ju bra!! Nöden har ingen lag så jag körde ner handen långt ner i strupen på henne och fick upp en massa hästskit samtidigt som dom säger..."koppla loss". Jag sa ligg och gick ut från manegen. Hon låg faktst kvar när jag kom tillbaka 3 minuter senare. Det var jag riktig nöjd med!
Resten....nja...det finns mer att önska...eller snarare mindre! En 10:a fick vi till och det var "rutan" som hon kutade till i hundra knyck och ställde sig som en vallande BC och väntade på bollen. Inkallningen gick från 0 till 100 på en tiondels sekund...Jag skrek STANNA så taket höll på att lyfta sig. Hon stannade och vred på huvvet som om hon frågad om det var rätt. Hoppet gjorde hon alldeles själv....utan kommando! "Jag vet ...jag vet...kan själv...du behöver inte säga nåt!" Helhetsintrycket blev 7...Flamsig, stog det! Jaja...det var årets första tävling...nu kan det bara gå uppåt! Många på läktaren som sa ..."en sån hund vill jag ha"...."å vilken rolig hund"...."va jag skrattade"....Den där Elza kan bli hur bra som helst"...
Nu när jag har skrivit av mig lite så har jag också blivit lugnare....Ska nog behålla dom där flickorna trots allt...även om vi kom sist...För om sanningen ska fram så älskar jag dem av hela mitt hjärta!
Kola och Elza....mina humoristiska töser.
Tjingeling......
Va, vaddå sitta kvar, finns väl annat att göra och att kolla på!
Ja just det ja! Vi har tävlat idag. Man kan ju inte alltid vinna som vi gjort de senaste gångerna. Ibland måste någon komma sist också. Så vi valde det idag:-) Jycksen trodde nog att de kommit till paradiset för där va så mycket hästskit att smaska i sej när morsan vände ryggen till.
Kola var fullkommligt loss på lydnaden! Men sitt i grupp och plats hade vi 10:a på....sen kom det inga mer 10:or. Hon skrek sig igenom fria följet och gick konstant en meter framför mej. Vilket gjorde att hon hela momentet gick på tvären framför mina ben för att kunna glo upp i mitt ansikte. Jag höjde rösten och röt i med ett hotfullt fot...som betydde " jag ska döda dej när vi kommer ut härifrån" hon svarade med ett "yiiiiiiiiiiiiii vof-vof." Jag kände hur svetten började rinna i pannan trots 5 minusgrader. Loppet var redan kört...sitt under gång hade hon aldrig hört talas om. Inkallning går bra om man slipper avbrott mitt i. Två liggkommandon. Rutan stannade hon 5 meter ifrån, lägger in backen...åt fel håll! Lyckas på något sätt att få in henne trots att jag redan då var nollad, kommenderar LIGG! Hon ser ut som ett frågetecken...Vad betyder det? Vill inte belasta er med resten men kan berätta att jag hade en sprängande huvudvärk när jag lämnade manegen. Hon var nu billig.....mycket billig!
Jag fick en stunds återhämtning innan det var Elzas tur. Skulle börja med platsen när det slog mig att det var 3 minuter utom synhåll! Hade jag glömt eller inte tänkt på. Har aldrig gömt mig på en platsliggning innan. Tröstade mig med att hon i alla fall är snäll mot andra hundar och skulle nog inte ge sig in i ett slagsmål. Om det hände något kunde jag förklara det med att "hon vill bara leka"! Precis innan vi skulle in i manegen för detta moment kastade sig Elza över en jättehög med hästskit och tuggade febrilt för att jag inte skulle hinna ta ut det. Naturligtvis fastnade hästskiten i halsen och hon började hosta som en galning. Fasen också, tänkte jag och tryckte i henne en massa godis och masserade halsen så hon skulle svälja. Startnummer 2...ställ upp där, Elza hostade och hade kräkreflexer. Jag kände hur huvudvärken var på väg tillbaka, de här börjar ju bra!! Nöden har ingen lag så jag körde ner handen långt ner i strupen på henne och fick upp en massa hästskit samtidigt som dom säger..."koppla loss". Jag sa ligg och gick ut från manegen. Hon låg faktst kvar när jag kom tillbaka 3 minuter senare. Det var jag riktig nöjd med!
Resten....nja...det finns mer att önska...eller snarare mindre! En 10:a fick vi till och det var "rutan" som hon kutade till i hundra knyck och ställde sig som en vallande BC och väntade på bollen. Inkallningen gick från 0 till 100 på en tiondels sekund...Jag skrek STANNA så taket höll på att lyfta sig. Hon stannade och vred på huvvet som om hon frågad om det var rätt. Hoppet gjorde hon alldeles själv....utan kommando! "Jag vet ...jag vet...kan själv...du behöver inte säga nåt!" Helhetsintrycket blev 7...Flamsig, stog det! Jaja...det var årets första tävling...nu kan det bara gå uppåt! Många på läktaren som sa ..."en sån hund vill jag ha"...."å vilken rolig hund"...."va jag skrattade"....Den där Elza kan bli hur bra som helst"...
Nu när jag har skrivit av mig lite så har jag också blivit lugnare....Ska nog behålla dom där flickorna trots allt...även om vi kom sist...För om sanningen ska fram så älskar jag dem av hela mitt hjärta!
Kola och Elza....mina humoristiska töser.
Tjingeling......
Vilar oss i form!
Nä, det är inte sant! Vi tränar så att det brinner i knutarna, allt för att hinna med alla nya moment som finns i lydnaden. Idag läste jag regelboken och fick se att det i 3:an är sitt i grupp!? Har vi aldrig tränat så det gick inte så bra...hon lade sig ner och kunde inte för sitt liv fatta att hon skulle sitta där när jag gick och gömde mig i 2 min. Sen läste jag reglerna igen och då står det att det är 1 minut och att man är synlig för hunden. Nåja...det kanske kan gå!
Laddar inför tävling!
Annars har denna dag varit helt ljuvlig, sol från en klarblå himmel och ca. 2-3 grader kallt. Fast jag längtar ändå tills vitsipporna blommar!
Nu ropar BMW att maten är klar och att vinet är upphällt:-)
Ha en bra kväll!
Tjingeling....
Laddar inför tävling!
Annars har denna dag varit helt ljuvlig, sol från en klarblå himmel och ca. 2-3 grader kallt. Fast jag längtar ändå tills vitsipporna blommar!
Nu ropar BMW att maten är klar och att vinet är upphällt:-)
Ha en bra kväll!
Tjingeling....
En vecka kvar till årets första tävling!
Ja, så är det och hur det ska gå blir en överrskning:-). Träningsmotivationen har ju inte precis legat på topp! Ena dagen blixthalka, nästa dag regn och plask. Dom dagarna är det så lätt att bara köra ett upplet eller gå en promenad. Allt för att slippa den där lydnadsträningen. Inte för att "flickorna" tycker det är tråkigt, snarare tvärtom. Dom tycker det är jättekul att träna lydnad....på sitt sätt! Alltså, inte på mitt sätt!
Elza är fullkommligt apporteringsgalen, hon kastar sig ut mot apporten i 100 knyck och precis innan hon ska ta den hinner hon säga...wowow. Hon stannar inte ens när hon tar upp den utan gör hela momentet i samma speed! Rutan kutar hon till och ställer sig hukande och gloende på mej...ibland utanför...."kasta bollen kärring"...om jag då åter igen säger..."rutan" så säger hon wowwow och lägger sig ner! Inkallningen går faktiskt ganska bra...just nu! Hon tvärnitar på ståendet...oftast, men inget är säker med den fröken! :-) Elza älskar livet och allt som händer och händer det inget så ser hon till att det händer! Hon är en riktigt rolig hund! Nu ska vi köra lyd. 2 nästa helg och det kan gå precis hur som helst:-)
Kola ska starta i lyd. 3....på samma tävling. Men, njaaa...det finns för många stötestenar där! Fritt följ, sitt under gång och inkallning med stå å ligg kan nog gå bra. Sen är det rutan, visst hon sticker dit och stannar ca. 2m. utanför, vänder sig mot mig och lägger in backen! Hon backar snabbt som attan så jag måste vråla "ligg" innan hon är bakom rutan! Metallapport, hopp apport ska nog gå bra men det där jäkla vittningsprovet kommer bli problem! I början av träningen så har hon smakat på alla pinnar innan hon bestämmer sig för rätt pinne. Hon lyfter alltså upp flera "fel" pinnar och rullar dom inne i munnen innan hon tar den rätta!
Så nu har jag gjort en platta och spikat fast 5 pinnar så att dom inte går att lyfta. Endast den hon ska ta ligger löst på plattan. Nu tar hon rätt pinne efter att bara ha luktat på de andra....men det knakar å brakar i truten på henne så vi kommer att åka på kraftigt tugg. Tror inte jag kommer till rätta med det innan tävlingen. Fjärren är också si så där! Hon flyttar sig inte framåt utan sarare bakåt! Detta för att när jag säger "stå" och hon gått framåt så har jag sagt backa och då är det så...säger mamma stå så betyder det "backa"! Ja vi får väl se hur det går! I vilket fall som helst är det skönt att komma ut på planen igen...även om det är i ett ridhus!
Galen apporterande Elza!
Tjing!
Elza är fullkommligt apporteringsgalen, hon kastar sig ut mot apporten i 100 knyck och precis innan hon ska ta den hinner hon säga...wowow. Hon stannar inte ens när hon tar upp den utan gör hela momentet i samma speed! Rutan kutar hon till och ställer sig hukande och gloende på mej...ibland utanför...."kasta bollen kärring"...om jag då åter igen säger..."rutan" så säger hon wowwow och lägger sig ner! Inkallningen går faktiskt ganska bra...just nu! Hon tvärnitar på ståendet...oftast, men inget är säker med den fröken! :-) Elza älskar livet och allt som händer och händer det inget så ser hon till att det händer! Hon är en riktigt rolig hund! Nu ska vi köra lyd. 2 nästa helg och det kan gå precis hur som helst:-)
Kola ska starta i lyd. 3....på samma tävling. Men, njaaa...det finns för många stötestenar där! Fritt följ, sitt under gång och inkallning med stå å ligg kan nog gå bra. Sen är det rutan, visst hon sticker dit och stannar ca. 2m. utanför, vänder sig mot mig och lägger in backen! Hon backar snabbt som attan så jag måste vråla "ligg" innan hon är bakom rutan! Metallapport, hopp apport ska nog gå bra men det där jäkla vittningsprovet kommer bli problem! I början av träningen så har hon smakat på alla pinnar innan hon bestämmer sig för rätt pinne. Hon lyfter alltså upp flera "fel" pinnar och rullar dom inne i munnen innan hon tar den rätta!
Så nu har jag gjort en platta och spikat fast 5 pinnar så att dom inte går att lyfta. Endast den hon ska ta ligger löst på plattan. Nu tar hon rätt pinne efter att bara ha luktat på de andra....men det knakar å brakar i truten på henne så vi kommer att åka på kraftigt tugg. Tror inte jag kommer till rätta med det innan tävlingen. Fjärren är också si så där! Hon flyttar sig inte framåt utan sarare bakåt! Detta för att när jag säger "stå" och hon gått framåt så har jag sagt backa och då är det så...säger mamma stå så betyder det "backa"! Ja vi får väl se hur det går! I vilket fall som helst är det skönt att komma ut på planen igen...även om det är i ett ridhus!
Galen apporterande Elza!
Tjing!