Tränar för jämnan!
I morgon tävlar Kola och jag Elit spår....Håll alla tummar!
Tjing...
Kola och Elza i deckare.
Den där jäkla kepsen hade jag gärna sluppit!
Hundarna fick kuta omkring inne i bergrummet en stund för inspelningen så att dom kände sig lite hemma. En kille, som höll på med ljusuppsättning blev så jäkla rädd när jyckarna kom rusande så att han hoppade jämnfota upp på ett lastbilsflak. Lovar att Stefan Holm hade blivit avundsjuk om han sett det skuttet! Jag är lite hundrädd sa han med skakig röst. Tror att Kola och Elza växte lite där, dom har nog aldrig lyckats skrämma någon förr! Där inne var det en stor bur där jag skulle träna med hundarna.
Träningsburen.
Riggade upp ett hopphinder och tog in en skyddsärm så att det skulle se något sånär verkligt ut. Tränade dom att gå fot i par, ligga under gång samtidigt och hopp över hinder. Tränade även att en fick ligga still medans den andra tränade. När jag gick med Elza och Kola låg still så tog jag upp skyddsärmen. Elza gick på och bet direkt men Kola blev helt galen och kom rusande hon med. Där stog jag med ärmen och två hundar hängande i den. Elza blev så förbaskad att Kola kom så hon började vakta den och Kola vägrade släppa. Dom morrade och var skitförbannade på varandra. Jag kröp ur ärmen samtidigt som dessa två snälla flickor rök ihop och slogs. Upp snabbt som attan med en korvpåse och röt till så att dom kom av sig. Det där med ärmen var ingen bra idé.
Korvpåsen i fickan och ärmen på avstånd.
Filmteamet var "jätteimpade" av att dom var så lydiga, men å andra sidan så har ju inte dom så mycket att jämföra med:-)
Och så har dom ju inte en aning om vad hundar kan göra för lite korv! Men som vanligt är jag ändå stolt över flickorna, dom var lösa under hela tiden vi var där, ca. 4 timmar och dom hade järnkoll på mig hela tiden...eller är der korven? Nåja, regissören blev nöjd och det var vi också! Det är alltid kul att se detta på film sedan, även om det går fort förbi:-) Om det inte klipps bort förståss!
Korv....korv...korv...
Tjingeling...
Dom e' bara bäst!
Mina flickor Kola och Elza
Marie och Tomas var också med i skogen. Tomas la spår till mig. Marie till Viktor som är en riktigt gosig och bra colliepojke av den korthåriga varianten. Marie har anmält sig till appellspår i Varberg och jag håller tummarna. Vet att Viktor kan detta om Marie håller tungan rätt i munnen. Vi har också utmanat varandra i lydnads klass 1 på Orust i början på december. Vi har beställt första pris till oss båda men Marie får gärna vinna:-). Hon har inte lika mycket priser som mig än...hehehe. När vi satt och fikade så säger Tomas...Du behöver väl inga vinterdäck va? Kvällen innan satt jag och grubblade på hur jag skulle få tag på det till en billig penning. Så nu har jag vinterdäck...ibland ska man ha tur!
Elza kikar fram, Tomas och Marie diskuterar.
Marie köpte nya kängor igår fast i dag hade hon gummistövlar! Därför frös hon om fötterna, kängorna var alldeles för fina att ha på sig i skogen. Undrar när kon ska ha dom? När hon går på krogen? :-)
Efter spårningen åkte jag upp till klubben och körde uppletande. Jag lade ut sex föremål till dom vardera och dom bara plockar in och lämnar av sittande vid sidan. Fort går det också fast inte alltid så rakt:-) Men vad gör det om dom jobbar hela tiden. Elza's lydnad blir också bättre och bättre, tungapporten och metallen är full fart ut och lika snabbt in. Skallet är kanon, hon sitter still vid sidan skäller och tystnar direkt på kommando. Krypet är på god väg. Hoppet 85 cm. är 10:mässigt. Stegen är ett nervösmoment, hon sprattlar sig över den i full galopp! Hon kommer väl lugna ner sig efter att ha ramlat av några gånger. Framåtsändandet börjar ta form.
Kola har hittat föremål.
Elza har också hittat föremål.
På tävlingsfronten är det lite tunt just nu. Kola är 5:e reserv till Elitspår i Kallebäck. Vi har också anmält till Landskrona, får väl se om vi kommer med. Anders ska i så fall följa med. Elza ska tävla 1:an på Orust. Sen är det slut för i år. Längtar efter nya tävlingskalendern. Jag är såååå tävlingssugen med framför allt Elza men även Kola ska få bekänna färg. Hoppas bara att båda får vara friska och krya, inga mer olyckor nu...tack. När vi inte är ute i skog och mark eller på appellplan så är det sängen som gäller....
Bästa platsen...
Tjingeling....
En härlig helg på landet.
När dom hade rusat av sig fick dom varsitt märgben att gnaga på framför kaminen som spred en underbar värme i lilla stugan. Tillsammans slutförde vi matlagningen och skålade i vin. Ute hade det börjat regna och blåsa. Det smattrade så där härligt på fönsterbläcken. Det var så jäkla idylliskt och gulligt så man tror att det snart ska hända något. Som att huset börjar brinna eller nån dåre med vapen kommer inrusande och skjuter vilt. Men inget hände! Mer än att jag förlorade i kortspel och Fia med knuff:-) Det finns ingen TV på landet vilket är väldigt skönt.
Söndag morgon vaknar vi till strålande solsken. Efter frukosten gick vi ut i skogen och körde rapport. Elza är så jäkla snabb och målmedveten så det känns riktigt kul. Anders hade pratat med bonden innan om det var någon älgjakt. Men det finns tydligen inga älgar på Orust, dom är utrotade! Vi började med ett frispår där Anders gick iväg så hundarna såg. Flera gånger upprepade jag "Var är Anders" med sån där spännande röst som gjorde Elza alldeles galen av att få springa till honom. Jag skickade Elza först för jag vill inte att hon ska lära sig att gå på "rulle". Grundsträckan var ca. 3-400 m. och en förlängning på 100m. Båda hundarna gick 4 sträckor. Jag hoppas att Anders intresse kommer att hålla i sig för då kommer vi snart ut på tävlingsplanen.
På eftermiddagen var vi hembjudna till några av Anders kompisar. Jag har inte träffat dom förut så de var tydligen väldigt nyfikna på mej. Så det gällde ju liksom att göra ett gott intryck! Efter en dusch blev det linser, kosmetika, hårfixning och nagelmålning. Sånt jag gjorde i början när jag träffade Anders, innan han hade sett mig på morgonen! Du fick ta in hundarna, sa Anders som vet att jag inte gärna åker någonstans utan mina galningar. När vi kom dit så fick dom ändå vara kvar i bilen då dom var ganska trötta efter springandet på landet. Det var jag väldigt glad för när jag kom in i det hemmet. Nybonat parkettgolv, fina tjocka mattor, höga glasskåp med massa små "pryttlar" och belysning i. Uppdukat matbord med finaste porslinet. Kaffebord med likadant porslin. Arrangerat med fina servetter och rosor på bordet. Herregu om jag hade släppt in galninga där så hade det blivit katastroflarm! Glad för att dom satt kvar i bilen!
Maten som serverades var ärtsoppa med fläsk/kött i. Sånt som jag inte äter! Tog jättelite och försökte diskret peta undan likdelarna. Har nog inte ätit ärtsoppa sen jag var barn och det är väl inte precis favoriträtten. Till kaffet blev det smulpaj och vaniljsås. Det var riktigt godis. Sen var det lite utfrågning, även om det hölls diskret. Spelar du golf....nää! Gillar du att åka MC....nää....gillar du att resa utomlands...nää...gillar du att spela bingo...nää. Jag äter inte kött, dricker inte rött vin utan går helst i skogen med mina hundar. Fast jag röker (vilket Anders avskyr). Dom glodde på mig som om jag var en marsian just nerstigen till jorden. Jaha, nästa samtalsämne blev då hundar. Vilket jag avskyr! Hur kan man prata hund med någon som vet lika mycket om hundar som jag vet om golf!? Vad tycker du om Cecar på TV? Pitbull är livsfarliga. Schäfrar är sönderavlade! Jag vet en hund som... osv. Jag sa inte så mycket...tar inte gäna upp diskussioner, log väl mest lite medhållande.
Efter ett par timmar frågade dom om dom fick titta på mina hundar. Visst, jag gick bort till bilen för dom behövde ändå komma ut och kissa. Elza hör då Anders stå på altanen och prata med de andra, samtidigt sa jag till Elza med den där rösten "Var är Anders". Det skulle jag inte ha gjort! Båda hundarna gör ett jätteryck, jag var inte beredd och kände att jag kan inte hålla emot...Hundarna kutade iväg med mig hängande bak i kopplen, till slut var jag tvungen att släppa annars hade jag åkt på näsan! Båda rusar upp på altanen där folket stog, de båda damerna blev så rädda att dom sprang in. Grannen brevid fick även den en påhälsning. Efter ett tag lyckades jag samla ihop dom och virade kopplerna runt handen i ett stenhårt grepp. Jaha, säger en av kompisarna. Vilken var det som vann på tävling? Pekade lite snabbt på Elza som stog och hoppade jämnfota med tungan hängande ut på sidan. Hon var mer lik Toker än en välartig, just vinnande schäfer på tävling.
Det var mitt möte med Anders kompisar! Vi har helt skilda intressen men å andra sidan så har jag ju börjat få Anders på andra tankar. Vem vet, jag kan kanske så småning om även lura ut kompisarna i skogen! Eller varför inte en liten valp i nästkommande kull:-)
Tjingeling!
Bilder
En tass i marken räcker!
Apporten är fångad av en galen schäfer!
Varför får man inte tugga på den, smakar ju smaskens...
Bra att du hoppar morsan... Då ser jag hur man ska göra.
Elza är så cool och busig.
Mor och dotter
Vi gjorde det! :-)
Eller....Elza gjordet det! Vilken hund! Jag har hävdat ända sedan jag fick Kola att jag kommer aldrig mer få en sådan bra hund. Nu vet i fasen om jag inte har en bättre. Hon har verkligen legat i hårdträning den senaste månaden. Hon älskar att jobba och vill knappt gå av appellplan efter ett träningspass. Vi har kört två lydnadspass om dagen samt spår, budföring och uppletande. Hon har hur mycket energi som helst, tycks aldrig ta slut. Samtidigt är hon så cool bland hundar och människor, så fort vi inte gör något så står hon bara och tittar sig omkring. Det finns inte nog med lovord jag kan säga om denna hund. En sak är i alla fall säkert, hon har varit trygg i sitt "gamla" hem. Visar inga betänkligheter för något jag utsätter henne för. Hon är tryggheten själv!
På en månads träning har hon lärt sig hela appellen och lite till. Detta resulterade i att vi i dag blev uppflyttade till Lägre klass. Dessutom vann vi! :-) på 275,5 poäng. Man behöver 224 för uppflyttning så det var med god marginal.
Vi har även kört lite Rapport med henne...stackars Anders utdragen i skogen och avställd på A-stationen :-). Micke hjälpte honom när Elza och Kola kom dit. Elza är snabb som en iller trots sin storlek och jag tror hon kommer gå kanon på Rapporten. Spårar gör hon som om det vore vilt fast det inte är det. Vi har även känt lite på skydd och även där fattar hon vad det handlar om! Jaja...ska sluta skryta om detta underverk nu men jag lovar att ni kommer få se mer av oss.
Kola har två anmälda tävlingar kvar...vi får se vad lotten säger. Just nu ligger båda töserna i ryggläge i sängen. Dom är faktiskt väldigt lika varandra. Katas matte Karin har knäppt lite bilder. Jag lägger ut dom så fort jag får dom!
Tjingeling....
Filminspelning.
I tisdags var det en filminspelning. Naturligtvis går inget smärtfritt när det gäller mig så inte heller den här gången. Meningen var att Lena med mallen Asic skulle vara med. Jag hade fått info om att inspelningen skulle vara på måndagen men det blev i stället tisdag så Lena visste inte om hon skulle hinna med det, hon skulle med flyget. Så när Lena ringde på måndagen konstaterade vi att det inte fanns någon tid för henne att vara med. Jag hade även tänkt använda henne som statist men fick sedan veta att det skulle vara en manlig statist så nu fick jag problem som hette duga. Priset var ju redan satt på jobbet.
Asic fick inte "pippa" väska
Det statist och hund skulle göra var att stå utanför en korvkiosk och medans hussen äter så skall hunden visa intresse för en väska som står på marken. Efter en stunds snusande så skulle den gå på väskan och jucka. Herregu vilka jobb man tar på sig! Nåja, jag hade ju två villiga löptikar med mig så det skulle väl kunna dra igång en pilsk hane tänkte jag.
Fast på måndag kväll hade jag varken hane eller statist som kunde hålla hunden och vara villig att medverka i film.
Lena lämnade ett förslag på en Labrador som en kompis till henne hade. Efter ett tag kom jag fram på telefon till dennes make och frågade om han hade en kåt labrador att låna ut!? Han undrade säkert vad jag var för en dåre men jag bad honom att hälsa sin fru att ringa mig snarast. Frun ringde ganska fort och som tur va så visste hon vem jag var. Vi har tävlat ihop, fast inte med labben. Så det kändes ganska skönt att slippa förklara närmare vad jag skulle ha hennes hund till.
Försöker berätta för Danni om blommor och bin.....
Ett problem var löst, nu var det bara det där med en statist som kunde hålla i hunden och medverka i filmen som en korvköpande husse. Han skulle dessutom ha lite repliker. Jag tänkte febrilt igenom min bekantskapskrets och kom på att jag hade ingen. Men så slog det mig, han som nu låg i min soffa i kalsingar och glodde på TV. Han är ju redan färdigtestat, han borde fixa det här! Så jag frågar om han hänger med i morgon och håller hunden som ska pippa väskan! Han bara blängde på mig å sa nåt som...öhhh...va? Du behöver bara hålla i kopplet liksom och jag står precis bakom kameran. Han som trodde det var färdigtestat! Stackars Anders:-)
Tidigt på tisdag morgon bär det iväg till Romelanda för att hämta Labben Danni. Vi tog varsin bil eftersom jag hade löpflickorna i min så han fick ta Danni i sin röda Volvo. Sju på morgonen var vi där och då fick jag veta att Danni var 11 år och kastrerad! Ehhh...nåja nu var det försent att ändra på det! Trollhättan nästa där inspelningen skulle ske. Vi var där strax efter åtta på morgonen. Nu skulle jag preparera handdukar med tikkiss så jag jagade efter stackars Elza och Kola med en handduk i högsta hugg. Så fort någon sänkte rumpan så kastade jag under handduken. Dom bara kastade sig iväg och knep igen samtidigt som dom blängde på mig! "Va fasen håller du på med" såg dom ut att säga.
Lite pink fick jag och så hade jag fällen som Elza hade legat på. När jag sedan fick väska så preparerade jag den med fäll och pink. Det hade fått vilken Labrador som helst att gå i taket och jucka i luften! Men inte Danni.....Varenda jäkel utanför den där korvkiosken stog ju med korv i handen. Det gillade Danni! Efter mycket testande där Danni fick "gosa" med Elza, jucka på ett täcke...Det gjorde han...har väl blivit lite bekväm av sig den gamle mannen. Men den där jäkla preparerade kissväskan hade han ingen lust att "sätta på"! Anders var jätteduktig och jag var riktigt stolt över att ha fixat en sådan bra statist. Jag fick även klapp på axeln för det. Dom skulle bara veta hur vältränad han är! :-)
Danni vill hellre ha korv än "pippa" väska.
Efter ett tag gick detta med att "pippa" väska över till "leta korv" i väska. Danni var mer hungrig än pilsk!
Filmen heter "Vagn" och är en Dansk produktion som produceras av Nordisk Film. Anders kommer att stå med i eftertexten, så nu vill han pracka på alla vänner och bekanta sin autograf:-) Självklart är även Danni och jag med i den eftertexten, men ingen vill ha våra autografer:-). Tror att Anders tyckte det var kul, hans tillvaro har nog blivit uppochner! Men han är ju fortfarande kvar! Inte illa:-)
Tack till Carina och Kjell för lånet av Danni.
Tjing.....
Parningsturné med problem!
En otrolig parningsturné.
Nu har "BMW" genomgått alla tester som bara kan tänkas. Eftersom vi fick kontakt genom nätet så kallar han mig nu för "ett virus". :-) Men från och med detta inlägg så är jag tvungen att byta namn på honom. Alltså går "BMW" över till att heta Anders. Sällan har jag träffat en sådan lugn kille, vad som än händer så stressar han aldrig upp. Den gångna veckan har verkligen varit ett slutprov som han klarade galant:-)
Det började i måndags med att jag tog blodprov på Kola. På tisdag förmiddag fick jag svar att det var dags att åka till hanen. Ringer till Anders som är på nån kurs som han får lämna för att åka hem och hämta nödvändiga prylar. Jag kör Elza till "passmatte", (vad skulle jag göra utan henne?) Hem, packa så kommer Anders strax innan två-tiden. Vi skulle åka BMW upp till "nästan Stockholm". Eller snarare en bit utanför Strängnäs.
Var där vid 7-tiden på kvällen och Kola fick träffa Remmy för första gången. Remmy var verkligen "het på gröten" och Kola ställde villigt upp och lade svansen på sidan. Vid ett par tillfällen trodde vi att det var klappat och klart men si, när han skulle in i henne så pep hon till och kastade sig undan och blev skitförbannad på Remmy. Nåja, vi var kanske någon dag för tidig. Bestämde att komma tillbaka nästa dag för ett nytt försök. Vi skulle natta över hos syrran i Uppsala så det var bara att åka ytterligare 10 mil för att få sova. Lite vin och prat blev det dock innan sägndags.
Nästa dag åkte vi tillbaka de 10 milen. Kennel Ängsbacken ligger mer än en mil rakt ut i skogen efter en grusväg. Halvvägs efter grusvägen så börjar batterilampan i BMW:n att lysa. Vi kom fram i alla fall och även denna dag misslyckades parningen. Både Kola och Remmy var villiga men fick inte till det trots lång fikapaus där dom fick vila. Vi tänkte åter igen att det var för tidigt. Men det verkade så konstigt, Kola som var så lättparad förra gången fick nästan panik när han var på väg in! Fattade ingenting. Vi bestämde oss att göra ett försök till på torsdagen så det bar iväg till Uppsala igen.....fast inte direkt.
Bilen startade men batterilampan lyste....sen började fler lampor att lysa och sen ännu fler för att till sist slockna en efter en. Vi hade ingen ström i bilen. Vi satt båda på helspänn efter den långa grusvägen, man hade ju inte lust med att bli stående mitt ute i skogen liksom. De sista 500 m till Strängnäs och bensinmacken så började bilen hacka oroväckande. Vi höll andan och väl inne på macken så stannade bilen och var sedan helt död. Jaha, där stod vi med en trasig BMW i en liten håla sent på eftermiddagen. Anders började tålmodigt ringa runt till alla närliggande verkstäder utan resultat. Det fanns inga tider. Han ringde till sin verkstad i Göteborg där han frågade om de kunde få fram en generator och skicka upp till Strängnäs. Kanske nästa dag! En verkstad han ringde till kunde tänka sig att låna ut sina verktyg så att han kunde fixa det själv. Men då måste vi ju ta oss dit på något sätt. Inne på tappen så kostade ett batteri 1000:- och det skulle ju bara räcka några km. Han ringde en bärgare i stället. Under hela proceduren så smög Kola och jag omkring på behagligt avstånd. Jag visste ju inte hur han skulle hantera detta. Ni fattar va! Lämna kursen mitt i - åka 50 mil för att hjälpa mig - Kola blir inte parad - BMW,n pajjar! Snacka om slutprov!
Bärgaren kom och började hissa upp bilen på flaket samtidigt som Anders pratade i telefon med någon. Han lägger på luren och säger till bärgarkillen. Vet du var den (något namn) bilfirman ligger? Ja sa killen - Bra kör oss dit! Efter att vi hade klättrat upp i jättebilen med Kola som fick stå med bakbenen på golvet och tassarna på sätet för att få plats bredvid Anders och mej så åkte vi till en bilfirma. Anders gick in och hämtade en försäljare, kommer ut och pekar på bilen som står på bärgarflaket. Hur mycket får jag för den, säger han! Försäljaren bara skakade på skallen och skrattade. Vad vill du ha? En annan bil, vad har du inne? Jag smög undan och blev så full i skratt.
Sånt här händer bara mej! Anders och försäljaren försvann, en annan kom ut och gav Kola vatten.
Bärgarkillen visste inte om han skulle lasta av BMW,n eller om vi skulle åka någon annan stans, det visste inte jag heller.
Efter en bra stund kommer Anders ut och säger att han har köpt en Volvo. Han hade inte ens sett men det kunde ju inte vara sämre än det vi kom dit med. BMW,n lastades av och en röd Volvo V40 turbo kördes fram. I backluckan låg vinterdäcken så det tog en stund att få in all packning och alla prylar som samlats i BMW,n. Anders var förvånansvärt lugn och saklig. Försäljaren fortsatte att skaka på skallen, en sådan här affär hade han aldrig gjort innan. Även bärgarkille säger att han aldrig varit med om något liknande. Nåja, han har aldrig träffat mej innan. Vi packade in oss i den nya bilen och åkte mot Uppsala efter att ha tankat.(BMW, var nytankad).
En sådan tålmodig man. Från BMW till Volvo i Strängnäs. Han var lika glad för detJ. Vid ett stopp tittade jag närmare på bilen och ser nåt svart med någon text bakom högra bakhjulet. Då höll jag på att få ett totalt bryt! Skrattet gick inte att stoppa längre. Här är en bild på det jag såg. Den har satts dit för länge sen och ingen tänkte på det när affären gjordes upp.
Pissar på BMW
Dagen efter åkte vi åter tillbaka till Ängsbacken och inte heller denna gången blev det någon parning. Kola såg bara förtvivlad ut och sökte mej med blicken hela tiden som om hon ville säga något. Jag kände inne i hjärtat att något var fel men kunde inte fatta vad. Remmy gjorde sitt bästa och sa hela tiden att hon skulle paras för att hon var i höglöp, men det gick inte. Vid ett tillfälle la han det som kunde ha varit blivande valpar på grusvägen. Vi gav upp men bestämde oss för att göra ett sista försök med Treo som är en yngre helbror och bor här strax utanför Göteborg. Vi sträckkörde ner till Göteborg och var hos Treo vid 8-tiden på kvällen. Samma sak där, ingen parning och Kola skitförbannad och ledsen.
Idag ska jag till vetten och kolla om något kan ha hänt vid förra valpningen, om något kan ha gått sönder liksom. Just nu blöder hon mörkt blod, inget löpblod utan hon är nog uppenbarligen skadad. Vi får se vad de säger. Det blir inga "knott" i vinter, vilket jag tycker är väldigt tråkigt. Just nu har jag två tikar och ingen av dem kan jag avla på. Elza löper också för fullt så mina golv är just nu inte allt för vackra. Tack till alla som fanns där under denna misslyckade parningsturné.
Kennel Ängsbacken
Passmatte
Syrran med make och son.
Bilförsäljaren
Bärgarkillen
Men framför allt ett stort TACK till Anders för att du står ut med ett virus.
Jag och Kola
Tjing.....
En uppdatering efter vet.besök:
Kola har blivit skadad i vulvan redan vid första parnings-försöket på tisdagkvällen. En kraftig blödning med påföljande svullnad gjorde sedan att hon hade riktigt ont. Det förklarar även det mörka blodet som inte var löpblod. Vet konstaterade att hon fortfarande var i höglöp men att svullnaden var för stor och ond för att hon skulle kunna paras. Hon slutade med att tala om för mig att det var en fruktansvärd otur för sånt händer nästan aldrig! Tell me....
Hon kommer inte att ha några bestående men när detta är läkt.
Otur....va....jag....neeee....Jag har ju världens gosigaste hundar och en röd Volvoägare:-)
Tjing igen!
Ny blogg!
Sorry!
Hejdå!
Pigga och friska!
Funderar lite över det där med voodon. Carina H har ju nu erkänt att dom har en docka och att nålarna nu är flyttade till vänster hand och höger axel. Om jag nu skulle bryta handleden eller slå axeln ur led så kommer jag bli troende. Då åker jag och hämtar den där dockan och linda in den i bommul. Sen bädda ner den i en skön säng som har en massa pengar i madrassen. Inga nålar ska sitta i den. Den ska bara ha det mysigt och skönt:-). Min första tanke var att gräva ner eländet i skogen men det vågar jag inte för då blir det väl jordbävning i Mölnlycke.
På måndag är det filmning igen. Några snabba klipp med hunden Herkules som är en Irländsk Varghund. Stor som ett hus, väger 76 kg. och 90 cm. hög. Var och kände/tittade på honom här om dagen. Kola blev rent förskräckt när hon träffade honom, hon fick ju liksom titta uppåt. Herkules är genomsnäll och lugn. En riktigt mysig hund så det ska säkert funka i filmen som heter Kariokekungen. Kommer troligen gå på bio.
Kola och Herkules.
Herkules, blivande filmstjärna.
Veckan efter tävlingnen åker vi på kennelläger till Tidaholm. Det ska bli kul att träffa alla människor där.
Tjing....
Livet är en parodi och jag är mitt i den!
Någon måste ha satt en ond voodo på mig! Ta genast bort den, jag lovar att bli snäll! Sen sist har dent hänt en del så börjar lite smått där jag slutade då jag förstått att nyfikenheten är stor. Ja, jag åkte till BMW,s lantställe. Kola ficka bada i havet för första gången i sitt liv och simmade omkring med "BMW". (Det tycks ha blivit hans namn:-). Livet känndes alldeles för bra för att vara sant. Strålande solsken en snygg karl som som i ryggsäcken hade med sig en flaska vin, vinglas och Ballerinakex:-). Självklart så lyckades jag välta vinglaset så vinet rann ner efter klippan och Kola var snabb som blixten på att slicka i sig det. Efter tvätten på klippan gick hon resolut fram till hans vinglas och stoppade ner hela tungan, slickade sig sedan förnöjt om munnen. Jag låtsades inte se och han sa inget.
På kvällen lagade han en underbart god middag, vi pratade om allt och jag bad om ursäkt för den förskräckliga söndagen. Vi satt ute på altanen och lyssnade på fågelkvitter när jag satte armbågen i bordet som gav vika mitt i liksom! Det gick hål i bordet! Vaxduken såg ju fin och ny ut men bordet in under hade säkert stått där i 30 år och va genomruttet!
Oj.då! Så det kan gå när man har lite vassa armbågar, sa jag med ett fånigt flin på läpparna. Han skruvade på bordet men sa inte så mycket. Han verkar vara väldigt tålig. Snälla någon, ta bort voodon från mig! Stugan hade två separata sovrum, bara så ni vet! Kom att tänka på ett kort jag fick när jag fyllde 50. På framsidan stog det nåt som "Din stackare, förstår att det är hemskt att fylla 50 men den det kunde ha varit värre" öppnade kortet och där står: "du kunde ju varit gravid också" :-).
Sen 60-årskalas!
Förra torsdagen åkte BMW till Grekland i 14 dar och jag drog till Varberg på Christer´s kalas. För er som inte vet vem Christer är kan jag berätta att han är gift med Carina H och dom hade Easy från E-kullen och numer har dom lilla söta Nixa.Redan på vägen dig känte jag att min mage inte var i allra bästa kondition. Hande ont och kände mig lite stinn och bukig. Nåja, det går väl över tänkte jag. Festen var jättetrevlig och jag fick för första gången i mitt liv se en livs levande mannekänguppvisning med dans av en 60-årig man i MANKINI. En sån där baddräkt för män som uppfunnits av galningen Borat. Denna uppvisning skedde i köket som hade en lagom dämpad kvällsbelysning. Jag skrattade så jag fick ännu mera ont i magen. Efter allt jag ätit och druckit så var det inte konstigt att magen protesterade.
Tidigare på dagen satt vi ute på altanen och intog lite förtäring samtidigt som Christer fixade med mat i köket. (Dutti man).
Då ringde min telefon och det var Jerry Williams. Vi pratade lite hund en stund och sen berättade jag att jag var i Varberg på 60-årskalas. Så jag frågade Jerry om han ville gratta 60-åringen. Jag gick in i köket till Christer och sa att det var någon som ville prata med honom. Jaha, vad är det nu för jäkelskap du har hittat på, säger han och tar luren. Vad Jerry sa det vet jag inte men jag har aldrig sett någon bli så paff och lång i ansiktet som Christer! :-) När luren var pålagd så stirrade Christer rakt fram och sa, ingen kommer att tro mej!
Till sist sjukhusbesök.
På lördagen lämnade jag Varberg efter en skogspromenad som var en plåga för min mage. Ännu värre på söndagen, tog 2 alvedon och åkte upp till klubben och körde apportering för första gången sen Kola's tandolycka. Det gick riktigt bra. Övrig lydnad gick även den hyfsat med tanke på att vi inte gjort något på länge. Hade svårt att äta och knaprade alvedon hela dagen. Måndag morgon var det ännu värre men jag tänkte att det går nog över om jag tar en promenad runt Delsjön i spöregnet. Jag blev genomblöt, frös så jag skakade och magen var som en spärrballong. Jag blev inte ett dugg bättre, snarare tvärtom. Natten till tisdag var sömlös inget pillerknaprande i världen kunde få kaggen bättre. Tidigt på morgonen ringde jag till "Passmatte" (hon är en klippa, vet inte vad jag skulle göra utan henne). Hon hämtade upp mig och Kola, körde mig till Östra sjukhuset och tog Kola med sig hem. Nu var jag riktigt dålig och tyckte jättesynd om mig själv. Du med elaka voodon, ta bort den, snälla.
Jag låg där i undersökningsrummet och åmade mig när det kom in två personer som sa att dom var läkare. Damen i 35-års åldern var tyska och pratade jättedålig svenska. Mannen var mörkhyad i 25-års åldern ca. 1.50 lång, pratade något obestämbart språk och lika dålig svenska som hon. Dessa skulle komunicera med mig samtidigt som dom skulle rådgöra med varandra. Jag glömde nästan bort mina magsmärtor och var nästan säker på att någon hade utsatt mig för ett skämt. Eller att jag drömde och snart skulle vakna upp! Vad dom kom fram till har jag inte en aning om men när dom hade gått så kom en sköterska och satte nål i armen med tillhörande dropp. Sen tyckte jag att det var nålar både här och där. I det läget sket jag i vilket, döda mig om ni vill bara jag blir fri från mina plågor. Du med voodon fattar va!
Nu blir det snart bra sa sköterskan samtidigt som hon sköt in någon vätska i armkanylen. Det sa bara swopp i skallen samtidigt som jag kände en behaglig känsla i hela kroppen. Jag började skratta när jag såg sköterskan gå iväg. Hon gick liksom ur sin kropp flera gånger så hon gick på rad med fem stycken likadana som sig själv, om ni fattar! Sen låg jag där på akuten i korridoren, vet inte hur länge, men roligt hade jag. Magsmärtorna var som bortblåsta. Kom till sist upp på en avdelning där jag fick träffa ytterigare en läkare. En kille i 30-årsåldern, 1.60 lång och och en vikt på uppskattningsvis
110 kg. En liten Fridolf helt enkelt. Han berättade att jag hade en tarminfektion som spridit sig till buken och att jag inte fick äta eller dricka utan bara leva på dropp och antibiotika, även det i droppform, de närmsta dagarna. Fick åter igen en dos morfin.
I sängen brevid mig låg en stönande valross på närmare 150 kg. som gurglade på finska. Hon snarkade, pruttade och hostade samtidigt som hon kippade efter luft. Till slut stog jag inte ut längre. Personalen körde in min säng i ett duchrum där jag tillbringade natten. Fick lite "moffe" till som plåster på såren :-). Nästa dag mådd jag lite bättre och blodprov visade att infektionen började ge med sig. Jag knallade runt i korridoren med min droppställning och så slår det mig att jag har varit där förut! Förra sommaren när vi spelade in Irene Huss och Nattrond så gjorde vi det på den avdelningen! Snacka om parodi! Är det möjligen någon i inspelningsteamet som satt voodo på mig?
Jag är väldigt glad för att jag fick lite besök dessa dagar. När Kicki skulle komma så försökte jag fräscha till mig lite och inte sitta i sängen. Inne i salen stog det 4 sängar med innehåll samt vid förstret det obligatoriska lilla bordet med en pinnfåtölj på varje sida. Satte mig ner i den ena fåtöljen som brakade i hop som ett korthus! Som tur var höll jag i droppställningen men kunde liksom inte ta mig upp ur denna kniviga sits. Samtidigt som detta händer går läkaren (Fridolf) förbi och ser hur jag faller ner mot golvet med sitsen under ändan. Har rusar in och får upp mig och droppställningen i stående ställning. Jag vet att allt låter otroligt men Kicki som kom en liten stund senare kan intyga. Hon läser bloggen och såg stolen:-). Carina H, tack för besöket, jag lovar att det inte berodde på er festmat och jag tror inte att det är ni som satt voodo på mig även om jag såg en sådan docka hemma hos er!
Jag har blivit utsläppt idag med restriktioner. Ingen alkohol - ingen sill - ingen fet mat - lugn och ro - antibiotika - endast flytande föda.
GLAD MIDSOMMAR PÅ ER!
Tjing...
Hipp, hipp, hurra!
Grattis till alla E-"knott" som fyller 1 år idag!
Oj, vad tiden går fort!
Han ringde!
fortsättning följer....kanske!
Ett stim av oflyt!
När jag kom ner i garaget ser jag att det är alldeles blött under bilen, allt som Mats hade hällt i den hade den släppt ut igen på bara ett par timmar! Körde ner till Mats på verkstaden men han hade slutat för dagen. Typiskt! Fick ringa till "klimatsnubben" och avboka tiden. In med bilen i garaget igen precis innan den var på väg att började koka.
I morse hällde jag i lilla bilen en colaflaska med vatten och skyndade mig ner till verkstan. Vattnet stog som en kaskad under till nånstans. Mats konstaterade att det är vattenpumpen....igen! Han bara suckade och skakade på huvudet. I skrivande stund står fortfarande bilen där.
Kola har kliat sig mungipan en tid och jag har trott att det var någon fästing men jag har inte sett något. Igår tittade jag lite rärmare och ser att en kindtand är helt trasig. Hur kunde dom missa den vid operationen? Tittade dom inte igenom hela munnen på henne? I morse fick jag ringa till kliniken så dom ska prata med tandläkaren så får jag väl snart en ny tid. $-$-$. Eländet verkar aldrig ta slut.
Han med BMW,n lyser med sin frånvaro, han är väl glad att han kom undan med livet i behåll! Många har undrat om nedanstående historia är sann, ja, vartenda ord är sant fast jag glömde skriva att jag studsade in i räcket när jag skulle parkera nere vid verkstan, släppte upp kopplingen men hade glömt att lägga ut växeln. Är kanske snart dags för hemmet! Om dom vill ha mig där, jag kan säkert hitta på både det ena och det andra där också.
Är livrädd för att springa på honom med BMW,n på stan så nu har jag färgat håret nästan svart och klippt mig. Jag kommer nu mer alltid att gå med mörka solglasögon. Kanske kan förändringarna ta mig ur detta stim av oflyt.
Igår var jag så upprörd över allt som händer just nu, så för att lägga min konsentration på något jag kunde kontrollera (de andra kan jag ju inte rå för) så bestämde jag mig för att ta i tu med klädkammaren. Där inne såg det ut som ett slagfält. Jag drog ut allting som låg på hyllor, golv och hängde på galgar. Varför spar man på kläder som man aldrig använder? Varför har man en sån där förhoppning om att man inom snar framtid ska komma i dom där snygga jeansen av storlek 38 som man använt 2 gånger. Eller den där jackan som det fattas en decimeter tyg framtill för att kunna knäppa den!
Det är väl bara att gilla läget och acceptera att man har växt till sig, så allt det där med storlek 36 - 38 och en del 40 åkte ner i två svarta sopsäckar. Har fortfarande en liten förhoppning om att jag ska kunna ta mej i storlek 40....i framtiden. Jag hittade även kläder som jag inte hade en aning om att jag hade. Bl.a ett par görsnygga shorts av storlek 38 där prislappen fortfarande satt kvar! Det sved i själen och gjorde mig inte precis mindre deprimerad.
En sopsäck fyllde jag med gamla skor och kängor som jag inte fattar varför jag har spart, dom tar ju bara en massa plats. Ett par jättesnygga pumps storlek 38 som jag använt en gång och fick skoskav av. Varför köpte jag dom? Min skostorlek är ju 39. Borde ju ha fattat att inte fötterna krymper! Just nu känns min klädkammare som en balsal, den är nästan helt tom så när som på träningoveraller, reklamkläder, hundjackor, kepsar och några par jeans av märket större. För fötterna finns gummistövlar, kängor och två par slitna tennisskor.
Nu ska jag ringa Mats och höra om bilen är klar så jag kan åka till soptippen med de tre säckarna. Risken finns ju annars att jag börjar rota igenom dom igen för att se om det kanske finns nåt att spara ifall man skulle ta sig ner till storlek 38 igen.
Hej svejs...
Sånt här händer bara inte!
Fick hemligt besök idag. Har träffat han några gånger förut men inte berättat för någon om det. Vill ju ligga lite lågt då han inte kom ridande på en vit springare. I stället kom han på en silverfärjad hoj av märket BMV och den var bred som en laggårdsport. Redan där började grannarna kolla lite extra. Jag hade städat som en idiot innan för att få bort alla hundhår som nu fullkommligt rasar av Kola. Alla med schäfer vet vad jag pratar om! Istället ser min klädkammare ut som ett slagfält för där åker allting in som jag inte vet var jag ska göra av.
De senaste dagarna har varit otroligt heta och soliga men jag har hållit mig mest i skuggan för jag gillar inte att bränna mig så jag ser ut som en albyl. Han som kom var så brun och så jäkla snygg så att JAG blev skitstressad! Han hejade på Kola och frågade hur hon mådde och hon mår efter omständigheterna oförskämt bra. Sen satte vi oss ute på altanen och drack kaffe samtidigt som grannen ovanpå började skaka en matta! Jag bara glodde på henne och hon sa "ursäkta, du får säga till om det är nåt problem". Det var inte läge till att be grannen dra nån stans! Men det kommer....snart!
Jag föreslog i stället att vi skulle ta min bil och åka ner till Delsjön så kunde Kola få bada. Sagt och gjort. Vi tog en promenad och Kola hämtade pinnar i sjön och varje gång när hon kom upp ur vattnet sökte hon sig till honom för att skaka sig. Efter ett tag försökte han dra sig undan henne men hon var efter han som en igel. Han blev genomblöt i sina snygga shorts och ljusa swetshirt. Men han bara log, tänkte väl att "detta är en test"!
Jag föreslog efter promenaden att vi skulle åka och äta en pizza vilket han tyckte va okey. Bilen som hade stått i solen var het som en bastu men jag sa bara"de e lugnt, jag har klimatanläggning. Satte på det iskalla och det bara blåste ut hetluft! Va fan, den hade pajjat så rutorna fick dras ner så nu har väl den stackarn korsdrag mellan öronen!
Han trodde säkert att det var en ytterligare test!
Funderade på vilken pizzeria jag skulle välja. Den på torget, nä för mycke folk, vid stationen, nä för mycke trafik. Men det finns en uppe i Skinnefjäll där det är lite lugnare så jag valde den. Vi satte oss ute och precis när vi fick in pizzorna så kom moppejänget! 15 moppar, skräniga småkillar som slangade bensin för att någon annan hade tomt i tanken. Killarna gasade sina moppar för att bräcka varandra om högsta ljudet och allt detta två meter ifrån där vi satt och åt! Pizzan smakade bensin och det önskade lugnet med fågelkvitter var som bortblåst av avgaser.
Nåja, in i bilen igen med rutorna nervevade och fläkten fullkommligt vräkte ur sig varmluft som om den tävlade med utetemperaturen på 30 grader. Den hade brakat ihop helt och gick inte att göra något åt! Vi körde genom Mölnlycke, jag ville visa va fint det blivit där med nybygge å allt. Han bad mig stanna vid bankomaten för han skulle ta ut pengar så jag körde in på en P-ficka för att vänta och tyckte bilen lät konstigt. Öppnade dörren och lyssnade, jo den lät väldigt konstig! Samtidigt kom han tillbaka och sa åt mig att stänga av motorn och öppna huven. Det gjorde jag och klev sedan ur bilen samtidigt som jag ser att bilen börjar rulla (de var lite nedförslut) och jag blev så full i skratt när jag ser att han står och håller emot samtidigt som han skriker "dra i handbromsen!". Kastade mig in i bilen och gjorde det! Försöker du köra över mig frågade han. Jag svarade med ett leende och tänkte "han tror nog att det är ytterligare en test"!
Han konstaterade att hela motorfläkten var lös och kylatsystemet var tomt. Fram med Kolas vattendunk och fylla på vatten och hoppas på att vi kunde ta oss till verkstaden nedanför backen där jag bor och ställa bilen där. Jag får ringa till verkstadskillen Mats i morgon. Mats känner mig, jag brukar erbjuda städhjälp för att få billigare pris. Han har inte gått på det ännu men nu kanske han kan tycka lite synd om mig. Vi kom fram och jag parkerade bilen, tog ut Kola och låste. Jag lägger nycklara i hans brevlåda så kan jag ringa honom i morgon och upplysa om felet, sa jag till killen som säkert undrade om det var färdigtestat nu. OK sa han och så gjorde jag.
"Du har väl dörrnyckeln till ditt hem med dig"? sa han. Jag tittade in i bilen och såg dörrnyckeln i facket mellan säterna. Tittade på brevlådan till verkstan där jag just slängt ner mina bilnycklar. Jaha, vad gör man? Killen hade sitt MC-ställ och sina MC-nycklar inne i min lägenhet som jag inte hade någon nyckel till! Jag tänkte "detta är inte sant, det händer inte, det är en mardröm!
Vi knallade upp för backen och in på min altan. Jag hade ett fönster på glänt, ett sånt där med en spärr så att det inte ska gå att öppna utifrån. Började inbrottsförsöket med en lång blomsterpinne men misslyckades. Han hade flera ideér och fösökte tillverka diverse inbrottsverktyg med hjälp av pinnar, ståltråd och snören som fanns på altanen. Även han misslyckades. Såg ingen annan råd än att ringa till "Passmatte" som har nyckel till mig, men min telefon hade jag glömt ta med mig när vi åkte så även den fanns inne i lägenheten! I telefonen har man ju även nummer och dom kan jag inte utantill! Under tiden som han höll på att bryta sig in i min lägenhet så sprang jag över till en granne som jag visste hade tel.nummer till "Passmatte".
Var ju tvungen att berätta om min pikära situation. Jaha, sa dom, så det är han med den stora motorcykeln som är hos dig! Jaha, så nu va han inte hemlig längre. Bara ring, sa jag och gick tillbaka till min altan. Efter en stund lyckades vi/han få upp fönstret (det var med blandade känslor) och efter att ha plockar ner blommorna på bläcket så började han klättra in. Samtidig så kommer grannen som hållit på och ringt "Passmatte" och ser honom hängande grensle över min fönsterkarm. Hej, hej säger dom båda som om det vore den naturligaste ställningen i världen!
Samtidigt så ser jag de flesta grannarna hänga ut genom fönstren! Min enda tanke är, detta är inte sant, det händer inte!
Efter en stund knackar det på dörren och där står "Passmatte". Det e lugnt, säger jag, tack för att du kom men vi klarade att bryta oss in! Vem är han, börjar hon fråga! Jag svarar lite svävande, bara en stackars kille som inte fattat vilken galning han spungit på! Sen frågar jag om hon kunde åka och köpa cigg och mjölk till mig! Ville ju bara ha en tidsfrist för att få bort honom härifrån innan närmare granskning av den stackaren. Visst, sa hon och jag skulle hämta min plånbok samtidigt som jag kom på att den låg i den inlåsta bilen som stog nere på verkstaden med nycklarna i verkstadskillens brevlåda.
"Passmatte" åkte iväg för att handla och jag bad vänligt men bestämt min besökare att dra! Det gjorde han och säkert någonstans på vägen slängde han mitt telefonnummer. Alltså, han klarade inte testet! Jag är fortfarande singel, finns det möjligen några vågade, intressenter? Helst ej på MC men gärna på en vit springare! Maila mig i så fall, jag kan ge dig ditt livs värsta date!
Tjing.....
Kola opererad.
Hon är sydd där de fyra rötterna togs bort. Stygnen ska försvinna av sig själv.
Nu är hon sjukskriven en månad så vi missar Tomten och Elfsborg. Fast i Elfsborg hamnade vi som 15 reserv!
Så fort hon återhämtat sig lite från detta så ska vi ut bland viltet i naturen för att se om hon fortfarande har samma intresse eller om hon lärt sig att harar är fullkomligt livsfarliga djur. I så fall hoppas jag hon får den skräcken även för rådjur och älgar. Inget ont utan att det har något gott med sig säger man ju. Hoppas att det är så annars kan jag inte förstå det goda med denna händelsen. Det skulle i och för sig kunna vara mindre tugg på uppletandet eller spårpinnarna. Framtiden får utvisa.
Annars mår hon förhållandevis bra idag, har ätit sin soppa med sulfa. Även om man har försäkring så svider det ordentligt i plånboken. Självrisk och 10% samt medecin får man ju stå för själv och det blir ju en del för en sådan onödig händelse. Två minuter och livet blir helt upp och ner! Men nu känns det som att allt är på väg åt rätt håll, hoppas att inget tillstöter nu.
Ett varmt tack till ALLA er som brytt er genom mail, telefon och här på bloggen. Det har känts så bra med alla uppmuntrande ord! Snart är vi nog på G igen om än lite tandlös (fast bara i truten) närmast förhoppningsvis i Romelanda i juli.
Massa kramar och tack för stöttning!
Carina & Kola
Deppig
Hon får penecilin och mosad mat som hon kan slicka i sig. Får inte komma till vet. förrän på tisdag då tandläkaren kommer dit. Jag känner mig så orolig att hela min värld är upp och ner vänd. Munnen ser jättetrasig ut! Dom kommer troligen att söva ner henne för hon får inte äta något innan. Mitt hjärta blöder!
En klubbmedlem skrattade när han hörde vad som hänt, "jasså, bet haren henne så hårt"! Sen vände han mig ryggen och gick skrattande därifrån. Jag är liksom inte upplagd för sådana skämt när det är så illa som det är. En del är helt avsaknad av empati. Men det gjorde mig verkligen ledsen.
Gick omkring på klubben idag med henne i två timmar. Sen skulle ett gäng köra uppletande, Kola satt i bilen och jag vallade ruta och la ut föremål till de andra. Det är nog första gången jag bara tittar på utan att köra något själv.
Håll tummarna alla att detta kommer bli bra! Jag lider så med min Kola.
Depp...depp...
Jaktolycka!
Tre framtänder i överkäken var helt borta och tandköttet var helt söndertrasat. Fick in henne i bilen och åkte till vet. där vi fick komma in på direkt. Vet. konstaterade att 3 tänder var borta med pulpa å allt, bara djupa blödande kratrar rakt upp i käften. En tand var också helt lös. Två framtänder i nedre delen var avslagna och en med en spricka uppifrån och ner. Allt detta kunde hon fixa på två minuter! Här kan man snacka om en jaktgalen hund. Tyvärr tror jag inte att detta har botat henne för framtida jakt men gudarna ska veta att jag önskar det!
Sedan jag skrev sist så har vi gjort två tävlingar. En i Borås där vi jagade älg i sele och lina och gjorde det bra länge, trampade ner i kärr, gick över rykande älgskitar och hörde knaket i skogen! Veckan efter gick det 2 älgar över vår appellplan när vi satt vi bänkarna och pratade. Solveig stack iväg och la ett kort spår åt mig över älgspåret och se, fröken bytte spår och när jag tog tag i henne, så såg hon jätteförvånad ut som om hon sa "va, är det nya regler nu? Detta har du ju godkänt innan".
Senaste tävlingen var på GMBK i helgen som va och då hade hon alla pinnar, 8 på upptag (litet snurr, fick skicka om) 7 på upplet, 3 föremål.
Lydnaden var som vanligt väldigt rolig....för utomstående! Du har en oslipad diamant säger en domare, ge mig en slip, svarade jag! Å vilken positiv och glad hund du har säger den andra. Jag blir så less på detta, denna gången fick jag montera ut 4-kilotapporten i truten på henne för att hon vägrade släppa!
Dom där problemen känns just nu som väldigt små. Jag hoppas bara att hon kan apportera igen och att hon blir bra! Vi ska tillbaka till vet. den 28:e då kommer även tandläkaren. Dom vill att det värsta ska lägga sig innan dom gör något å truten. Då ska vi röntga och kolla pulporna i de skadade tänderna.
Den 26:e fyller Kola 5 år å då ska jag sjunga för henne..."Min tand e lös, min tand e lös osv."
En ny sida kommer inom kort...hoppas jag, allt ska ju hinnas med också!
Just nu ligger hela min energi på att Kola ska bli bra!
Tjing!
Åt pipsvängen!
Men vad hjälper det när hon inte hittade en enda pinnjäkel! Vet inte vad hon höll på med men spekulerar i om dom lagt spetsen innan första pinnen och då har nog inte den lilla ärthjärnan kopplat på än! (Träffade aldrig spårläggaren). Efter 12 minuter och ingen pinne så såg jag vägen på avstånd så jag tog av selen och gick muttrande mot bilen. Japp, jag visste det, det gick åt pipsvängen! "Dumma hund, nu ska mamma äta upp all korv själv medans du får titta på". Å jag som inte ens en gång äter korv:-).
Väl hemma igen blev det ett varmt bad och två snurrpiller och sen raklång i soffan. Nu laddar vi för Borås och jag vill inte dra startnummer 1 för då kör vi väl en till pipsväng! Tänk inte på en rosa elefant! (Vad tänker du på nu? :-)
26 minuter 7 + slut i skogen är lagom! Sen är det bara resten kvar!
Tjingeling...