Carina Romland -

Jaja... Jag vet...

... jag är en usel bloggare! Men det känns som om jag inte har något att skriva om fast det händer saker hela tiden. Ska göra en liten sammanfattning av senaste tiden. Lilla Nixa har flyttat till Åskokloster och är gudomligt söt. Kola tycker också att hon är helt ok. Carina och Christer har fått tillbaka det där fåniga mamma/pappa leendet på läpparna. Dom kan sitta och glo på henne som om hon vore den sötaste schäfervalpen som världen skådat! Det kanske hon är också! Hon är väldigt framåt och kavat liknar en liten vargunge med sin grå päls. I maj ska hon nog bo hos mig och Kola i några dagar, ser fram mot det!

Just nu tränar jag lydnad för brinnande livet! Jag tycker att det går riktigt hyfsat på träningen, men på tävling...suck!
Förra veckan var vi i Skara och tävlade. Fick spår nummer 10 där det mötte upp en gubbe som frågade om jag hade bra på fötterna! Drog upp byxskaftet och visade kängorna, njaa, sa han, du skulle nog behöva vadarstövlar. Vi stog tysta en stund och glodde ut i den risiga skogen. Så säger han att egentligen borde vi ta bort det här spåret för det är ett riktigt skitspår och det är aldrig någon som kommer runt det och jag kunde inte gå det själv så jag fick skicka ut en tjej och så dirigerade jag henne genom mobilen!!! Å allt detta fick jag veta innan påsläppet, var färdig att sätta mig i bilen för att åka hem igen! Jag bad honom ringa till min telefon och så sparde jag nummret under namnet "Vilse".

När jag kom fram till rutan för upptaget så vände jag mig om till domarna och sa att ni måste driva med mig! Framför mig ca. 5 meter in i rutan var det en 2 meter hög 15 meter bred rishög! Ja där går ju inte att släppa på sa den ena domaren, du får gå lägre till höger, Där var rishögen bara 1 meter hög. Jag skickade ut Kola och klättrade efter i riset och när hon var på väg ut ur rutan så satt både jag och linan fast så jag vrålade stanna till henne så jag fick trassla mej ur området och så bar det iväg bland rotvältor, ris, åar och kärr! På upptaget fick jag en 9:a fast jag borde fått en 12:a.

På ett ställe kom jag ut i ett kärr där både Kola och jag sjönk till fotknölarna men jag såg skogen i slutet på kärret och tänkte, skönt med fast mark under fötterna men ack vad jag bedrog mig. Dom hade fasimej lagt spetsvinkeln i kärret så det va bara att vända och gå tillbaka igen! Vilket jäkla spår, jag var gråtfärdig! Men min lilla flicka tyckte inte att det var så märkvärdigt hon plockade alla pinnar, utom slutet, det lyfter hon aldrig upp, hon bara stannar och glor på pinnen och sen på mej. Hon har lärt sig att den stora pinnen betyder att man inte får fortsätta spåra! När gubben mötte upp så sa han, jag trodde aldrig att du skulle ta dig runt. Imponerande! 10:a på det spåret kändes kanonbra.

Bilden tagen av domaren Lothar Marunga vid annan tävling. Han skickade den till mig långt senare och jag fattade först inte vem det var! Jag har gått ner i vikt sedan dess:-) Tänk att domarna har tid med att fota de tävlande!

Lydnade i Skara ska vi inte orda så mycket om men det fattades 1,25 p. för att få certpoäng. Hon gör allt annat än det hon ska! Nosar på konor med metallen i munnen. Kampar med tungen. Drar i 120 knyck på framåtsändandet. Reser sig på krypet. Men man får vara glad för det lilla, 8,5 på fria följet och 9:a på inkallning med stå å ligg. 10:a på skall, plats, hopp och stege. Upplet 5-5, två föremål. Det känns som om vi är på G.

Igår var vi i Kind och tävlade, kanonspår där hon plockade alla pinnar, utom slutet som vanligt. Det är tur att hon åtminstonde stannar där och glor på mig som om hon säger, här är den stora pinnjäveln! 10 upptag och 10 på spåret. Som vanligt en kattafuckingstroflydnad! På tungen har den ena domaren skrivit "Jonglerar"! Det är precis vad hon gör med 4-kilos järnapport! På fria va hon i en annan värld och vänstersvängen höll jag på att ramla över henne. Två kommando på inkallningens stanna. Osv. Hon skojar med dig aprillo, säger en domare och skrattar! Hon är ju glad säger någon annan, vilken hög fin svans hon har, säger en tredje. Jag vill inte ha en glad hund, jag vill ha en som lyder mig när jag säger till henne! Du får väl anmäla dig till en grundkurs säger en medtävlare och skrattar!

Uppletandet var på en springvänlig äng där hon tog första föremålet och fortsatte springa ifrån mej i full fart. Jag fick ryta till för att hon skulle komma, sen sprang hon ett varv i 190 knyck för att tvärnita och sätta sig å kissa! Sen tog hon 2 till, 6-6. Suck! Men jag säger det igen, jag tror vi är på G, skratta bäst som skratta sist.

När jag har rensat hennes öron, fått ner svansen och är färdig med grundkursen då kommer vi med stormsteg!

Nästa vecka är det Trollhättan och sen Borås! Fantastiskt att man kommit med på så många tävlingar!

Tjingeling....

2008-04-21 @ 09:59:29 Permalink Allmänt Kommentarer (6) Trackbacks ()

Mia & Klara

Igår filmade vi första dagen, idag är det bara tagningar inomhus för det spöregnar ute. I morgon och på fredag sen är det klart...för den här gången. Totalt har vi, Karin och jag, fixat fyra deltagande hundar och en statist. Själv går jag runt som kordinator och sparkar grus och ser till att alla sköter sig:-) Behöver ju inte kamma å måla sig när man inte är med på duken! Programmet blir nog jätteroligt och många hundmänniskor kommer att känna igen sig. Mer ska jag inte avslöja. Visas på SVT till hösten. Lite bilder från gårdagen.

Lilla Wilma var underbart söt. Bara 3 ½ månad och redan skådis.

Tystnad - Tagning - Kameran går.

Det kommer mera bilder, kanske på fredag.

Tjing....

2008-03-12 @ 15:19:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Filmning

SVT vill ha lite hundar till filmning. Det rör sig om en serie som heter "Mia och Klara". Själv har jag aldrig sett den men har pratat med några som gjort det och det är tydligen ett roligt humorprogram.
Jag har fixat fram två Tibbar och en Puderpuff valp som ska vara med som deltagare i någon kurs det kommer handla om.

Den roligaste tagningen blir nog ändå när Klaras pappa ska träna både "hoppa kropp" och fasttagande i ärm på Klara. Karin och Jörgens Exo ska få utföra detta fast inte på Klara, då kissar hon nog på sig. Exo är otroligt intensiv, biter stenhårt och har en minst sagt galen bevakning. Karin kommer genomföra ett stunt där hon blir klädd som Klara. Själv får jag ta hand om skådisen som ska spela pappan, han är helt ovan vid hundar men inte hundrädd.

Det är nog tur det:-) Återkommer med bilder från filmningen.

Exo tränar inför tagning.

Tjingeling...

2008-03-06 @ 09:20:19 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Vilken dag!

Den började med att jag knappt kom ur sängen, så jäkla ont i ryggen. Har ju suttit på häst vid två tillfällen den senaste tiden. Jag får nog acceptera att det inte går. Har fått stå på en stol för att över huvudtaget komma upp. Men men, sånt är livet jag får nog låta bli att ens försöka känns det som. Annars sken solen här idag för ovanlighetens skull! Fram på förmiddan så hör jag ett brandlarm tjuta i huset så jag kikade runt och såg att det vällde ut rök från en obestämbar lägenhet. Samtidigt bankade det på min dörr och där står en kille som säger att det brinner och att han har ringt brandkåren. Då såg jag att det var hos Karin. Kastade mig på telefon och ringde till Englas Karin som hade jobbnummret till denna Karin (varför skall alla ha samma namn?) Efter en stund ringer Karin panikslagen och skriker "Har du ringt ambulansen?!" Va? Lägenheten var ju tom och jag tror inte ambulansen kommer för tre katter som fanns där inne.

Ambulansen kom i alla fall och även Karins mamma med dörrnyckel så dom gick upp och öppnade men det gick inte att gå in för all rök. Strax därefter kom brandkår och polis. Branddykare med masker gick in och fann en brinnande fåtölj med kläder, dessa slängdes ner på gården. Efter allt var släckt och fönster öppnats började man leta efter kattern i det läget kom Karin och Robert springande och ganska snart hittade dom alla katterna oskadda men säkert skärrade. Alla på gården var skakade och att det fanns så många som bodde här hade jag inte en aning om, man ser ju aldrig någon här annars! Orsaken till branden var en hallogenlampa som hade ramlat ner i fåtöljen, kanske nån katt som puttat ner den. Själv har jag ingen sådan lampa och efter detta kommer det heller aldrig in någon.

Kola träffade på en katt härom dagen, hon ville fram och hälsa. Hon gillar katter och har en del kattkompisar så hon förstår ju inte att alla inte är snälla. Denna katten hade inte alls lust att hälsa utan rev henne i ögat så hon skrek till och springer blinkande mot mej. Först såg jag ingentin men dagen efter så var ögat illrött och hon ville inte öppna det riktigt. Hade droppar hemma som jag la i och då pep hon till. När jag tittade närmare så ser jag halv cm. lång reva i det bruna på ögat, det ser ut som > . Hoppas det läker och inte blir något skit med det. Droppar två gånger om dagen nu.

Nu ska jag lägga mig raklång i sängen med bena upp och vänta på att ryggpillrerna ska värka.

Tjing....

2008-02-29 @ 18:55:28 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

Att välja - liv eller död.

Lilla prinsessan underbar - Kaymix Easy har gått över regnbågsbron endast 8 månader gammal. Hon som redan i valplådan hade så många namn. Bulldozern, filmstjärnan, den lilla röda. Hennes höfter höll inte längre, hon kunde inte gå utan att ramla omkull. Hur kunde det bli så? Jag som hade kollat så noga innan jag parade Kola med Exxon. Allt såg så bra ut och jag tänkte att det sista som kunde ske var att någon skulle få ett så gravt höftledsfel.
Men moder natur ville annorlunda. Easy fick leva ett underbart liv sin korta tid på jorden. Hon var otroligt älskad och och väl omhändetagen, levde ett fantastiskt liv på landet med andra hundkompisar. För mig var/är Carina och Christer de perfekta valpköparna. Jag lider med dem.

Jag minns när jag skulle röntga Kola's leder. Jag hade blyförklädet på mig, stog vid hennes huvud och tittade ner i hennes trötta drogade ögon och tänkte, min gud låt det inte vara något fel på henne. Röntgenassistenten frågade varför jag grät. Å förlåt, sa jag och torkade tårarna. Fast i mina tankar fanns endast "tänk om det är något gravt fel".
Hur fattar man ett beslut om att låta leva eller dö? Hur kan man som en normal människa påta sig bödelns makt över djuret? Hur vet man att hon inte kan leva med ett fel? Hur vet man att det är dags för en hund att dö? Hur skulle jag kunna överleva utan min älskade Kola? Kola hade inga fel på sina leder. Men jag vet att en dag kommer vi ändå stå där Kola och jag. Leva eller låta dö. Den gången vet jag, då står det i hennes ögon. Själens spegel.

Den gången ska jag låta henne gå även om det är med tungt hjärta och stor sorg. Men hon kommer alltid finnas kvar och jag vet att vi träffas igen. Tillsammans med Mojjan, Sotis, Häxan, Fonzie, Kay, Santa, Jatzie, Annie, Calle.
Att låta dö är ett beslut som man aldrig vänjer sig vid - Det är lika sorgligt varje gång. Hundar kommer till oss för att vi vill ha dem, inte för att de vill ha oss. Därför måste vi se när hunden säger - Det är dags nu, jag vill inte mer. Oavsett om det är en ung eller gammal hund. Men när man står där med den lilla valpen är det så lätt att tänka att detta ska vara för evigt. Easy,s ögon sa det - Det är dags nu, låt mig gå.

Det spöregnar ute idag. Det är bra för jag ska gå ut och mina tårar kommer döljas i regnet. För hur förklarar man för någon som inte förstår baksidan av hundägandet? Varförför gråter du? En hund är död! Jaha, bara en hund...

Sänder mitt djupaste deltagande till Carina & Christer - Gråter med er!

- Den lilla röda -

2008-02-26 @ 10:59:39 Permalink Allmänt Kommentarer (12) Trackbacks ()

Tjänstetecknet!

När jag såg Sanna och Nike's tjänstetecken så blev jag eld och lågor. Precis mina färger, svart och rosa. Ett sånt ska jag bara ha. Kastade mig över telefon och beställde ett snabbt som ögat. I dag fick jag det....det är så fiiint. Svart, glattit tyg med knallrosa text. Så nu har jag också anmält mig till en massa tävlingar, jag hoppas att Kola och jag kan nå upp till texten på tjänstetecknet.

Tjingeling...

2008-02-21 @ 21:55:19 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

Jatz...igen!

Eftersom ägaren till hunden på "bilden" inte hade rätt till den så har hon nu skickat mig ett par bilder jag får anväda. Jatz blir i dagarna 12 år men kan fortfarande gapa å skälla! Hans kompis katten har tagit efter:-)

Här kommer bilderna som ägaren själv har tagit!

En gammal man kan också! Jatz 12 år

Precis som kompisen, katten Jojje

Tack Gun-Britt, jätteroliga bilder. Tråkigt att jag inte fick använda bilden på Jatz som ung.
Men det är som det är! Min Jatz (Jatzie) gick över regnbågsbron för många år sedan. Är säker på
att dom så småningom möts på andra sidan. Dom har ju så fina namn och är av en så utmärkt ras:-).

Sänder en kram till Jatz, Jojje och deras matte!

Tjing...

2008-02-19 @ 19:44:31 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Ber om ursäkt!

Jag lade in en bild under rubriken "Skyddsträning" utan att skriva vem fotografen var. Dumt av mig!

Inlägget under kommentarerna löd:

Jag har fått mejl om att du har lagt ut en av mina bilder i din blogg, kul att du gillar min bild!
Om du ska sno andras bilder till din egen sida är det åtminstone kutym att lägga ut fotografens namn, hört talas om copyright?
Vänligen ta bort bilden från din hemsida då du inte har någon som helst rättighet att publicera den, du har varken frågat mig om du får lägga ut den eller publicerat fotografens namn (mitt).
Susanne Samuelsson.

Efter lite spårarbete hittade jag hennes sida. Mycket fina bilder! Men jag tänker inte sno dom:-)
http://web.telia.com/~u26108410/

Mitt svar till henne i gästboken:

Hej Susanne! Efter lite detektivarbete hittade jag hit till din sida. Jag har alltså inte besökt den förut och således inte "snott" bilden på Jatz. Du har själv sänt mig bilden 2003 utan förbehåll hur den får användas. Den publicerades bl.a i vår katalog för inför Schäfer SM i Nässjö. Den är även publicerad i ett nummer av Svensk Bruksschäfer. (Vilket nummer minns jag inte). Jag tycker bilden är alldeles utmärkt bra tagen och är som sagt en av de bästa som sänts mig av hundratals bilder. Naturligtvis ska jag sätta dig som fotograf och även hundens namn under bilden. Ber om ursäkt för att jag inte gjorde det!

Lycka till med dina hundar!

Vänligen

Carina Romland (f.d. ordf. i SBS)

Hoppas att Susanne nu är nöjd och glad.
(Såg att hon hade raderat i gästboken)

Lördag kväll kl. 21.00
Som ni kan se under kommentarer så är Susanne inte alls nöjd och glad:-)
Jag fick ett mail från ägaren till Jatz där hon upplyste om att det var hon som skickat den.
Det har ju gått 5 år sen jag fick bilden så det är inte lätt att komma ihåg.
Näväl, tydligen hade inte hundägaren rätt till bilden. Sen kan man ju alltid diskutera
spydigheten i inläggen men det är upp till läsaren att avgöra.

Till sist vill jag skicka ett grattis till hunden på bilden. Jatz fyller 12 år den 23 feb.
Lite vinglig men med ålderns rätt. Härligt att få ha en hund så länge.

Bilden är nu borttagen så nu hoppas jag Susanne är glad och nöjd!

Tjing....

2008-02-16 @ 10:44:26 Permalink Allmänt Kommentarer (7) Trackbacks ()

9 dagar med Elza.

Elza är 8 månader och Kolas valp. Ni som följde valpbloggen kommer säkert ihåg henne som "dränfia". Valpen som fick stopp i en spottkörtel 2 v. gammal. Av detta syns ingenting idag. En mer okomplicerad valp får man leta efter. Hon vrider på skallen när man pratar med henne och försöker verkligen förstå vad man menar. Hon fattar snabbt och är otroligt lydig. Går inte fram till hundar eller folk som vi möter men om dom pratar med henne så blir hon till sig av lycka. Hon går för det mesta lös. Kommer direkt på inkallning, lägger och sätter sig på avstånd. Ett riktigt A-barn:-) Redan när hon var bara 4-5 veckor så sa jag "Elza är smart" och det är hon verkligen. Samtidigt är hon framåt och rolig fast inte Kola alltid tycker det.

Här kommer ett litet bildsvep.

"Mamma, lovar du att hon åker på måndag!"

"Svara då! Säg att du lovar! Du sa ju att vi hade sålt henne!"

" Inte ens mina märgben får jag njuta av utan att ha henne dreglande vid sidan".

"Men mamma, vilka stora, vita tänder du har!"

- "Mamma, självklart underkastar jag mig, har läst i en bok att man ska göra så här".
- "Men guuu...är det inte måndag snart!".

"Äntligen visar hon sin plats...nedanför mej"

"Jaja...kan väl ändå erkänna att hon är ganska lik mig, åt minstonde när det gäller vattenplask".

"Jaja...det var då det...då va hon ju åtminstonde söt"

Om sanningen ska fram så gillar Kola fortfarande Elza. Hon är en så otroligt förstående mor....trots att hon är en hund! (taget får tjuren Ferdinand på julafton...fast det var ju en ko:-).

Elza har verkligen fått mig till gapskratt, när jag pratar i telefon så brukar jag gå omkring i lägenheten, efter mig har jag Elza med en fotboll i munnen som hon stöter i mina ben samtidigt som hon morrar och halvskäller. Vi har kört uppletande och spår. I söndags fick hon kampa med skyddsfiggen Jörgen....det gillade hon. På söndag blir det en sväng skydd till:-) Tur att hon är så snäll så förhoppningsvis blir det blir inga problem för ägarna sen. Elza är verkligen en mycket trevlig vovve. Fast på måndag åker hon hem, det har jag lovat Kola!

Tjing....

2008-02-15 @ 15:51:05 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Skyddsträning.

Idag har jag, Karin Kola och Engla varit på Storvallen. Alltså hemma hos Jörgen och Karin och tränat skydd. Dom har en jätte-manege att träna i. Engla 8 månader tyckte detta var gööörkul! Att få bita och morra samt kampa till sig den där bitstocken. Detta är hennes grej! Hoppas Karin också tyckte det var kul och vill satsa den träningstid det tar. Vi får väl se hur det blir.

Kola fick också damma av gamla kunskaper och biter bättre nu än innan valparna. Måste bara får ner henne i lite vikt så hon orkar hoppa upp efter ärmen. Hälsade på alla hästarna i stallet också kontaterar dock att det inte är något jag vill tillbaka till. Leriga hagar och skitiga hästar och täcken. Men det är mysigt snusa mule ibland:-) (i brist på andra mular).

Fortfarande har vi riktigt skitväder här. Blåst och regn, det är så tråkigt.

Här skulle det ha varit en bild men den är borttagen:-)

Tjing...

2008-02-03 @ 20:10:50 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Åh... va häftigt!

Min "Tant Marie" är nominerad till en Dansk GULDBAGGE för bästa kostym. Hon blev intervjuad i lokal-TV i morse.
På söndag är hon i Danmark och förhoppningsvis tar hon hem den:-) Även om hon inte gör det så är det ändå stort att bli nominerad! Marie lärde jag känna under inspelningarna av Irene Huss-filmerna där jag var hundansvarig.

Marie har själv 3 hundar och en av dessa heter Simon, en gosig och lätt ouppfostrad kille. Denna rottisblandning har hon nu börjat tävla lydnad med och jag drillar henne så gott det går. Fast kan villigt erkänna att Simon går bättre med mig än med henne! :-). Håller massor med tummar för att Marie Flyckt får gå upp på podiet och hämta baggen!

Om hon håller tal så ska hon säga "Grattis Danmark till VM-guldet i handboll".

Jag säger bara GRATTIS MARIE till nomineringen.

Marie med filmhunden Molly - Sanna & Hans vovve.

Tjing.....

2008-01-31 @ 11:11:32 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Lugnet har sänkt sig över Grangården!

"Knotten" har flyttat hem till sig igen! Kola och jag uppskattar lugnet här hemma. Löpet är äntligen färdigt och bostaden städad. Det var inte lätt att hålla städat med två valpar som vill leka hela tiden. I Lördags träffade vi Easy med husse och matte. Vi hade tänkt spåra men det fullkomligt vräkte ner regn. Vi körde uppletande med 5 hundar och sen gick vi upp och fikade. Carina och Christer hade fixat en jättegod sallad med massor av räkor. Tack! Vid hemfärden hade det slutat regna. Typiskt!

Söndagen blev däremot solig och då blev det "porrbommen" nästa! Marie, Mikael å jag. Alla hundarna fick spåra och jag är verkligen imponerad över deras naturliga spårförmåga. Elza fick 5 pinnar och ca. 500m. Kanonbra.
Engla fick 8 pinnar nästan en km. och mer än en timme gammalt! Kanonbra.... Kommer inte dessa "knott" till elit spår så beror det inte på dom:-) (Sätter bara lite press:-).

Ibland slår det mig att jag verkligen älskar Göteborg (trots vädret). Visst längtar jag ibland till Hälsingeskogarna och alla dom människor som finns där uppe! Men trots allt är det här vi har dessa spårmarker som de flesta känner till.
Härkeshult - Porrbommen - Rågdal - Bertilsson's - Rådahill - Härrydabommen och mycket mera. Sen älskar jag Kviberg fotbollsplaner (säkert 50 st) som sitter ihop med varandra. Där finns alla träningsmöjligheter.

Kvibergsbild med Engla på språng!

I denna stan blir jag kvar (trots vädret).

Tjingeling...

2008-01-30 @ 15:32:32 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Ja jädrar i min låda!

Vilken tur att man inte ska ha dom kvar! I går kom även Elza, hon den lilla dränfian:-). Hon är lika stor som Kola men väldigt valpig. Även Engla är valpig! Ja det förklarar väl hur jag och Kola har det här hemma nu, med tvår snart 8-månaders valpar! Hundratals gånger har jag sagt till Kola att "vi ska inte behålla dom, jag lovar"! Hon glor på mej med en förutmjukad blick som säger "svikare". Idag var vi på Kvibers fotbollsplaner och eftersom det stormade så var vi i stort sett ensamna. Där sprang dom omkring med pinnar, brottades och jagade kråkor. Ligg är något som jag tränat stenhårt på. Likaså att går i koppel och möta hundar. Tre galna schäfrar i koppel är verkligen en utmaning:-) Det går fort framåt om man inte har kontroll! :-)

Kola i mitten - till vä. Elza - till hö. Engla. Mor med döttrar.

Engla äger alla pinnar!

Jädra ungar...nu ska dom få!

Efter 1 ½ timme på Kviberg åkte vi upp till klubben och körde uppletande å sen en promenad.
När vi kom hem och dom fått lite fil så ankrade dom och sov i en hel timme! Gu va skönt:-) Efter det mutade jag med grisöron för att dom inte skulle busa med vandra. Grisöronen är slut och nu busar dom med varandra "suck".
Jag rekommenderar ingen att ha två 8-månaders valpar hemma! Jag får sanera både hus å bil efter detta!
Fast dom e ju väldigt goa och lockar till många skratt! I morgon ska vi träffa Easy och spåra! Det blir nog vid "Porrbommen" :-)

Tjingeling....

2008-01-25 @ 22:24:49 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Vilken underbar dag!

Solen sken, svag vind och ett par grader kallt. Marie och jag hade bestämt träff vid "Porrbommen" i Härkeshult klockan 10. Inte för att "porra" utan för att spåra med hundarna. Äntligen hade jag kameran med, så många bilder blev tagna. Lilla söta Engla var försten ut. Hon är otroligt spårvillig och var jätteduktig. Spåret var ca. 500 meter och en timme gammalt med 4 pinnar och en handske som slut. En pinne missade hon när näsan åkte upp mot himlen, troligen vindade hon in vilt men hon gick på spårer igen och tog slutet. Så duktig och bara 7 (snart 8) månader.

I väntan på spår   -    Fängslande Engla       -      Pinne funnen    -     Slutet gott, allting gott.

Näste man ut var lille Viktor, en 5 månaders korthårs collie. Marie konstaterade att han hade växt ur valpselen men envisades med att ändå få på han den. Viktor var mycket tålmodig med sin matte. När han äntligen fick börja spåra gick det undan. Han plockade alla pinnar och i slutet låg pipankan. Han kommer att gå långt den pojken:-).


Selen är för liten!     -   Tjoho...pinne!        -               En till          -      Hela skogen är full med pinnar:-)

Sedan pensionärens tur. Baloo blir 11 år i år men är jättepigg och glad. En Rottishane som tävlar elit spår (eller har) och som ska tävla lyd. elit till helgen. Han är nog den piggaste rottis jag sett. Det märkvärdiga med honom är att matte började träna först när han var 5 år och han var väldigt snabbt uppe i både elit lyd. och elit spår. Ute i skogen är han tryggheten själv. Missar inte ett spår eller en pinne. Älskar fortfarande att jobba. Även Mikaels hund Saga fick en spår även om han var på jobbet.


Bakom detta hittar man Baloo. - Tur hatt dom har reflexer och rosa lina! Slutet, på ängen - Marie och Saga efter spåret.

Sen va det Kola och jag. Spåret var ca. 1 km. och 2 timmar med 5 + slut. Hon drog i väg som attan så jag fick ligga på bromsen. Tog dom 4 första gick av på ett ställe där det var färska fotspår. Tog spetsen perfekt sen var det blött och vi skönk ner (Mari hade sagt innan att det var lite blött men jag kunde inte vända) jojo...Över ett sörjigt dike kom hon fel och började vädra. Till sist tog hon slutet men hon kändes trött. Just nu är hon i höglöp och vid test med Baloo ställde hon upp sig. Blir nog ingen tävling till helgen. Attan också! Men jag åker nog dit och kollar.


Ge hit korven           -              Spår...                               Pinne funnen                Lägret.

Det bästa med spårdagar är fikastunden - tycker Marie:-)

Efter detta åkte Jag, Kola och Engla upp till klubben och körde uppletande. Engla fick 4 föremål och är verkligen duktig på detta. Kola plockade in sina 4 på 2 minuter. Hon kan ju liksom den rutan innan och utan. Sen en promenad och hemma strax efter 15.00. Verkligen en fin dag - efterlyser fler sådana! (Är så trött på regn och blåst)

Kola och Engla efter en heldag.

Någon kanske undrar över "Porrbommen". Det är klubbkompisen Katja som döpt den till det. En gång så var hon och en kompis till henne där för att spåra. När kompisen skulle släppa på spåret upptäcker dom två personer vid starten. Den ena, en man står med med byxorna nere. En kvinna står på knä framför honom och ja...hmm...ni fattar..
Kompisen blev helt förundrad och glömde helt sin hund som hade börjat spåra. Katja fick väl ur sig nån kommentar som "Det va som fan":-) Paret hade nog en läggning av att dom ville bli sedda! Det blev dom verkligen! Även bommen döptes efter denna händelse. I dag vet de flesta som spårar med sina hundar var "Porrbommen" är nån stans.

Tjingeling.....